90 år

Det här är min första blogg.

För mig är bloggen ett samtal. Jag samtalar med dig som läser. Berättar hur jag ser på saker och ting hur jag tänker om det som sker.

Alla har vi olika roller. Jag är både son, bror, pappa och farfar. Jag har ett underbart förhållande med en klok och kreativ kvinna. Jag är läkare, forskare och chef för en forskningsenhet. Jag är mycket intresserad av samhällsfrågor och politik och sitter i ledningen för Centerpartiet i landet.

I min blogg kommer alla dessa roller att speglas. Men jag börjar berätta om att jag och mina fem syskon är barn till en hedersman.

Förra veckan fyllde pappa Elis 90 år. Han bor i byn Varmvattnet, en liten idyll strax norr om Tavelsjö. Med en vacker sjö i mitten, som nästan alla bybor kan se. I byn bor nu som då ett trettiotal familjer.

När jag växte upp kände jag alla i byn. Gick runt och hälsade på. Fick en kaka här och en näve russin där. Och lyssnade nyfiket på de äldres diskussioner och berättelser. Det var ett annat samtal. Och en annan tid. Numera har byn i stor utsträckning en ny befolkning. De flesta långt yngre än mig. Jag vet inte längre nåt om samtalen. Men barnen leker säkert med samma nyfikenhet, metar och badar, även om dom vuxna har helt andra sysslor än när jag växte upp.

I Varmvattnet är pappa sedan många år äldst i byn. På födelsedagen fylldes hans hus av ett stort antal släktingar och vänner – grannar och långväga gratulanter. Bilden fångar några av gästerna.

Nu för tiden träffar man inte alls sina släktingar och vänner lika ofta som förr. Därför blev 90-årsdagen för många ett kärt men ibland lite blygt  återseende. Man hade åldrats. Krämpor hade satt sina spår. Och många barnbarn och barnbarnsbarn var nya bekantskaper.

Min pappa hade nio syskon och mamma fjorton. Även om de flesta nu gått ur tiden, växer ständigt de generationer dom satte till världen. För mig blev Elis 90-årsdag framför allt en stark påminnelse om den stora släktens kraft och sammanhållning. Och om att det blyga återseendet snabbt övergår till ett nyfiket samtal som egentligen bara är en fortsättning på det man hade förra gången man sågs – även om 20 år förflutit.