Inte så bra jobbat!

Av , , Bli först att kommentera 1

Nä. Återfall igår. Man ska ju aldrig säga att man är duktig. Men men. Det känns som jag har mer kontroll än tidigare ändå. Ni vet när man har ett sätt att hålla känslan borta när man är ledsen. Det är liksom så. Man bara gör det. Lovar att hålla mig under helgen! För bebisen.

Efter allt som hänt i Paris så känns det väl av mindre värde. Fasansfullt. Jag vet inte vad jag ska säga annars. Människor är fasansfulla.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

I sockrets spår!

Av , , Bli först att kommentera 1

Sockeravgiftningen pågår och jag måste ändå säga att det går bra. Jag hade ett litet återfall igår när sambon bad mig köpa kakor. Jag tog tre små chokladkex. Det är en bedrift! I vanliga fall hade jag nog ätit upp båda paketen. Han försökte till och med få mig äta. OCH frågade om han skulle köpa Snickers idag. Jag har stått stark och jag är stolt.

Men hur har det påverkat mig då? Svårt att riktigt veta vad som är vad men har känt mig bra mycket tröttare och liksom död i kroppen. Lite så… inte yrsel men känsla i kroppen påminner ändå om det. Så det var helt klart välbehövligt detta. Känner dock inte av nån jättepanik. Sådär som jag brukar annars. Jag vet att det finns kakor i skafferiet men jag äter annat.

Bra jobbat!

En djup kväll

Av , , Bli först att kommentera 2

Ikväll har varit en sån tänka-kväll. Det känns som en gravid-grej. Tror inte pappor fattar nånting om allt som händer med en gravid kvinna. Magen växer och sparkarna kommer men det känns ju bara som en bråkdel. Allt vore lättare om männen oxå blev gravida. Eller åtminstone fick symtom. För många tror jag det skulle bli enklare att förstå kvinnan. Aja, förvärkarna är riktigt ordentliga flera gånger om dagen. Hur är det nu, de ska göra ont visst? Det här med att ringa förlossningen tycker jag är jättesvårt. Jag vill inte vara till besvär ni vet. Dags att försöka sova före nästa kisspaus. Godnatt!

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Bara ett telefonsamtal bort..

Av , , Bli först att kommentera 0

Det värsta med att vänta på något är ju helt enkelt själva väntan.
Ett tag ville jag inte föda.
Missförstå mig rätt. Klart jag ville ha ut bebisen, men utan själva
förlossningen.
Nu tänker jag att varje sammandragning är starten.

Man måste nog ha gått igenom det också.
Lite som att vänta på ett telefonsamtal när man var liten.
Innan det fanns telefonsvarare.
Nä. Det är nog inte samma. Haha, jag vet inte vad jag ska jämföra med!

Egentligen är det ju jättelänge kvar. Jag är bara i v 36+3.
I förlossningssynpunkt är ju det absolut ingenting.
Jag kan lika gärna få vänta i 5-6 veckor till.
Men ändå sitter jag där. Med mitt hallonbladste vid telefonen och
väntar på det rätta samtalet.

”Det här ska fan gå”

Av , , Bli först att kommentera 3

Hej igen!

Längesen jag skrev. Jag vet det. Jag tror det händer så mycket i mitt huvud att jag liksom inte hittar nån röd tråd ens för mig själv.
Nu har jag landat mer. Förlossningen är snart här och faktiskt har jag gått från extrem panik till nån slags: ”Det här ska fan gå”-känsla.
Det jag istället laddar för är att återuppta arbetet för min hälsa. Ja, det är också något som jag borde ha gjort redan.
Men som sagt, röd tråd och allt det där. När det har varit mycket för mig, going on inside, så har jag alltid blivit lite handlingsförlamad om jag låter mig stanna av. Och med foglossningar så har jag inte kunnat göra annat än stanna av.

Hursomhelst. Jag jobbar från noll just nu. Höggravid, dålig grundkondition, knappt några muskler kvar, jädriga foglossningar, sömnbrist, låga järnvärden, sockerchocker, sämre kosthållning osv osv. Ja, det är den rena sanningen. Men nånstans ska man börja. Idag åt jag en snickers. Sambon hade köpt den. Jag bestämde där och då att det var min sista bit från gottelivet. Nu börjar socker-avvänjningen. Promenaderna ska jag banne mig hålla fast i också. Det gör ont. Har man inte upplevt smärtorna från foglossning så är det nog svårt att förstå. Går jag väldigt sakta går det bättre men jag har bestämt mig för att försöka klämma i något ändå. Jag behöver flåset med mig på det där maratonet som väntar.

12189294_10206808424320853_5266681722625505936_o