Etikett: ekonomi

Minska barngrupperna!

Av , , Bli först att kommentera 4

Skrev i fredagens VK tillsammans med vår gruppledare Veronica Kerr om att minskade barngrupper i förskolan är mycket prioriterat i Umeå kommun för oss Kristdemokrater. Vi har debatterat denna fråga länge nu, och det kommer krävas ett maktskifte i kommunen för att något ska bli gjort!

Här har ni den i sin helhet. Det är en replik på en tidigare debattartikel i VK.

 

Företrädare för Förskoleupproret, Barnverket och Lärarförbundet skriver i en gemensam debattartikel (14/7) att rejäla satsningar krävs för att minska barngrupperna i förskolan.

Vi Kristdemokrater välkomnar debatten och att fler röster höjs för att värna om barnens psykiska och fysiska miljö och hälsa. Satsningar på minskade barngrupper är ett av de mest prioriterade områdena för att säkerställa förutsättningarna för en kvalitativ verksamhet. Kristdemokraterna har länge drivit den frågan och föreslog så sent som Almedalsveckan 2013 en finansieringsmodell för att uppnå hållbart minskade barngrupper.

Debattörerna väljer dock bara att nämna Socialdemokraternas senaste ”vallöfte” om maxtak i förskolegrupperna. Det är ett förslag som tyvärr saknar trovärdig och öronmärkt finansiering. Samtidigt höjdes kritiska S-röster när Kristdemokraterna föreslog en lösning på problemet.

Vår modell för minskade barngrupper bygger på gemensamt ansvar från alla berörda parter. Det blir tillåtet för kommuner att höja maxtaxan med 100 kronor för första barnet, 67 kronor för andra barnet respektive 33 kronor för tredje barnet. Det skulle ge kommunerna en intäktsökning på cirka 350 miljoner kronor. För varje krona som föräldrar betalar i höjd maxtaxa bidrar kommunerna själva med en krona och staten med två kronor. Det innebär att 1,4 miljarder ska garanteras för att minska barngruppernas storlek. Vi tror att föräldrar är beredda att betala något mer ifall det går till barnen.

Vi håller med debattörerna att kommunerna allt för ofta inte prioriterar förskolan. Men med politisk vilja går det att lösa. Det har styrande Kristdemokrater i Jönköping bevisat där det redan nu infört maxtak på 12 barn per grupp i de lägre åldrarna och 18 per grupp för de äldre barnen.

Vi anser att det är prioriterat med minskade barngrupper, men då krävs ett annat styre i kommunen. En kommunbudget handlar om att prioritera vilket styrande S och V inte lyckats med. Det har fått till följd att barngrupperna ökat och att kommunen nu har svårt att få en budget i balans. Minskade barngrupper är en investering och något vi kommer jobba för, om vi får förtroende att leda kommunen efter valet.

Veronica Kerr (KD)
gruppledare Kristdemokraterna Umeå
Thomas Nordvall (KD)
Ledamot för-och grundskolenämnden, kandidat Riksdag och kommun

Westerlinds långa näsa

Av , , 5 kommentarer 12

”Hans blir inlåst i en bur och Greta får jobba som slav under tiden de båda göds upp för att bli mat åt häxan.”

Så summerar Folkbladets vikarierande ledarskribent Linda Westerlind retoriskt branschorganisationen Visitas kampanj Dubbelstöten. Kampanjen som syftar till att lyfta farhågorna vid borttagandet av den sänkta krogmomsen och sänkta arbetsgivaravgifterna för unga.

Vänstern i Sverige har gått i taket och kallat kampanjen för skräckpropaganda. På Nyheter24 försökte man slå hål på kampanjen genom att kika i årsredovisningar för ett företags antal anställda och under Almedalen blossade missnöjda vänsterröster upp igen då Visita uppmanade Stefan Löfven att förklara effekterna av att höja avgifter och skatter igen.

Nu tar ledarskribenten på Folkbladet upp kampanjen igen. Eftersom argumenten är påfallande osynliga byggs retoriken upp med sagan om Hans och Greta som utgångspunkt. Genom att ta till halmdockor får hon citatet ovan att verka som slutstationen av Visitas kampanj. Genom att skapa en dikotomi mellan lägre avgifter för att anställa och arbetstrygghet målar hon upp hur Visita skulle stå för oreda på arbetsmarknaden.

