Uffes blogg

Näthat och hot

Av , , Bli först att kommentera 0

Lennart Holmlund skriver här om näthat och hot. Och jag tycker han har rätt, till viss del: något måste göras åt de hot som sprids i samhället.

Jag är dock inte säker att något behöver göras åt det sk näthatet. Visst är stora delar av (kanske allt) näthatet något som jag gärna varit utan, men den stora frågan är vad de som ”näthatar” försöker åstadkomma.

En tänkbar enkel förklaring till näthatet kan vara att de som ”näthatar” inte har lärt sig debattera. Om man möter en meningsmotståndare som lärt sig debattera och man inte själv kan det så kommer man att bli överkörd, oavsett hur bra argument man har. Då är det lätt att ta till hat, för att man har inget annat vapen kvar.

Jag själv tycker inte att jag råkat ut för något sådant. Dock har jag råkat ut för en del andra saker som jag mycket väl kan tänka mig leder till ”näthat”. Jag har ibland skrivit tämligen långa, resonerande, kommentarer på andras bloggar och blivit avfärdad med mindre än 30 ord, ungefär som om jag inte alls fattat vad ämnet gäller. Om den vars text jag kommenterat inte kan bemöda sig att bemöta mina argument, varför skall jag vara artig?

Ytterligare en tänkbar anledning till ”näthatet” är att många av dem som drabbas av det är etablerade debattörer/skribenter som använder sin makt för att kränka andra. Jag har läst en del inlägg (främst i debatten rörande feminism/jämställdhet) där etablerade skribenter (tänk dem som lever på sitt skrivande) med alla tänkbara medel försöker förminska sina meningsmotståndare, utan att på något sätt bemöta deras sakargument. När ett sådant mönster upprepas tillräckligt ofta tröttnar man som motdebattör (eller läsare) och använder ett verktyg som biter på motståndaren: hat.

Jag avslutar med ett exempel där jag tycker att vissa drabbats av näthat helt utan anledning, medan andra drabbats av anledningar jag förstår: de två bloggarna Pär Ström och Pelle Billing. Båda bloggade om jämställdhet, och var till viss del motståndare till feminismen. Observera ”till viss del”, det är viktigt. Båda slutade blogga med några få månaders mellanrum, efter att de (så vitt jag förstår) fått nog av hot. Är det en tillfällighet att båda slutade mer eller mindre samtidigt? Jag tror inte det.

Då kommer vi till mitt exempel: PS och PB har genom att blogga som de gjort utsatt sig själva för en hel del hat och hot som jag tycker de inte gjort sig förtjänta av. Båda har skrivit tämligen sakligt om sina åsikter, och skall bemötas med sakargument, inte personangrepp. Men jag tycker inte det kan vara en tillfällighet att Facebook-gruppen ”Vita kränkta män” använde en bild som har en mer än ytlig liknelse med PS. Vari ligger faktaargumenten när man använder motståndarens porträtt som avatar för en grupp? På vilket sätt har PS gjort sig till frontfigur för något han troligen inte står för?

Min åsikt är helt klar: det näthat som PS och PB har fått utstå är helt förkastligt. De har argumenterat utifrån fakta, och skall bemötas med fakta. Det näthat som motståndarna till PS och PB har råkat ut för är jag mycket mer tolerant för: de själva har visat att vägen ”framåt” går via näthat, och då får de skörda det de själva har sått. Jag säger inte att jag gillar det, bara att jag förstår varför de som hatar/hotar andra råkar ut för samma sak.