Utvecklingssamtal

Utvecklingssamtal. Ja det är en sak som jag alltid bävade för som barn och ungdom. Det här med att bli bedömd har alltid varit jättekänsligt för mig. Jag vet fortfarande inte mitt resultat på sista provet i NO på gymnasiet till exempel. Jag kunde helt enkelt inte komma över ångesten av att kanske inte vara godkänd. Prestationsångest alltså. Skolan har en hel del att jobba med när det finns elever som känner så. Problemet är att det här var 15 år sedan och skolan har bara blivit värre för många ungdomar.

Hursomhelst. Egentligen skulle jag skriva om att gå på utvecklingssamtal som förälder. För det har aldrig varit nervöst. Ända sedan förskoleåldern har min son bara fått beröm. Jag bävar för en dag då skolan blir svårare och han måste kämpa mer än han hittills behövt. Kanske blir det en stor omställning? Kanske inte. Jag hoppas jag oroar mig i onödan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.