Den är en mycket ful retorik och ger lite till diskussionen om hur fler unga ska kunna ha ett jobb att gå till.

För det första så har alla företag anslutna till Visita kollektivavtal. Med en googling var den nöten knäckt. För det andra har Visita och kampanjen om dubbelstöten inget med arbetsvillkor att göra. Den syftar helt och fullt korrekt till att belysa hur en bransch, som består av 40 procent ungdomar under 25 år, kommer påverkas av högre kostnader för att anställa unga och för att sälja sina varor.

Precis som Westerlind skriver har många unga en svag ställning på arbetsmarknaden generellt. Men det är just därför riktade åtgärder gjorts för att skapa bättre konkurrensförutsättningar för den här gruppen, genom minskade arbetsgivaravgifter. Just därför har en bransch som är vägen in för många unga också fått lägre moms. Westerlind och vänsterkooperationen får också gärna förklara varför tillredning av mat ska beskattas högre än försäljning av råvarorna till den samma? Ge företagare förutsättningar för anställda. Då kommer anställningarna också!

Den svartmålande och osanna retoriken får mig att tänka på sagan om Pinocchio. Ni vet han som får längre näsa för varje gång han far med osanning. Det kanske vore en saga för Westerlind att läsa.

#bestämsjälv

– Vilka förutsättningar vill du ge jobbskaparna?

En fråga till Jonas Sjöstedt!

Av , , 4 kommentarer 16

”Vi vill ge anställda makt att ta över”

Så beskriver vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt förslaget om att förbjuda vinst och tvinga fram personalkooperativ. Personalkooperativ som innebär att varje anställd blir delägare i företaget. Det är tydligt att retoriken syftar till ställa företagen mot personalen som två motpoler. Klassisk socialistisk retorik således. Det är också tydligt att förslaget tar sikte på lyfta fram att det trots vinstförbud kommer att finnas >valfrihet<, förklädd i olika driftformer.

Entreprenören Dan Olofsson ställer i Di fyra frågor till Jonas Sjöstedt. Frågorna är mycket relevanta och sätter fingret på realismen och vad vänsterns politik på området egentligen leder till. Frågorna är om vem som ska ta förlusterna, vilka som ska stå för investeringarna, om helheten är fullt finansierad och hur framtidens utmaningar för vården ska finansieras när Vänsterpartiet nu vill stänga ute privata investerare.

Dan Olofsson hade egentligen bara behövt ställa en fråga. Vem ska bära eventuella förluster?

För det är häri pudelns kärna ligger. Om personalen ska ta över verksamheten kommer de även stå för risken ifall verksamheten inte går plus. Då måste det täckas upp av personalen. Det är även dem som ska stå för investeringarna. Och om inte, är det då skattebetalarna som ska stå för notan? Hur många kommer vilja gå in med eget kapital som undersköterska?

Förslaget från Vänsterpartiet innebär mest troligt att skattebetalarna får täcka upp det som privata pengar nu investeras i, och att alla vård blir helt offentligt styrd igen. Istället för en mångfald av aktörer och driftformer kommer Vänsterpartiet att återföra besluten till kommunens politiker.

Det skulle innebära att stora investeringar som det här , det här och det här inte kommer bli av eftersom det inte finns riskvilligt kapital som kan göra större investeringar. På vilket sätt bidrar det till en bättre vård och omsorg att stänga ute en stor del av samhället?

För frågan om vem som bär förlusterna (risken) är också den centrala för att förstå hur Sveriges äldre, men även skolelever, ska få uppleva högre kvalitet i framtiden. Det är också en central fråga för människors möjligheter till att bestämma själv vem som utför dessa samhällstjänster.

Om ingen vågar ta risken med att investera pengar, inte får göra vinst på pengarna och sedan inte kan bära eventuella förluster återstår bara kommunen och staten som garant. Det innebär i praktiken att skattebetalarna får stå för hela kakan. På vilket sätt blir det bättre, Jonas Sjöstedt?

#Bestämsjälv 

– vilket Sverige vill du bo i?

