Igår skrev artisten Linda Bengtzing att hon nu bojkottats av LO. Hon är inte längre är välkommen att framföra min musik på LO:s familjedag i Gävle.
Orsaken är att hon hade Centerpartiet som arbetsgivare en annan dag! Linda ska nämligen sjunga allsång med Maud Olofsson på Centerpartiets valmöten under tre kvällar i september.
Dessutom låg det kanske henne i fatet att hon uppträdde tillsammans med Lasse Berghagen på Centerns Riksting 2009 (bilden).
Och Linda frågar:
”Vad är det för samhälle vi är på väg att få när ens politiska åsikter ska hindra en från att få sjunga och underhålla? Är det inte dags att också LO-ledningen vaknar upp och inser att deras väljare har egen musiksmak och egna åsikter?”
Häromdagen presenterade LO sitt kampanjmaterial inför valet. Knappast överraskande är Maud Olofsson en som står i fokus i LO-kampanjen.
Och Maud behandlas med samma "elegans" som Linda Bengtzing.
Med den skillnaden att Linda blir bojkottad medan Maud dumförklaras med ett upp och nervänt porträtt.
Är krisen så allvarlig, Wanja Lundby-Wedin, att LO måste ta till den här typen av stödinsatser i ivern att hjälpa Mona Sahlin?
Bengt Järvholm, professor i yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet, skrev tillsammans med kollegan Kjell Thorén i Göteborg ett viktigt inlägg om arbetsskadelagen i DN-Debatt häromdagen.
Ungefär samtidigt hade Morgon-Ekot en debatt mellan en moderat utskottsordförande från Riksdagen och en LO-representant. Medan Järvholm och Thorén i sin artikel förklarar vari bristerna i dagens regelverk ligger och också ger förslag om hur lagen borde ändras, blev de som lyssnade på radiodebatten inte mycket klokare av de argument som framfördes.
Järvholm och Thorén beskriver arbetsskadelagen som orättvis och rättsosäker. Trots goda intentioner och ett ’generellt arbetsskadebegrepp’, där teoretiskt sett alla sjukdomar skulle kunna klassas som arbetsskada, blir bedömningarna väldigt olika i de enskilda fallen trots att symtomen är likartade.
Som reglerna är nu förutsätts att varje individ ska bedömas utifrån en genomgång av det aktuella vetenskapliga underlaget för samband mellan den arbetsmiljöpåverkan som individen utsatts för och sjukdomen i fråga. Och just här menar Järvholm och Thorén att lagens Akilleshäl finns: Det är i praktiken mycket svårt för de som för Försäkringskassans bedömare att leva upp till lagens bokstav. Och därför blir i det ena fallet en skada godkänd medan motsvarande skada i andra fall avslås.
Järvholm och Thorén pekar på den danska lösningen där det finns en nationell lista över godkända sjukdomar, knutna till definierade riskfyllda arbetsförhållanden. Sverige skulle kunna behålla sin generella modell, kompletterad med en lista över godkända tillstånd så att tillämpningen blir lika för alla som drabbats, oavsett handläggare.
I radiodebatten blev det remi. Den ene sa att det mesta var Alliansens fel. Den andre att det var Göran Perssons regering som utarbetat lagen.
Man kan bara hoppas att framtida debatter kommer att handla om Järvholm och Thoréns konstruktiva förslag!
Just nu diskuteras det socialdemokratiska förslaget att ersätta RUT-avdraget med en Butler-service på Stockholms tunnelbanestationer, för att ta hand om jäktade resenärers tvätt och andra vardagsbestyr.
Som bekant heter Butlern i filmer ofta Jean, varför Jean=Butler.
Kanske har förslagsställaren Carin Jämtin (s) egentligen fått idén från Bordeaux i Frankrike, och dess järnvägsstation Gare De Bordeaux St JEAN.
Lennart Holmlund brukar i sina VK-bloggar återge många av de nationella sosseutspelen från Sveavägen, gärna med en lokal knorr.
Blir Holmlunds nästa förslag Butler-service på Umeå Östra?
Carin Jämtin, sosseledaren i Stockholm, föreslår i dagen DN att butlers i tunnelbanan som ett sätt att utveckla tjänstesektorn. RUT ska ut och JEAN ska in!
Vinner (s) höstens val blir det ännu svårare att få vardagspusslet att gå ihop för alla som inte bor vid en tunnelbanestation.
