Ett av mina favoritämnen är huruvida vi människor är egoistiska eller inte. Jag stöter ofta på personer som av ett eller annat skäl är övertygade om att vi är egoister i grunden och argumentationen är ofta svår att komma åt. Det blir ofta en fråga: "Säg en handling som inte är egoistiskt motiverad". Vilket är blir en fråga om fantasi snarare än huruvida människor verkligen motiveras av egoism.

Det finns i själva verket väldigt många problem med att säga att "alla" handlingar motiveras av en sak först och främst eftersom de flesta människor själva säger att de handlar av olika motivationer vilket gör att man menar att alla går omkring och ljuger för sig själv (ok inte helt otänkbart iofs haha). Men det gör den isåfall till en teori som troligtvis aldrig går att undersöka. Jag kan lika gärna hävda att alla är altruistiska och ljuger för sig själva när de tror att de handlar egoistiskt och komma med fantasifulla bortförklaringar på handlingar som på ytan verkar egoistiska. På så sätt blir det bara vår fantasi som sätter begränsningen i att argumentera för altruism och egoism. Man kan tycka att många i dagens läge handlar egoistiskt men det betyder inte att alla gör det jämnt eller att det inte varierar mellan olika personer.

Om vi pratar det "naturliga" så, evolutionärt, talar inte mycket egentligen för en enhetlig enskild psykologisk motivation på det sättet. Dawkins klassiska "den själviska genen" handlar om att gener kan uppfattas som "egoistiska" i att de gynnar beteende och mutationer som leder till sin egen spridning (även om det förstås inte är ett medvetet agerande bara en väldigt bra liknelse när man väl fattar den) men samtidigt så påpekar han att egoistiska gener kan ge upphov till altruistiska människor beroende på vilket beteende som, igen, gynnar genernas spridning. Det är troligt enligt Dawkins att vår altruism är snedtändning av "släktsskapsaltruism" som gynnar våra egna gener. Helt enkelt gynnas det beteende som får en grupp människor att överleva i och med att det gynnar genernas överlevnad och spridning. De omedvetna processer som i viss mån styr eller strukturerar vårt handlande är på så sätt inte egoistiska på det psykologiska planet och troligtvis inte enhetligt på det sättet heller. På samma sätt som i en dator finns det flera olika underliggande processer i hjärnan som verkar samtidigt och som i all väsentlighet är dolt för slutanvändaren i det här fallet vårt medvetande.

Klart vi människor är djur men vi är inte utelämnade till instinkter endast. Hur är det med våra medvetna handlingar? Ja det måste väl vara någon form av val i det då om vi inte är determinister. Ifall alla val redan är förutbestämda av vårt arv och miljö och de där processerna i hjärnan så faller ju också egoismen på det medvetna planet bort. Det finns annars ett uppenbart problem i argumentationen att om man erkänner att handlingar kan vara mer eller mindre egoistiskt motiverade så erkänner man också att allt inte är egoism, det måste finnas något annat. Om man menar att alla handlingar är helt igenom egoistiska och egoistiska till samma grad så blir egoism obrukbart som begrepp och värdelös att analysera handlingar med eftersom det innefattar allt från att offra sitt liv för någon till att stjäla godis från ett litet barn för att man gillar godis. 🙂

Enligt mig och många andra vilar alltså teorin om att alla handlingar skulle vara egoistiska på skakig vetenskaplig grund och är i dess mest extrema form en teori som är ganska lik den här gamla anekdoten*:

Galileo Gallilei hade med sitt teleskop upptäckt att månen inte alls var ett perfekt klot utan hade berg och kratrar. Detta var helt på tvärsen med den aristoteliska världsbilden som också låg till grunden till den katolska världsbilden. Ett svar som han ska ha fått var att visserligen verkade det som att månen hade berg och kratrar men i själva verket fylldes dessa upp med en osynlig materia som gjorde månen till det perfekta klot som de kristna vetenskapsmännen hävdade. Galilei svarade då sarkastiskt att han gladeligen accepterade teorin om den osynliga materien men att den istället utgjorde nya berg och kratrar 10ggr högre och djupare än han sett med sitt teleskop.

*ingen källa på det tyvärr, anektdoten är från en filosofilektion.