Edward Riedl skriver här om att Socialdemokraterna vill införa en del saker som diskuterats tidigare. Det gäller båtregister, båtskatt och båtkörkort. Nu framgår det inte vilka källor ER har till det, men för diskussionens skull utgår jag från att det stämmer.

Min egen inställning till dessa tre förslag är radikalt olika. Båtkörkort har jag, principiellt, inget emot. Som det är idag kan du köpa en motorbåt med hur mycket motorstyrka som helst, och du får köra den utan att ha någon utbildning alls. Tänk dig motsvarande situation på våra vägar: du går in i en affär, köper en splitter ny Formel 1- bil, och får köra den på allmänna vägar, utan att ha körkort alls. Och det får du göra även om du bara är tio år gammal!

Jag tycker att det vore lämpligt med en nere gräns, under vilken man inte behöver båtkörkort. Gränsen kan vara både storlek och fart: kanske max sju meter lång och max sju knops fart. Den gränsen finns sedan tidigare (även om den gäller något helt annat än kravet på båtkörkort), och den tycker jag är rimlig för ”flytande cykel”. Visst kan man även med en båt i denna storlek åstadkomma skada både på person och sak, men om man är det minsta försiktig så går det att undvika.

Vidare tycker jag att det vore lämpligt med en övre gräns: om din båt går snabbare än denna gräns behöver du lite mer utbildning. Tänk dig skillnaden mellan att köra en Folkabubbla och att köra en trimmad sportbil á la Ferrari. På havet är skillnaderna troligen större än de är på land, så jag ser inget illa i att kräva mer kunskap av dem som har snabbgående båtar. Exakt var gränsen borde gå har jag inte bestämt mig om, men någonstans mellan 15 och 25 knop låter rimligt tycker jag. Farterna motsvarar 28 respektive 46 km/h.

Den största anledningen att jag tycker det är acceptabelt med denna andra gräns för båtkörkort är att havet och båtar inte är ”bara” en våtare version av vägen och bilar. Till att börja med är havet inte tillrättalagt alls, vilket vägar är. Du kan aldrig förutse hur havet kommer att vara på andra sidan om vågen du har framför dig. Dessutom finns det en väsentlig skillnad mellan båtar och alla landsfordon: de senare har en broms, vilket inga båtar har. Det ställer högre krav på båtföraren att denne skall veta vad denne gör, och hur båten kommer att reagera i varje given situation.

—————-

Vad gäller båtskatten som Socialdemokraterna tydligen vill införa är min inställning helt annorlunda. Jag är tämligen negativ till den, men innan jag slutligen bestämmer mig för min inställning har jag en serie frågor:

– av vilka skäl skall skatten införas? När skatten senast var aktuell (för 10-25 år sedan) pratades det yvigt om ”rättviseskäl” utan att närmare precisera dessa. Gäller denna ”rättvisa” fortfarande, eller är det nya skäl som kräver att det införs en båtskatt?

– finns det något problem som S hoppas lösa genom att införa en båtskatt? Att där är skatt (utöver moms och andra skatter som finns på alla varor) på tobak och sprit kan jag förstå, då dessa skadar folkhälsan, och då är det rimligt att varorna beskattas för att bekosta den extra kostnad som uppstår. Men finns något liknande för båtar?

– om skatten skall införas ”bara” för att stärka statskassan tycker jag att det är en av de sämsta skatter man kan införa, då båtar är ganska enkla att flytta på. De flesta båtar går att flytta på inte bara inom landet, utan de går att flytta ut ur landet.

—————-

Vad gäller båtregistret så inser jag att det är ett krav om man vill kunna införa en båtskatt. Men jag tycker inte att vi skall ha en båtskatt, och då undrar jag vad vi skall med ett båtregister till. Visst kan jag komma på en anledning till att det skulle vara praktiskt, tex stöldskydd, men mer än så kommer jag inte på.

Och även om båtregistret skulle vara motiverat ur stöldskyddssynvinkel så uppstår det en fråga: de båtar som jag gissar är attraktiva att stjäla är antingen små motorbåtar (tänk en längd på upp till 5 meter och en utombordsmotor på kanske 10 hästar) som man enkelt kan få upp på ett släp och köra iväg med, eller så är det större, ganska snabba, motorbåtar som man stjäl medan de ligger i vattnet. I detta senare scenario fraktar man båten så långt man kan när man väl stulit den. Det är något man planerar, och om det införs ett båtregister kommer de som stjäl dessa stora båtar att lösa problemet genom att förfalska dokumenten som behövs. Eller genom att ta den stulna båten ut ur landet och sälja den där.