Socialdemokraterna vill avskaffa RUT-avdraget, alltså det som ger vanliga familjer en möjlighet att få sina hem städade, sina fönster putsade, sina tvätthögar omhändertagna, sina matkassar hemburna och sina barn passade. Man vill givetvis avskaffa RUT i hela landet.
Som ersättning för detta förslår Jämtin att stockholmare ska släpa ner sin tvätt till tunnelbanan och där låta en butler springa ärenden åt dem. Hur tvättfrågan ska lösas för övriga landet är dock oklart än så länge.
Nu berättar socialdemokraterna att man ska göra något åt långtidsarbetslösheten. Men det återstår en del. Opinionsundersökningar tydligt att väljarna inte tror att vänstern medicin minskar arbetslösheten. Framför allt vänstern det faktum att nya jobb kommer från nya och från växande företag.
– De vill backa bandet genom att avskaffa RUT trots att 75 % av de anställda inom Rut- jobben kommer direkt från arbetslöshet.
– De vill backa bandet och fördubbla arbetsgivaravgiften för den som anställer ungdomar.
– De vill återinföra förmögenhetsskatt vilket gör att pengar som kan investeras i nya jobb flyr utomlands.
– De vill införa en kilometerskatt för lastbilstransporter vilket direkt missgynnar produktion på orter som ligger långt ifrån de stora marknaderna.
– De vill återinföra sjukregler som direkt leder till längre sjukskrivningar.
– De vill höja sjukersättningen för höginkomsttagare och höja skatten för de som arbetar.
Allt fler väljare inser att det inte går att backa in i framtiden. Dessutom har de tydligen förtroende för den regering som fört Sverige genom den djupaste lågkonjunkturen sen 30 talet. Framförallt blir fler och fler medvetna om hur utvecklingen ser ut just nu. Sysselsättningen ökar enligt statistiken. Dessutom stämmer statistiken med vad allt fler väljare upplever i sin vardag.
På tre år har hemservicesektorn gått från 200 miljoner kr till 2,5 miljarder kronor. I branschen finns 11 399 anställda. 75 procent kommer från arbetslöshet. RUT blir allt populärare. Enligt statistik från Skatteverket tillkommer nu 23 000 köpare varje månad.
Branschen uppskattar att halva personalstyrkan försvinner med rödgrön valseger. En av 10 företag säger att de tvingas lägga ner. Om RUT-avdraget blir kvar räknar företagen med att växa 43 procent i år och nästa år.
Konjunkturinstitutet gör bedömningen vid ca 10 000 anställda ligger balanspunkten när staten då drar in lika stora skatteintäkter (bl.a i form av att svarta löner går in i den vita ekonomin och beskatas) som RUT-avdraget kostar.
En enda person som går från arbetslöshet till arbete med hushållsnära tjänster ger stat och kommun ett tillskott på närmare 140 000 kronor per år (Riksdagens Utredningstjänst).
Det speciella med branschen är att den främst anställer kvinnor som erbjuder företrädesvis andra kvinnor sina tjänster. Eftersom vi fortfarande fördelar ansvaret i hemmet enligt gamla könsrollsmönster innebär RUT en hjälp och avlastning åt kvinnor – kvinnor som jobbar och har små barn, är äldre och ensamma eller har en egen mamma eller svärmor att ta hand om utöver sin egen familj. Det vill vänsterpartierna sätta stopp för. Det handlar om kön. Tala om könsdiskriminerande politik!
Nu står valet mellan att släppa loss kvinnokraften eller att surra fast kvinnorna vid de traditionella könsrollerna. Nu står valet mellan att ge kvinnor samma möjlighet att utveckla företagande som manliga hantverkare alltid har haft.
Ibland är det dax sammanfatta viktiga saker som gjorts. Innan regeringsskiftet 2006 hade Allianspartierna ingen gemensam miljöpolitik. Centerpartiet fick i stor utsträckning miljöfrågorna själva i den valrörelsen och fick också huvudansvaret för att utforma Alliansens miljöpolitik. Summeringen visar att miljöarbetet i Sverige utvecklats i en rad avseenden sedan 2006:
1.Miljöpengar. Alliansen har höjt anslagen från 15 till 20 miljarder kronor, trots ekonomisk kris, där många regeringar i världen har fått satsa på mycket annat än miljö- och naturvård.
2.Naturskog. Alliansregeringen har skyddat rekordmycket naturskog och uppnår miljömålet för skydd av skog. Nära fyra gånger mer skog skyddas nu jämfört med före regeringsskiftet. Anslaget har höjts från 6 till 7,5 miljarder kronor. Samtidigt har statens skog använts. Därmed har staten inte tvingat av små skogsägares mark till varje pris.
