Detta inlägg är en replik på en debattartikel där författarna förespråkar att kvinnor skall kvoteras in i börsbolagens styrelser.

Låt mig börja med att säga att jag inte har någon avsikt alls att granska de siffror och fakta som skribenterna presenterar, ur min synvinkel är de helt irrelevanta för den principiella diskussionen.

För att börja med något som jag tycker borde vara uppenbart för alla: om en kvinna kvoteras in någonstans (inte bara styrelsen i börsbolagen, utan var som helst) medför det oftast att en man blir utan den platsen. I sig ingen katastrof. Kanske. För det uppstår en fråga i mitt huvud: är en kvinna som måste kvoteras in lika kompetent som den man som skulle fått uppdraget annars? Om en kvinna inte kan få uppdrag inom börsbolagens styrelser utan att kvoteras in ser jag det som ett tecken att hon inte har nödvändig kompetens/erfarenhet, och därmed kommer hon att göra ett sämre jobb än övriga i styrelsen. Om hon kan ta sig till samma post utan att kvoteras in har hon nödvändig kompetens/erfarenhet, och kan göra lika bra jobb som alla andra.

Som ett litet sidospår till ovanstående dyker det upp en fråga till i mitt huvud: hur kul skulle det vara att sitta som ledamot i en styrelse, och veta att man fått posten bara för att styrelsen tidigare haft för många män? Att ha ett jobb som man fått bara för att man är kvinna, inte för att man är kompetent… Hur kul skulle det vara?

Författarna skriver vidare:

De negativa ekonomiska effekterna av glastaket – som gör att massor av högkvalificerade kvinnor stoppas på karriärstegen – är betydande.

Då undrar jag: kan de presentera någon (helst akademisk) undersökning som bevisar deras tes? Och kan de precisera vem de menar drabbas av dessa betydande negativa ekonomiska effekterna?

Författarna avslutar sin debattartikel med orden

Glastaket som hindrar kvinnor från att nå de högsta positionerna i näringslivet måste bort!

Då undrar jag om de kan presentera någon undersökning som bevisar att glastaket finns, och beror på annat än kvinnornas egna val. Peggy Bruzelius (i en intervju i SvD) säger att hon erbjuder kvinnor höga poster, men att de som får erbjudanden oftast tackar nej till platserna. Då är det inte något ”glastak” som hindrar kvinnorna att avancera, utan något kvinnorna väljer själva.

————-

Min egen syn på saken är att vem som helst skall få ha vilket jobb som helst, men de skall få det på egna meriter, inte för att de råkar ha rätt/fel kön/religion/sexuell läggning/något annat. Om ett jobb kräver vissa egenskaper och/eller kunskap så är det ”bara” att skaffa sig den egenskapen/kunskapen och söka jobbet. Om du inte kan skaffa dig den egenskapen/kunskapen så får du hitta något annat jobb.

Jag hade tex gärna varit stridspilot, och jag har en del av den kunskap som behövs för att navigera ett plan (veta var jag är, och ta mig från A till B). Men jag är väldigt närsynt, och duger alltså inte till pilot (vare sig civilt eller i strid). Då måste jag alltså hitta något annat jobb.