Att göra gott är en kamp, varför?

Pust. Ju mer jag tänker på det här med föreningsdrift
desto mer trött blir jag.
Att driva en stor förening med många aktiviteter
är säkert inte enkelt, men det gynnas.
Kvantitet gynnas ordentligt eftersom det är så
stödet beräknas.
Jag vet att jag alldeles nyligen skrivit om
detta men jag behöver göra det igen.

Igår kväll hos oss på UNBOUND var en helt vanlig kväll.
Funktionsnedsatta tränade boxning och spanska.
Svenskar och invandrare tränade boxning,
vissa använder engelska för att bli förstådd
andra pratar svenska eller arabiska.
Tjejer tränar med killar, barn med vuxna.
Ensamkommande med de som alltid bott här.
Allt fixar sig och det är mångfald.
Det är ordentlig samhällsnytta.
Men var gynnas man för det?

Det finns sponsorer såklart och så finns det projektpengar.
Projektpengar kan man få för sin nya idé. Jag är duktig
på att komma med såna iofs, men sen då?
Hur kommer det sig att samhällsnyttan inte gynnas mer?
Jag blir irriterad. Faktiskt.
Att göra gott borde inte vara en sån kamp för överlevnad.
Tycker man.

Det är såklart svårt att sätta nån slags bidrag till samhällsnyttan.
Vad ska det baseras på?
Politiker borde nog vara mer aktiva.
Ha ett bidrag som är mer som en upphandling.
Att det finns krav på utbildning,
mer kontroller av myndigheten..
Kanske man skulle kunna ansöka om att bli anordnare till socialtjänsten?
Som man ansöker om att bli anordnare till AF idag.

Det finns nog mycket man kan göra.
Om man öppnar till att lägga pengar på sociala värden

Etiketter: , , , , , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.