Konstruktivt om arbetsskador




Bengt Järvholm, professor i yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet, skrev tillsammans med kollegan Kjell Thorén i Göteborg ett viktigt inlägg om arbetsskadelagen i DN-Debatt häromdagen.

Ungefär samtidigt hade Morgon-Ekot en debatt mellan en moderat utskottsordförande från Riksdagen och en LO-representant. Medan Järvholm och Thorén i sin artikel förklarar vari bristerna i dagens regelverk ligger och också ger förslag om hur lagen borde ändras, blev de som lyssnade på radiodebatten inte mycket klokare av de argument som framfördes.

Järvholm och Thorén beskriver arbetsskadelagen som orättvis och rättsosäker. Trots goda intentioner och ett ’generellt arbetsskadebegrepp’, där teoretiskt sett alla sjukdomar skulle kunna klassas som arbetsskada, blir bedömningarna väldigt olika i de enskilda fallen trots att symtomen är likartade.

Som reglerna är nu förutsätts att varje individ ska bedömas utifrån en genomgång av det aktuella vetenskapliga underlaget för samband mellan den arbetsmiljöpåverkan som individen utsatts för och sjukdomen i fråga. Och just här menar Järvholm och Thorén att lagens Akilleshäl finns: Det är i praktiken mycket svårt för de som för Försäkringskassans bedömare att leva upp till lagens bokstav. Och därför blir i det ena fallet en skada godkänd medan motsvarande skada i andra fall avslås.

Järvholm och Thorén pekar på den danska lösningen där det finns en nationell lista över godkända sjukdomar, knutna till definierade riskfyllda arbetsförhållanden. Sverige skulle kunna behålla sin generella modell, kompletterad med en lista över godkända tillstånd så att tillämpningen blir lika för alla som drabbats, oavsett handläggare.

I radiodebatten blev det remi. Den ene sa att det mesta var Alliansens fel. Den andre att det var Göran Perssons regering som utarbetat lagen.

Man kan bara hoppas att framtida debatter kommer att handla om Järvholm och Thoréns konstruktiva förslag!   


Etiketter: , ,

En kommentar

  1. Nils

    Jag tycker Järvholm och Thorén även borde ta arbetsskadeförsäkringens rehabiliteringshämmande effekter. Att ge en ung person livränta (100 % ersättning) livet ut gör personen sjukare och det finns inga som helst incitament att bli frisk från sin skada.

    Den skadade svetsaren som professorerna tar upp i sin artikel bör kunna ha full arbetsförmåga i yrken där han inte utsätts för luftvägsretande partiklar. Han borde omplaceas och det kanske till och med är nyttigt för honom att så smått börja motionera lite.
    Om man nu drömmer om en 70-tals-försäkring igen. Måste man även se över ersättningen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.