För de båtar som förs ut ur landet för att tjuvarna skall kunna sälja dem hjälper inte registret, med mindre än att det minst täcker in hela EU, men hellre hela världen. Detta hjälper dock inte mot korrupta myndigheter (det kan inte vara ren slump som gör att så många stulna lyxbilar spåras till Östeuropa där de plötsligt verkar ha importerats helt lagligt…).

Då uppstår det en fråga i mitt huvud: om ett båtregister ger så lite nytta (ingen alls som jag ser det), vad skall vi ha det till?

Edward Riedl skriver om att Miljöpartiet vill göra det dyrare för bilägare. Han skriver ytligt om vad Moderaterna vill göra. Och så långt har jag inga synpunkter, men jag skulle vilja lyfta debatten till en högre nivå.

Ingen lär väl säga emot om jag påstår att dagens bilar inte är idealiska för persontransporter inom tätorter. För min egen del tycker jag att det är för krångligt att hitta någonstans där jag kan parkera bilen, och när jag väl parkerat den har jag ofta några minuters promenad för att ta mig dit jag egentligen vill komma.

Och buss är inte mycket bättre: jag måste ta mig till närmaste busshållplats och vänta på att bussen skall komma, för den går ju inte bara för att jag kommer till hållplatsen och vill åka. Sedan kanske jag måste byta buss, eftersom alla linjer inte går till alla platser. Och när jag kliver av bussen lär jag inte vara precis där jag vill vara, utan jag har en bit att promenera.

Hur är det då med cykel? För min egen del kan jag inte säga annat än att det fungerar bra för mig. Jag bor i Holmsund och om jag skall till Umeå cyklar jag hellre än tar bilen: jag slipper vänta på ett visst klockslag (tänk busstidtabell), jag kan oftast parkera precis utanför där jag faktiskt vill vara, den är gratis att parkera och billig i drift.

Det hör dock till saken att jag inte har en hoj som alla andra, jag har en liggcykel, vilket gör att jag sitter bekvämare och kan hålla högre hastighet än de flesta med ”vanlig” cykel. Jag tycker därmed inte att det är något problem att cykla in till Umeå, om vädret tillåter.

Men det är inte helt smärtfritt, det finns en del saker som jag tycker kan bli bättre. En del saker är enkla, medan andra kräver mer.

Till att börja med tycker jag att cykelbanorna i Umeå, på vissa platser, är dåliga. Ibland rent usla.

Det kan vara tex att det har grävts hål i cykelbanan för att lägga rör, men när arbetet är klart har det inte lagts på ny asfalt, eller för lite asfalt. Cykelbanan får då karaktär av puckelpist, vilket inte inbjuder till vardagscykling.

På några ställen är det inte skyltat att det finns en cykelbana, vilket för min del medför att jag håller mig på vägen, och delar denna med bilar, bussar och lastbilar. Inte särskilt kul för någon.

Jag har också sett, på en del platser, att övergången mellan vägbana och cykelbana är kantstenen som skiljer trottoaren från vägbanan. Är det verkligen tänkt att cyklister skall behöva stanna och lyfta upp sina fordon för att komma till cykelbanan? Kan du tänka dig att övergången från stadstrafik till E4:an krävde att bilföraren stängde av bilmotorn, klev ur fordonet och puttade bilen två meter? För min egen del har jag på en del ställen ett problem som inte berör dem med vanliga cyklar: övergången mellan vägbana och cykelbana är för smal. Min cykel är en trehjulig liggcykel, som är 83 cm bred. Och det är vid framhjulen som cykeln är bredast. Om övergången mellan vägbana och cykelbana är mindre än en meter bred känns det väldigt smalt för mig. Och är den mindre än 84 cm bred är det, i mina ögon, inte en övergång.