Feministiskt haveri om guld

Av , , Bli först att kommentera 8

Skriver idag en replik på Feministiskt initiativs debattartikel om att sälja guldet för att få mer vård. Den bisarra åsikten och oförståelsen krävde ett svar. : http://www.folkbladet.nu/824290/f-maste-vardera-guldet-hogre

Feministiskt initiativs Kajsa Markström och Saasha Metsärantala attackerar Riksbankens guldreserv och produktionen av guld i svenska gruvor. Feministiskt initiativ skriver att de vill satsa alla resurser på vård, skola och omsorg i stället och menar att det arbetade timmarna för att extrahera guldet gör mer nytta i vården.

Men med det ekonomiska synsättet skulle inga pengar finnas att fördela till vård, skola och omsorg. Det förstår nog de flesta vore en katastrof.
Varför just guldet blev i skottgluggen nämns inte. Jag ska väl inte föregå deras motiv, men troligtvis har de blivit varse att Sveriges riksbank sitter på en herrans massa guld förvarade i bankvalv. De har även gjort en genusanalys på guldet och kommit fram till att det värderas högre för att det är manligt.

Jag vet inte, men historiskt har det i alla fall varit främst kvinnor som burit smycken av guld.

Det ska kvinnorna vara mycket glada över.

Guldet finns där för att papperspengar, som Feministiskt initiativs Gudrun Schyman med en cigarettändare brände upp, ska garanteras sitt värde över tid. Guldet, som tidigare gick att byta direkt mot pengar, är en ändlig råvara som används för att stabilisera ekonomin vid valutaförändringar och likviditetsproblem.

Guldet har tenderat att öka i värde när värdet av en valuta sjunker. För att förenkla det lite. Om Visby (Schyman brände 100 000 kr där) hade varit en liten isolerad ekonomi hade hon faktiskt på marginalen bidragit till att alla andra öbor hade blivit något rikare, eftersom varje krona därmed hade blivit mer värd (deflation).

Hade i stället en centralbankschef kommit med ett lass sedlar och slängt dem över Visby-ekonomin hade i stället värdet på alla andra kronor sjunkit (inflation). Om man då som öbo ägde guldtackor hade värdet på guldet ökat och således försäkrat ägaren om att den ökade penningmängden i ö-ekonomin inte raserat värdet av ens tillgångar, som så enkelt kan tryckas i sedelpress. De som ägt guld under 2000-talet har exempelvis fått se en tredubbling av värdet.

Med det här lilla exemplet hoppas jag att Feministiskt initiativ får mer förståelse för varför det finns stora guldreserver. Men det är främst oförståndet för hur vi får råd att finansiera vård, skola och omsorg som är mest uppseendeväckande. I raka motsatsen till Feministiskt initiativs resonemang så är det varje produktivt arbetad timme inom näringslivet som finansierar det offentliga.

Varje exporterad guldtacka, varje arbetad timme på Volvo lastvagnar och varje såld vara ger pengar till välfärden. Människor får jobb och välståndet blir större. Men det kanske inte är mer man ska förvänta sig från Feministiskt initiativ som hittills visat upp ekonomiskt utopiska idéer som skulle få allvarligt negativa konsekvenser för Sveriges ekonomi och minskade resurser till vård, skola och omsorg.

Med Feministiskt initiativs ekonomiska utspel verkar Schymans uppbrända pengar fortsatt vara det bästa Feministiskt initiativ bidragit med till svensk ekonomi.

Thomas Nordvall
ordförande KDU Umeå
ekonomisk talesperson KDU Sverige

Vackra ord Lindberg! – (S)en då?

Av , , Bli först att kommentera 9

Kommunalråds-kandidat Hans Lindberg (S) tycker att Alliansen klagar och inte kommer med idéer till utvecklingen av Umeå. Jag kan delvis ge honom rätt.

Det finns betydligt mer att göra för Umeås tillväxt än vad Moderaterna och Alliansen föreslagit. Umeås företagsklimat är mycket undermåligt, vilket Svenskt näringslivs ranking visar år efter år. Skatterna ligger bland de högsta i landet och en sänkning av den har lagts på is, vilket är under all kritik. Alliansen borde tydligare företräda och värna om bra företagsklimat, och markera rågången mellan vad politiker ska syssla med och vad företagen ska syssla med. Borgerlighet ska grunda sig i värnandet av medborgarnas pengar, ett fritt näringsliv och ett litet men effektivt kommunhus.

