Mammor har rätt till känslor.

Jag vet att det bara är gulligt när en bebis sparkar men den här gången kan jag inte komma ifrån att jag ibland blir less. Herregud vad det sparkas heeeeela tiden. Inte lite heller. Vi är ju bara i v 23… Det är som att hon blir helt rabiat därinne, som att jag fångat henne och hon desperat kämpar ut. Det sparkar på tarmar och nerver och allt möjligt. Jag är extremt tacksam att hon lever och frodas. Men… Jag önskar en lugn stund.

Haha. Hur ska detta gå? Hon är kvar i magen och jag vill redan ha lugn och ro :p Sånt här får man väl inte skriva som mother-to-be. Men jag är inte så mycket för det där med rosenskimrande hela tiden. Jag blev mamma förra gången och lyssnade på hur perfekt allt var för alla andra. Varken graviditet eller motherhood behöver vara rosenskimrande. Och det behöver inte alls vara så att bebisen kommer ut och du vet exakt vad du ska göra. Låt mammor och pappor känna fritt. Inga känslor är konstiga.

När sonen kom va jag livrädd. Förlossningen va katastrof och jag hade ingen aning om vad som väntade. Visste intehur jag skulle hantera honom och kände mig minst i världen. Plus att jag såklart fick dåligt samvete för att sådär skulle jag ju inte tänka.

Äsch, den här gången tänker jag känna vad jag vill. Så det så.

Etiketter: , , ,

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.