3.Klimatet. Alliansen har sett till att Sverige har Europas mest ambitiösa klimatpolitik med 40 procents minskning av utsläppen till 2020.
4.Trafikens utsläpp. Trenden har brutits, under Alliansen minskar utsläppen från trafiken och utsläppen från nya bilar mer än någon gång sedan mätningarna startade 1978.
5.Miljöbilar. I december 2005 fanns det 23000 miljöbilar. Nu, efter miljöbilspremie och goda villkor i förmånsbeskattningen rullar närmare 330000 miljöbilar på våra vägar. Insatser för att sänka bilutsläppen fortsätter.
6.Förnybara bränslen. Med alliansens politik har försäljningen av etanol åttadubblats, biogasanvändningen tredubblats och det finns 50 procent fler tankställen för biogas. Alliansen tänker fortsätta och fullfölja satsningen på det förnybara.
7. Spårbunden trafik. Alliansen storsatsar nu på järnvägen och finansierar investeringarna.
8.Stockholmstrafiken. Alliansen har satt fart på spårinvesteringarna, Citybanan, Spårväg City, Mälarbanan, Saltsjöbanan, Nynäsbanan och säger ja till både kollektivtrafik och bil.
9.Havsmiljön. När Alliansen tillträdde fanns inga spårbara budgetmedel för Östersjön. Nu satsas drygt en miljard på havsmiljön och kraven klaras på minskade utsläpp av kväve och fosfor i Östersjön.
10.Gifterna. Kvicksilver, fosfater i tvätt- och diskmedel har förbjudits och Sverige driver på i EU för regler mot sk blandeffekter av olika kemikalier.
11.Strandskyddet. Den förra politiken ledde till sönderexploatering i många områden. Nu har reglerna skärpts i områden med hårt exploateringstryck. Däremot blir det lättare att få bygga där det finns flera kilometer strand per invånare.
12.Förnybar energi. Vindkraften har tredubblats och bioenergin har gått om oljan som största energikälla i Sverige. Idag finns en fossilfri svensk elproduktion med tre ben; vatten, förnybart och kärnkraft, för export till länder som Polen och Tyskland som är beroende av kol.
13.Kärnkraftens försäkringskostnader. Alliansen inför det som den föra regeringen aldrig orkade, fullt ansvar för reaktorägarna i händelse av olycka.
Sören Molander från Norrländska Samlingspartiet vädjar idag i en insändare i Folkbladet att Maud Olofsson och Centerpartiet inte ska sälja Vattenfalls vattenkraft utan istället göra sig av med utländsk kolkraftverk.
Man tar sig för pannan! Och blir samtidigt bekymrad när en ledande företräder för ett parti inte ens tycks ha kännedom om basala fakta. Centerförslaget är nämligen precis tvärt emot vad Molander beskriver. Istället verkar han själv i vissa delar vilja gå samma väg som Maud Olofsson. Men förvirrat blir det.
– Centerpartiet tycker inte det är rimligt att svenska folket står som ensam ägare till utländska kraftverk baserade på brunkol och kärnkraft.
– Centerpartiet föreslår därför att Vattenfall säljer eller successivt reducerar detta utlandsägande.
– Svenska folket ska också fortsatt har kontroll över den vattenkraft som Vattenfall äger
Från de många miljarder som kan frigöras från brunkolet vill Centerpartiet storsatsa såväl på grön energiteknikutveckling i Sverige som på en Utvecklingsfond för större framtidsinvesteringar i Norrlands Inland. Härmed skulle Norrlands Inland, som i många år har levererat vattenkraft och el till övriga landet, äntligen få mer tillbaka.
Norrbotniabanan (NB) är ett populärt diskussionsämne. Medfinansiering har varit den stora tvistefrågan. Centerpartiet har fått klä många skott från vänsterkartellen när vi sagt att det är nödvändigt få med de stora företagen på vagnen. Många motdebattörer har klätt på sig offerkostymen och sagt: ”Se där, nu ska Norrlänningarna behandlas orättvist igen!”
Därför var Mona Sahlins besked igår på Nolia i Piteå värdefullt. Hon sa enligt Nordnytt att medfinansiering från näringslivet är nödvändigt för NB.
(s)-debattörer driver en linje lokalt och en nationellt. I förrgår sa lokala s-politiker att medfinansiering inte var aktuell. Igår är det aktuellt!
