Lars Bodén och vreden

Förra veckan inbjöd Publicistklubben Norra Norrland till diskussion i Umeå kring rubriken ”Smutskastade du Maud Olofsson, Lars Bodén?”. Förutom Folkbladets politiske redaktör LarsBodén var jag inbjuden att belysa frågan. Dessutom deltog medieforskaren Jesper Enbom.

Bodén har i flera ledare efter valet karaktäriserat sina ledare om Maud med formuleringar, typ ”….Visst har jag kritiserat det hon stått för – men det handlar ju om politikens innehåll…….” och därmed menat att ändamålet helgar medlen.

Bodén ledarkampanj mot Maud Olofsson intensifierades efter valet 2006 och har sedan pågått hela valperioden. Intensivare perioder har blandats med mindre intensiva. Inför diskussionen på Publicistklubben gjorde jag en genomgång av ett antal Bodén-ledare med udden riktad mot Maud. Och min slutsats var att det knappast var så enkelt att det endast var ’politikens innehåll’ som Bodéns ledare handlade om. För att ge publiken på Publicistklubbens möte lite kött på benen, illustrerade jag med några exempel bland ett otal VF-ledare. Och hade utifrån detta axplock sammantaget svårt att tolka det på annat sätt än att ordvalen i hög grad andas karaktärsattacker mot personen Maud Olofsson: ”tristaste partiledaren”, ”överklassens betjänt”, ”veckans lögnare”, ”svikare”, ”kappvändare”, ”slingrar sig”, ”är en bluff”, ”är inte ärlig”, för att ta några exempel.

Bodén medgav utan omsvep att han redan vid regeringsskiftet bestämt sig för att systematiskt jaga Maud Olofson och Centerpartiet. Han motiverade först med påståendet att ”Centerpartiet svikit sina rötter” utifrån – som jag förstod saken – en uppfattning att Centerpartiet borde vara kvar på landet och inte ha en politik som också stadsbor uppskattar.

Min hypotes var dock en annan: Allt handlar om regeringsmakten. Det som låg bakom Bodéns och för den skull socialdemokraternas vrede var att Maud Olofssons och Centerpartiets agerande innebar att socialdemokraterna förlorade regeringsmakten 2006.     

Och Lars Bodén bekräftade att just den känsla av besvikelse som han och sossarna känner har projicerats på Maud Olofsson under hela valperioden.

För min del skyller jag inte Centerpartiets valresultat på Lars Bodén. Men efter att ha läst ett stort antal VF-ledare som mer liknar betald annonsplats för (s) än spänstig samhällsdebatt, undrar jag om inte Folkbladets ledarsida blivit allt mindre intressant för alla utanför den inre partikretsen?