Men i Lindberg båt sitter de mest tillväxtfientliga partierna. Privata alternativ i vården lär vara livrädda för att ens försöka etablera sig här, efter S och V notoriska motstånd till äldres rätt att få bestämma själv över vem som ska utföra vården. Miljöpartiet har antagit det mest radikala tillväxthämmande programmet och i Umeå har de för avsikt att höja skatten. Skattehöjningar är ”kaffepengar”, enligt gruppledaren Nasser (MP).

Samtidigt vill Socialdemokraterna försvåra för företagen att anställa genom att höja kostnader och ta in mer pengar till statens stora kassa. Centralstyrning är tydligen boten på arbetslösheten. Klassisk S-politik som ledde till högsta arbetslösheten i brinnande högkonjuktur 2006.

Det är den politiken som Hans Lindberg menar ska leda till ”hållbar tillväxt där jobben är oerhört viktiga…” och han anser sig ha insett att  ”… vi konkurrerar om arbetskraften nationellt och internationellt vilket visar på att vi måste vara intressanta som stad och då behövs samverkan, kultur ,stadsutveckling och forskning”. 

Det är fina ord. Men på vilket sätt försöker styrande Socialdemokrater och Vänsterpartister i Umeå underlätta för företagen att bidra till det? Och hur kommer nämnda partiers politik att överhuvudtaget ens leda till stärkta förutsättningar för företagen att konkurrera på nationell och internationell marknad?

Det får Hans Lindberg gärna svara på i ett blogginlägg.

Vem bryr sig om pensionen?

Av , , Bli först att kommentera 3

Pensionsföretaget Alecta släppte igår en rapport med titeln ”Ett långt arbetsliv börjar tidigt”.

Rapporten visar på konsekvenserna av en samhällssyn där förståelsen för pensionen försvunnit i och med att merparten av pensionsavsättningarna bara sker bakom hux flux. Den sätter fingret på ett par centrala problem som måste lösas och som alla ungdomar bör vara medvetna om!

Ett grundproblem är att vi idag pluggar 1/3 av livet, jobbar 1/3 och förlägger resten som mer eller mindre glada pensionärer. Tyvärr styrs ju mycket av den glada pensionen av hur glatt pensionsutdraget ser ut. Och i många fall ser det tyvärr inte superglatt ut. Det beror på att vi jobbar få år, kommer ur plugget för sent och glömmer bort att fundera över den egna pensionen.

Alectas rapport tar upp följande problem.

  • Inträdesåldern(när 75% av en årskull är sysselsatt) har stigit till 26 år, från 20 år på slutet av 1980-talet.
  • Sverige har näst högst examensålder i OECD-området på hela 30 år. Bäst är Storbritannien på 24 år.
  • Svenska ungdomar idag kommer tappa uppåt 2,5 miljoner i pensionskapital

Åldersförändringarna kan låta små, men varje år som sysselsatt med pensionsgrundande inkomst ger stora effekter senare i livet. Det är inga oväsentliga problem vi snackar om här. Och ett av problemen består i att ungdomarna inte förstår hur deras val mellan studier och ströjobb efter gymnasiet påverkar deras förutsättningar till en bra pension. Hur mycket pengar man tappar är häpnadsväckande. Och här har vi en del av problemet.

När jag var på presentationen av rapporten var Tomas Eneroth(S) i panelen. Hans ord ”Jag tror inte vi löser detta genom att snacka pension med våra 18-åringar”. Nej det är knappast lösningen, men jag tror det är just där vi måste börja. Att bilda våra ungdomar och få dem att fundera och förstå hur inkomsten om väldigt många år påverkas av de beslut vi fattar idag. Det skapar i grunden en sund insikt. Det är betydligt värre att vakna upp åren innan pensionen och inse att pengarna inte riktigt var det man tänkte sig.

Höjd pensionsålder är ofrånkomligt för att hela pensionssystemet inte ska punkteras. Svenskt högskolesystem måste också ses över för att öka drivkrafterna att bli klar med utbildningen. Allt för många släpar runt på strökurser för att anse sig ”sysselsatta”. Ökad förståelse och eget ansvarstagande ett annat som måste börja kommuniceras. Men sen måste de ekonomiska drivkrafterna öka:

Rapporten visar att alla länder där utbildningen ger lägre ekonomisk utveckling också har betydligt högre snittålder på studieklara. Värnskatten och svensk progressiv inkomstskatt är ett betydande problem. Därtill har få möjlighet att få pengar över efter betald skatt, vilket gör att få har råd att spara till framtiden. Det gör oss sårbara.

