Min vanlige meningsmotståndare skriver här om att det borde införas medborgarlön. Tyvärr lämnar han inte allt för mycket detaljer, men han verkar tycka att det är ett i praktiken genomförbart förslag.

Jag har inget principiellt emot att slå ihop de förmåner som CF föreslår, men det ter sig onödigt och möjligen kontraproduktivt att allt har samma namn. Det är dock smådetaljer som jag lämnar därhän.

CF föreslår införandet av medborgarlön, som såvitt jag förstår skall utbetalas till alla utan motprestation. Han går så långt som att påstå att det kan införas genom ändringar i nuvarande system, tydligen utan att det kostar mer för det allmänna.

Och det är här jag börjar undra hur CF tänker att medborgarlönen skall fungera. Är den tänkt att betalas ut till alla, utan krav på motprestation? Hur stort skall beloppet vara? Skall det bara täcka grundläggande kostnader (billig hyra och billig mat) eller skall det räcka för att finansiera även semester? Det framgår inte, tycker jag.

Men låt oss leka med tanken att medborgarlönen bara skall täcka billig hyra och billig mat. De som vill ha mer eller bättre än så måste alltså finansiera detta själva. Men vad händer med de som är nöjda med att leva billigt hela livet? De skulle alltså kunna äta falukorv och makaroner varje dag hela livet, och aktivt välja att inte ta ett arbete för att försörja sig själva. De kan pyssla med sina hobbies hela livet, på mer än heltid! Är det bara jag som tycker att det låter som ett väldigt attraktivt erbjudande? Jag tror inte jag är ensam om att tycka att det låter som ett väldigt attraktivt erbjudande, jag tror tvärtom att många skulle välja det livet om de kunde. Och med medborgarlön har de möjligheten till det!

—

Låt oss då fundera ett tag på finansieringen av det.För att förenkla diskussionen bortser jag från alla skatter utom skatt på inkomst. Jag tror inte att det ändrar förutsättningarna, men diskussionen blir oerhört mycket enklare.

Om staten tar in en procent av den totala inkomsten i skatt för att finansiera medborgarlönen skulle alltså en procent av befolkningen kunna leva med en genomsnittlig lön utan att faktiskt arbeta. Om staten tog 10% av sina inkomster för medborgarlönen skulle 10% av befolkningen kunna leva på en genomsnittlig lön utan att arbeta..

Men i takt med att medborgarlönen ökar, och täcker mer och mer av livets kostnader, kommer fler personer vilja leva på bara medborgarlön. Det kommer alltså att vara en krympande mängd människor som skall försörja en ökande mängd människor. Då måste staten lägga en allt större andel av sin inkomst på medborgarlönen. Och om medborgarlönen blir för hög kommer i stort sett ingen att vilja arbeta, varpå staten står där utan inkomst men med astronomiska utgifter.

Och innan någon påpekar det, låt mig säga det själv: visst kan staten beskatta medborgarlönen. Men det skulle inte hjälpa: det blir bara att samma pengar snurrar runt i systemet utan att det tillkommer pengar utifrån.

—–

Och för att vara så tydlig jag kan vara: med ”pengar” ovan menar jag inte det rent praktiska sedlar och mynt vi använder dagligen. Jag menar inte heller de siffror banken berättar för oss att vi har på våra konton. Jag menar värdet av det som vi producerar, både individuellt och gemensamt. Om staten skall kunna överleva måste vi som befolkning i landet skapa något av sådant värde att staten kan beskatta det. Och det vi producerar måste vara sådant att någon är beredd att anstränga sig för att få ta del av det. Det kan vara en spela in en sång, som säljs på skiva/USB-minne, det kan vara att tillverka en bil som andra köper eller något liknande Det kan också vara att tillhandahålla tjänster: när mitt hår blir långt nog betalar jag en frisör för att få det klippt. Jag måste alltså ha producerat något av värde för att kunna köpa tjänsten ”få håret klippt”.

Det funkar på samma sätt med medborgarlönen: någonstans måste det producera så mycket värde att staten kan ta en del av det och dela ut som medborgarlön. Jag tror inte att det kommer att fungera i praktiken.