Det slog mig

Av , , Bli först att kommentera 1

Det slog mig. Nu när jag sitter här med vår kalender och försöker pussla tider. Att vara förälder är såklart aldrig lätt. Ingen kan nog döma den andra (även om vi så gärna gör det). Som ensamstående var det minsann ännu svårare. Det här med att pussla tider alltså. Jag vet att somliga fnös lite och tyckte sonen bara skulle värma sig en matlåda så behövde jag inte stressa hem. Javisst, så kan man göra om det bara är utfodring som är viktigt. Men maten är ju så mycket mer. Tiden tillsammans så värdefull. Det här med att jobba är tudelat minsann. Älskar det. Men älskar tiden med mina barn mer.

Bli först att kommentera

Utvecklingssamtal

Av , , Bli först att kommentera 2

Utvecklingssamtal. Ja det är en sak som jag alltid bävade för som barn och ungdom. Det här med att bli bedömd har alltid varit jättekänsligt för mig. Jag vet fortfarande inte mitt resultat på sista provet i NO på gymnasiet till exempel. Jag kunde helt enkelt inte komma över ångesten av att kanske inte vara godkänd. Prestationsångest alltså. Skolan har en hel del att jobba med när det finns elever som känner så. Problemet är att det här var 15 år sedan och skolan har bara blivit värre för många ungdomar.

Hursomhelst. Egentligen skulle jag skriva om att gå på utvecklingssamtal som förälder. För det har aldrig varit nervöst. Ända sedan förskoleåldern har min son bara fått beröm. Jag bävar för en dag då skolan blir svårare och han måste kämpa mer än han hittills behövt. Kanske blir det en stor omställning? Kanske inte. Jag hoppas jag oroar mig i onödan.

Bli först att kommentera