Vi gör dagens ungdomar en björntjänst av att inte snacka om pensionen i högre utsträckning. Kanske kan en siffra på 2,5 miljoner i tappat pensionkapital vara en tankeställare.

 

 

 

 

 

”Samhället slits isär”

Av , , 2 kommentarer 3

Nej det gör det inte.

Retoriken från vänstern har under senaste tiden trappats upp betänkligt. Allt mer vulgära ord används för att upprätthålla den bild som försöker skapas om ett Sverige som slits isär. Mer pengar i plånboken blir till ökad fattigdom, fler jobb blir till större orättvisor etc etc. Logiken haltar redan i andemeningen och summeringen landar nu i ett samhällsbygge som ”krackelerar” och där varje reform ”sliter isär Sverige”.

Det är en hårdförd retorik som förstås är tecken på valrörelse. Men det avslöjar också något mer.

Verkligheten säger något annat.

 

Inkomsttillväxt

Sveriges låginkomsttagare är den grupp som fått de stora lönelyften sedan 2006 och förmögenhetsskillnaderna är mycket små. De är tom historiskt låga, enligt den nya rapport som jag nu refererar till. Det spelar inte någon roll på vilket sätt statistiken vrids och vänds på. Svenska låginkomsttagare har fått det betydligt bättre under Alliansen tid vid makten.

Och konstigt är egentligen inte det. Orsakerna är många och de är kommunicerade ofta. Lägre skatter, stabil statlig budget, låg inflation, ansvarstagande politik. Ser man ett levande näringsliv som en resurs och inte ett hot som ”måste beskattas” och har tilltro till människors egna idéer kommer också konkurrenskraft, fler jobb och högre löner.

Statistiken pekar också på att de som idag blir rika är nya entreprenörer som byggt upp sina egna inkomster. Det är lovvärt. Ju fler som får möjlighet att förverkliga sina affärsdrömmar desto bättre. Det är en grogrund för social rörlighet, eller ”klassresor” om du så vill. Det bidrar till allas välstånd.

Istället för att omfördela bidrag och göra folket mer beroende av staten, har vi i alliansen sett till att öka ekonomiska marginaler och förbättra drivkrafterna i näringslivet. Det har lönat sig på många sätt, men viktigast är att det syns bland de med lägst inkomst.

Och det är vad verkligheten säger. Tvärt emot det isärslitande vulgärretoriken från vänstern.

 

Moderaterna har för låga skatteambitioner!

Av , , 1 kommentar 2

Skriver idag på Nyheter24.se om Moderaternas flörtar med Socialdemokraterna:

 

Statsminister Fredrik Reinfeldt och finansministern Anders Borg har nu markerat att Sveriges moderata arbetarparti inte tänker sänka skatterna något mer. Att flörtarna funnits med socialdemokratiska väljare visste vi, men detta giftermål mellan socialdemokraterna och moderaterna var varken önskat eller väntat. Det känns bara som en tidsfråga innan duo Reinfeldt-Borg kastar namnet ”Nya moderaterna” över bord till förmån för ”socialmoderaterna”.

När Alliansen vann valet 2006 påbörjades viktiga reformer för ökad frihet, ett sundare företagsklimat och mer pengar i plånboken för alla arbetande människor. Det var viktiga steg för att minska den tunga skattebörda som svenska folket bar på. Förre statsministern Göran Persson (S) bevingade ”Vi har socialiserat sparandet och privatiserat skuldsättningen” talade sitt tydliga språk. Viktiga skattereformer har gjorts, men än lever den tunga skattebördan kvar.

Jämfört med 2006 får människor behålla upp till 2 200 kr mer per månad när skatten är betald. Det är en betydande förändring som inneburit mycket för människor i Sverige och i synnerhet hjälpt de med små ekonomiska marginaler att få ekonomin att gå ihop. Reformerna har resulterat i fler jobb, ökade skatteintäkter och ökad lönsamhet att arbeta. Sverige har dock fortfarande en av världens högsta skatter på arbete. Skattetrycket uppgår till 44,2 procent och fortsatt har Sverige ett av världens högsta marginalskatter. Det är med den bakgrunden som statsministern och finansministern uttrycker att de är nöjda och påstår att det helt plötsligt är att ”ta ansvar” att inte fortsätta sänka skatterna på arbete. Istället vill man höja ett flertal skatter. För en sann borgerlig regering borde ansvar betyda att hushålla med skattebetalarnas pengar. Med höga skatter bör reformutrymme skapas genom minskade statliga utgifter. Varje krona som är överflödig staten ska stanna i enskilda människors och familjers plånböcker.