NB behov av medfinansiering är inte unikt. Jag har länge undrat hur den tänker som inte tycker det skulle vara klokt att planera en sån stor investering tillsammans med Boliden, SSAB och ASSI.
I regeringens Infrastrukturproposition har 51 projekt medfinansiering. Olika parter – näringsliv, kommuner, regioner – ställer upp med 80 miljarder kronor ytterligare och planen omfattar därför rekordstora 497 miljarder kroner. Medfinansieringen är lokalt utformad. I många fall handlar det om taxeavtal för transporter. I andra fall olika typer av banavgifter, ibland investeringar av olika slag. Men medfinansiering är alltså inte en enda modell. Utan just nu 51 modeller.
Trafikverket har uppdraget ta fram samarbetslösningar för Norrbotniabanan. Verket sitter just nu och resonerar konstruktivt för att se efter på vilket sätt respektive part kan bidra till lösningen. Det skedde för Dalabanan och för sträckningar på Västkusten. Och det pågår nu för NB. Norrbotniabanan bör snart bli den 52’a modellen!
Det är bra att den linje som Maud hela tiden drivit nu får stöd av Mona!
I helgen upprepade Lars Orly att Vänsterpartiet krav att i praktiken sätta stopp för friskolor att gå med vinst eftersom de finansieras med skattepengar.
Men varför begränsa sig till friskolorna?
En rad privata företag bygger vägar betalda via statliga infrastrukturpengar. Ska de också med i vinstförbudet?
Och varför inte lägga in vinstförbud i ordningsreglerna för företag som tillverkar mediciner, för företag som tillverkar sjukhusens sängar och rullatorer.
Varför ska företag som säljer maten till skolorna och sjukhusen undantas från vinstförbud? De vinsterna kommer väl rimligen från skattepengar också?
Det blir ganska knepigt om man försöker tillämpa Lars Orlys sätt att tänka.
Lars Orly vill ha vinstförbud i branscher där det mest jobbar kvinnor. Är det särskilt olämpligt att gå med vinst inom verksamheter som är mjuka och där många kvinnor startar företag? Men mycket lämpligare, ja till och med acceptabelt om vinsten kommer från läkemedel, asfalt eller tekniska produkter?
Orly anför hänvisar till exempel på bristande kvalitet eller orimliga avtal. Det är lätt att hålla med där.
Men det finns bättre lösningar: Istället för vinstförbud är tydligare kvalitetskrav, bättre uppföljning och mer genomtänkta avtal effektivare medicin.
Det viktiga är att sätta fokus på den kvalitet vi får inom vården, skolan och omsorgen, för det vi gemensamt betalar via skatten.
Presentation
Vi har alla olika roller. Jag är bror, pappa och farfar. Har ett underbart förhållande med en klok och kreativ kvinna. Är läkare, forskare och chef. Intresserad av samhällsfrågor och politik.
I min blogg försöker jag spegla dessa olika roller.
Sysselsättning: Prefekt vid Institutionen för Folkhälsa och klinisk medicin. Professor i allmänmedicin och epidemiologi. Chef för enheten Epidemiologi och Global hälsa, Umeå universitet.
Överläkare vid landstingets VU-stab
Ålder: 64 år.
Familj: Stor.
Utbildning: Läkare, specialist i allmänmedicin.
Politisk erfarenhet: Tidigare förbundsordförande i CUF, ledamot i Centerns partistyrelse och dess VU, samt kommunpolitiker i Umeå.
Uppdrag: Sitter i Norrlandsoperans styrelse. Styrelseordförande Tankesmedjan FORES (fores.se)
Bor: I lägenhet mitt i stan.
Fordon: Körkort och Citroen C3. Cyklar dock sommar som vinter.
Road av: Deckare, klassisk musik, sång och gitarr.
Meningsfullt: Att se yngre svenska och utländska doktorander utvecklas till forskare, försvara sina avhandlingar och sedan använda kunskapen antingen här eller internationellt.
Igår skrev artisten Linda Bengtzing att hon nu bojkottats av LO. Hon är inte längre är välkommen att framföra min musik på LO:s familjedag i Gävle. 
Häromdagen presenterade LO sitt kampanjmaterial inför valet. Knappast överraskande är Maud Olofsson en som står i fokus i LO-kampanjen. 
En rad privata företag bygger vägar betalda via statliga infrastrukturpengar. Ska de också med i vinstförbudet? 
Senaste kommentarerna