Tankar ”ang” svart sjuka

I helgen har vi varit i sundsvall våran familj + 2st familjer till. Vi kände bara att fan va skönt det skulle va och bara slippa midsommar hysterin.Så vi har bott på fint hotel badat i poolen ätit gott slappat festat och bara tagigt dagarna som dom komit =underbart.Men midsommar är midsommar= amatörernas afton.Det medelålders par som bodde i rummet brevid hade världen jävla bråk och medans jag låg där typ fyra på morgonen och lyssar på detta svart sjuke dramma så börjar jag fundera på just svart sjuka.

Jag har flera kompisar både män och kvinnor som har jätte problem med svart sjuka Själv så är jag inte svart sjuk och har nog aldrig varit det.ÅÅhh så skönt jag önskar att jag var så oxå brukar man få höra.Men är det så jävla bra?

På ett sätt ja för jag behöver inte ödsla massa tid på det och jag har klarat mej från att stå och bete mej som en fjortis så fort jag dricker och allmänt bara va jävligt pinsamm

Men det har  varit jobbigt i en del förhållanden jag varit i.Helst om tjejen är svart sjuk.Först då tror dom inte att man tycker om dom sen är det som om dom tänker.Ha jag ska nog få honom svart sjuk vilket resulterar i att det ofta slutar med att man ber dom dra nå gammalt över sig

Det är som om dom tror att man inte är kapabel att älska nån lika mycke bara för att man inte är svart sjuk

Vad tror ni ska man va svart sjuk eller inte är lagom bäst? Jag vet inte men en sak är säker om alla la ner svart sjuka så skulle jävligt många haft en betydligt bättre midsommar