Moderaterna har uppenbarligen alldeles för låga ambitioner med skattepolitiken. Giftermålet med Socialdemokraterna hindrar fortsatt borgerlig politik i frågan. En borgerlig regering kan inte nöja sig med att människor beskattas så hårt som svenska folket fortfarande gör. Det är fel att hårt arbetande människor betalar mer än hälften av sin lön i skatt. För oss unga kristdemokrater kvarstår reformviljan för att främja frihet, flit och entreprenörskap. KDU är Sveriges borgerliga ungdomsförbund och vi kommer fortsätta att arbeta för sänkta skatter och minskade statliga utgifter.

Christian Carlsson
Vice ordförande för KDU Sverige
Thomas Nordvall
Ekonomipolitisk talesperson för KDU Sverige

Fler borgerliga reformer krävs för ett bättre Sverige!

Av , , 4 kommentarer 3

Skriver idag på Nyheter24.se om att moderaterna tolkat opinionen fel och att fler borgerliga reformer krävs!

 

Moderaterna har nu bestämt att det inte ska talas om några skattesänkningar i valet. Det är ett alexanderhugg för att försöka lösa de dåliga opinionssiffrorna. Förutom att lämna ideologisk förankring och börja spela fullvärdigt på den socialdemokratiska planhalvan, är den tydlighet detta framförs med ett svek mot de väljare som en gång 2006 sökte efter viktiga reformer för frihet, valfrihet, sänkta skatter och ett företagsvänligt Sverige.

Men svenskarna är inte trötta på detta. De är trötta på alliansens reformtrötthet. De är vilsna i vilken framtidsvision som finns med svensk politik i allmänhet och allianspolitiken i synnerhet. En framtidsvision som visar på annat än nationalekonomiska kurvor, kronor och ören, överbudspolitik och pajkastningar över blockgränserna. När nu dragloket i alliansen väljer av taktiska skäl att placera sig närmre socialdemokratiska väljarbasen, görs en felaktig analys av problemen bakom opinionssiffrorna som riskerar att strypa den ynka kraft som finns i svenskt reformklimat just nu.

Stefan Fölster och Nima Sanandaji skriver i DN debatt (18/2) att deras analys av 109 regeringar visar på att reformvänliga premieras långsiktigt, medan motsatsen straffas. Väljarna kräver alltså reformambitioner, tydlighet och en vägvisande politik. Om de två stora partierna i svensk politik låser fast sig i varandras strategiska förhållande, riskerar istället andra mindre välkomnande partier att få sätta agendan. Det är något som vi absolut inte får riskera.

Jobben och ekonomin är de stora politiska frågorna. Frågornas materialistiska natur till trots kräver dock en berättelse om varför frihet, sänkta skatter och ett bättre företagsklimat är grunden till ett förbättrat och förstärkt Sverige. Ett Sverige som byggs underifrån, från människors idéer och drivkrafter och där fler inkluderas i arbetets alla positiva effekter. Dit självständigheten av att inte bara överleva, utan även leva på sin lön är möjlig. I ett Sverige där människors affärsidéer kan göras möjlig av eget sparat kapital och där andra ekonomiska bidrag utgörs av det privata näringslivet och inte av statliga subventioner och myndigheter.

Sverige behöver fortsatt en borgerlig politik. Men när frågorna allt mer handlar om könsfördelningen i bolagsstyrelser, om vilka som ska få ”svenska jobb” och om valfriheten i välfärden, kommer idédebatten att vara långt ifrån verklighetens utmaningar. Istället hamnar viktiga frågor i skymundan. Fortsättningsvis går allt för många vuxna och ungdomar arbetslösa, där den LO-certifierade arbetsmarknadspolitiken fortsatt är som kvicksand för de som står längst från arbetsmarknaden. Det är på en stel och exkluderande arbetsmarknad som motsättningar mellan människor skapas.

