Vem tar hand om Pensionärernas intresse??

Jag hade en kund som skulle fotografera sig idag, en dam på pigga 93år. Hon var halvblind och hade känning av reumatism, men hon var klarare i skallen än många av oss som är lite yngre. Hon klagade inte över sina krämpor, tvärtom.

Däremot tyckte hon att det fanns för lite att aktivera sig med i Bjurholm för de som är lite äldre. Hon förstod ju att problemet ökar i och med att kommunen har så få invånare och att utbudet därigenom minskar. Men tyckte ändå att det kändes bättre att bo kvar i en liten kommun.

Ett problem när man blir äldre är ju att bekantskapskretsen,- bestående av jämnåriga och barndomskamrater- minskar. Och det sa hon gör att man blir mer och mer isolerad.

Då insåg jag att väldigt lite görs för att få lite meningsfulla aktiviteter till våra äldre. Det är dåligt för våra yngre, men katastrofalt för våra äldre. Inte nog med att de får en svältlön (pensionen) som ingen av oss yngre ens kan föreställa oss att ha, det är nästan ingen som bryr sig om vad de ska sysselsätta sig med. Om man har alla sinnen kvar kan man ju göra lite av varje, Men en stackare som nästan inget ser har ju problem med det mesta.

Hon berättade att hon brukat läsa väldigt mycke i yngre dar. Ja men, tyckte jag, det finns ju så talböcker att låna. Jo men då har man ju problem med små knappar som sitter tätt tillsammans, och som man lätt trycker fel på naturligtvis.

Och är man då inte sorten som gnäller och klagar över allt då verkar det som att det är svårt att få hjälp.

Vi yngre har allt för lätt att bara fokusera på nuet och den tid vi lever i idag, men det kommer en morgondag också. Vem ska då bry sig om oss och ta tillvara våra intressen??