Störst av allt…

Av , , Bli först att kommentera 4


Utan andra som värnar om vårt bästa, utan den omhändertagande kärlek som visas oss under våra allra första år står vi helt hjälplösa. Tänk dig en värld där en sådan kärlek och omsorg skulle genomsyra vårt bemötande av varandra.
Människan är ett ömtåligt släkte och störst av allt är kärleken…
 

 

Det går jag inte med på…

Av , , Bli först att kommentera 3

Det var ett tag sedan jag tog fram "gammkamerorna", jag kände att det var dags att ladda min gamla Pentax Spotmatic med en rulle svartvitt och jaga lite bilder. Så jag gick in i en butik som normalt brukar ha en och annan svartvit rulle liggandes på hyllan…
"Finns inte att få tag på" fick jag till svar. En olustig känsla av fotografisk hopplöshet sänkte sig. En färgrulle fanns kvar, så jag köpte den, kände att någon analog film måste jag bara ha. Nu är "Spotmaticen" laddad och redo och jag letar vidare efter svartvit film (finns förstås på "nätet").
De analoga bildernas tid, känslan av att få ladda kameran med svartvit film kan ju bara inte vara förbi, får bara inte. Det går jag inte med på…

(bilden tog jag i Birmingham, England i mitten på 80-talet,
med min Nikon FM, som jag har kvar förstås)

Ett namn att lystra till… Ett namn betyder…

Av , , Bli först att kommentera 9

Från mobilen

Ett namn att lystra till…
Ett namn betyder så mycket, man ska också bära det genom livet. En del får namn som de inte alls egentligen vill ha. Ett namn ska ju kännas som en del av personligheten, en känsla av att det namn man lystrar till inte bara känns som en etikett utan vem man verkligen är. Fast man kan ju faktiskt byta namn när man blir äldre, om man inte är nöjd med det man fick av sina föräldrar.
Så vad ska du heta lille vän? Frågan är, vem är du? Det är det ju ingen som vet än…