Vi unga kristdemokrater anser att vägen framåt för borgerligheten är att reformera Sverige för frihet, ansvar, flit, gemenskap, medmänsklighet, förtroende och tillit. I ett sådant Sverige tillåts civilsamhället och näringslivets krafter att verka fullt ut, men då krävs sänkta skatter, förbättrade företagsvillkor och en tro på att samhället är större än staten.

 

Om Moderaterna väljer att dämpa reformambitionerna, hoppas vi unga kristdemokrater att övriga allianspartier med Kristdemokraterna i spetsen vågar mana till ett större fokus på förändring. Ett maktskifte skulle innebära en återgång till en politik med mer politiskt makt, färre jobb och minskade ekonomiska marginaler för människor. Utan borgerliga reformer stannar Sverige!

Thomas Nordvall
Förbundsstyrelseledamot och ekonomi- och arbetsmarknadspolitisk talesperson, KDU Sverige

 

 

Debatt: Mer entreprenörskap krävs för fler jobb!

Av , , Bli först att kommentera 3

Skriver i Nya Wermlands tidning tillsammans med vår vice Förbundsordförande Christian Carlsson om vikten att premiera reformer för entreprenörskap och företagande:

 

Sedan Alliansregeringen tillträdde 2006 har många viktiga reformer genomförts för att stärka svensk ekonomi och konkurrenskraft. Skatterna har sänkts för löntagare, progressiviteten i skattesystemet har minskat och det har blivit billigare att anställa. Det här har varit välkomna reformer i vårt omvända skatteparadis. Reformerna har ökat drivkraften att utbilda sig, de har gjort det mer lönsamt att anställa och människor har fått mer kvar i plånboken, vilket både skapat förutsättningar för ökad konsumtion och för människor att bygga upp ett eget sparande.

Sverige brukar utmärka sig positivt i många internationella jämförelser, men när det kommer till entreprenörskap och företagande hamnar vi efter. I en ranking från Global Entrepreneurship Monitor hamnar Sverige endast på 18:e plats av 24 industrialiserade länder. Det är inget att skryta med. Sverige är ett exportberoende land och vi måste fortsätta att stärka drivkrafterna för entreprenörskap och företagande för att kunna bibehålla en stark ekonomi och god välfärd.

Svenska företag är i behov av utbildad personal med rätt kunskap och kompetens och det krävs reformer på skolans och högskolans område för att tillgodose detta. Det är därför naturligt att diskussionen om svenska företags konkurrenskraft till viss del handlar om utbildningspolitik. Diskussionen får dock inte stanna vid detta.

Det måste löna sig för den som investerat i en kvalificerad utbildning och det måste löna sig att bedriva företag. Då duger det inte att Sverige har världens högsta marginalskatter – trots att vi under snart åtta år haft en borgerlig regering. Det duger inte heller att skatterna på företagande i jämförelse med andra länder är mycket höga. Skatt på utdelning och reavinst är nästan dubbelt så höga i Sverige som i OECD, vilket gör att färre vågar ta den risk och chans som företagandet ofta innebär för den enskilde. Personaloptioner beskattas dessutom upp till 67 procent vilket gör att de är närmast obefintliga i svenska företag. Konsekvensen blir att små nystartade och resurssvaga företag får svårt att locka till sig högkvalificerad personal genom framtida avkastning på företaget.

För att vi ska klara att möta framtida utmaningar krävs att arbetslinjen kompletteras med en företagarlinje som inte enbart uppmuntrar till företagande utan som också underlättar för små- och medelstora företag att växa sig starka. Vi unga kristdemokrater driver på för reformer som premierar hårt arbete, flit, företagande och entreprenörskap därför att en svensk företagarlinje är grunden för ökat välstånd och en bättre välfärd.

Vi vill se fortsatt sänkta arbetsgivaravgifter, reducerat sjuklöneansvar för mindre företag, minskade marginalskatter och skattereduktion för investeringar men också att skatter på utdelning och reavinst sänks och att personaloptioner främjas. Det är dags att Alliansregeringen visar att man till skillnad från tidigare socialdemokratiska regeringar inser företagandets betydelse för Sveriges fortsatta välstånd och framtida utveckling.

Christian Carlsson (KD)

Vice ordförande för KDU Sverige

Suppleant i Stockholm Business Region AB

Thomas Nordvall (KD)

Ekonomipolitisk talesperson för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)