Men låt mig dra utvecklingen några år in i framtiden, och gissa vad som kan tänkas hända. Jag kan utan vidare tänka mig att liggcyklar kommer att bli vanligare, framför allt om MP, som Riedl skriver, får bilägandet att bli dyrare. Men låt mig då påpeka att det finns de liggcyklar som kan ta dig längre sträckor snabbare än jag kan med min. Då blir det kanske praktiskt genomförbart att bo upp till fyra mil från sitt jobb i Umeå, och cykelpendla. Då kommer det att ställas högre krav på cykelbanorna än det görs idag: de måste vara jämnare, rakare, med färre farthinder.

Och vidare: det finns redan idag cyklar med elassistans. Varför skulle det inte finnas liggcyklar med elassistans? Kanske till och med helt strömlinjeformade liggcyklar med elassistans. Då skulle det praktiska pendlingsavståndet sträckas ut ännu mer. Men lek med tanken att någon börjar tillverka ett fordon som utåt sett ser ut som en heltäckt liggcykel, men som invändigt är en eldriven bil. Driftkostnaden skulle vara väldigt låg, avgaserna helt borta och parkeringstätheten mycket högre än med dagens bilar.

Jag ser dock några problem med en sådan utveckling. Inte så mycket med utvecklingen i sig, utan med kombinationen av utvecklingen och dagens fordonspark: liggcyklar (vare sig de är eldrivna eller inte) är mycket krockkänsligare än bilar. Vill vi då verkligen att de skall blandas på samma körytor? På vissa ställen kanske det kan vara acceptabelt, jag tror inte att det är bra över allt.

Och vad skall gälla vid parkering? Skall fordon som kan parkeras 2-5 gånger tätare än dagens bilar betala lika mycket som bilar? Det är förstås inget större problem, men något att tänka på inför framtiden.

Slutligen har vi frågan om hur vi i framtiden skall kombinera olika transportmedel. Jag åker en eller två gånger om året till Skåne, för att hälsa på resten av familjen. Av bekvämlighetsskäl tar jag i stort sett alltid bilen, även om jag är ensam i den. Anledningen är att familjen är utspridd över två orter, med två timmars bilresa mellan sig. Att ta tåget till Skåne gör det alltså onödigt besvärligt för mig att ta mig från ena till andra orten, och jag kan dessutom inte åka omkring och fotografera, vilket jag uppskattar.

Men om jag på ett smidigt sätt kunde få med mig min cykel på samma tåg som jag själv åker då skulle jag låta bilen stå kvar här hemma och ta tåget ner till Skåne och sedan sköta all transport med min cykel. När jag senast undersökte saken gick det inte att få med sig cykel på tåget alls, och då väljer jag bort tåget som transportmedel. Jag tror detta är något vi som nation måste se till att ändra på, om vi vill framstå som miljövänliga.

—————————

För den intresserade har Youtube en del klipp som är värda att titta på:

VM i cykling: du har 8 km att accelerera, och din fart mäts de sista 200 metrarna, snabbast vinner

en man pendlar med delvis övertäckt liggcykel, och visar med instrument sin fart, hjärtfrekvens och lite annat

Edward Riedl skriver här om att hot mot demokratin måste tas på allvar. Och det håller jag med om. Men jag tycker att det inte räcker. Åtminstone inte så som Sverige fungerar nu.

Låt mig föreslå ett tankeexperiment. Tänk dig en liten stad med låt säga 10 affärer. Dessa tio har inget särskild rånskydd. Förr eller senare kommer någon brottsling på detta, och rånar en av affärerna. Eftersom polisen inte kan knyta honom till något kan han fortsätta med sina rån, och snart har han rånat fem affärer till.

Är det någon som tror att de affärer som inte rånats än kommer att förbli passiva? Att de som rånats inte kommer att göra något för att skydda sig i framtiden?  Jag tror att de kommer att göra en hel del för att inte bli nästa offer, eller offer en gång till. Och det är här jag tycker det uppstår något jag inte gillar: de åtgärder affärer kan ta för att ”slippa” bli rånade kostar pengar. Och den enda källa till pengar som affärerna har är kunderna. Med andra ord måste kunder till affärerna betala för affärernas rånskydd.

Är det rimligt?

Till viss del är det det, tycker jag. Men jag tycker också att de som döms för något brott borde betala en del av de kostnader som uppstår när resten av samhället försöker skydda sig mot deras brottslighet. Hur stor del av kostnaderna som brottslingarna själva borde täcka vet jag inte, det är kanske sådant som måste bestämmas från fall till fall. Det är ju trots allt brottslingarnas agerande som ger upphov till andras kostnader.