Skandalerna i bärskogen

Med anledning av det synnerligen trista och skandalösa behandling som en rad thailändska bärplockare utsatts för, har LRF-ordföranden i Västerbotten Arne Lindström i sitt veckobrev skrivet en tänkvärd reflexion. I VK-s spalter har läsarna kunnat ta del av Arnes debattinlägg många gånger: Välformulerade, med ett eftertänksamt budskap och med en avslutande vass knorr.

Så här skriver han idag:  

…Det är nu ett par år sedan vi från LRF Västerbotten kritiserade bärföretagen och krävde en "annan tingens ordning" i bärskogen. Vi fick från våra medlemmar höra om olustigheter, olämpligheter och rena oegentligheter som försiggick bland en del bärföretag, men vi höll oss till det som framför allt angick våra medlemmar – hur man enligt oss missbrukade allemansrätten. Det märkliga var att delar av media inte såg det vi såg, utan de tyckte sig se missunnsamhet och rent rasistiska inslag bakom våra synpunkter (!).

Länsstyrelsen anordnade så småningom en konferens där bärbranschens villkor skulle diskuteras, men den eventuella potentialen hos bärbranschen ackompanjerades under mötet lika mycket av anklagelser om maffiametoder och annan ruttenhet.

Jag kommer ihåg hur jag fick möjlighet att säga några ord i slutet på konferensen: "Det är inte LRF som är problemet för bärbranschen, och det är inte heller allemansrätten. Det är ni själva som utgör bärbranschens problem"!

Nu håller vi på att få facit på vad branschen går för. Det är ett skrämmande facit med skandal efter skandal och en total likgiltighet för de människor som lockats hit. Man kan ju undra om bärbranschen någonsin kommer att rensas – om uttrycket tillåts? Så länge som oegentligheterna är mer eller mindre rådande i branschen, då är det inte heller möjligt för seriösa och hederliga företag att klara sig. Man skulle kunna säga, att det finns ingen plats för blåbär i bärskogen….