Partiledarmandat

Det var uppenbart att Mona Sahlin vare sig tog sig eller fick ett eget mandat när hon tillträdde som partiledare. Kanske är det till och med så att hon först i efterhand – i arbetet med sitt avskedstal – kom till insikt i vad hon skulle har ha gjort.

Att vara partiledare är en svår uppgift. Den lätta uppgiften är att leda samordningen av partiets gemensamma arbetsuppgifter. Den svåra är att förnya. Och då måste man våga.

Alla vet att det i varje parti finns en grupp som ständigt söker bevara det som varit. Som ropar högt i protest och likt ett mantra påstår att medlemmarna "inte känner igen sig". För att i praktiken leda sitt parti måste partiledaren våga genomföra nödvändiga förändringar i politiken, helt enkelt därför att verkligheten förändras. Om kartan inte stämmer överens med verkligheten är det verkligheten som gäller.  

Ibland drabbas den partiledare som vågar förnya av ett tvåfrontskrig: Det bildas en ohelig allians mellan högljudda medlemmar som ”inte känner igen sig” och politiska motståndare som med oförställd glädje och med en telefonsvarares envishet påminner om de gamla positionerna.

Jag känner inte till de inre detaljerna i dessa avseenden när det gäller Mona Sahlin. Däremot har jag på nära håll följt Maud Olofssons arbete. Ett gemensamt drag är att bägge har utsatts för hård kritik från äldre herrar i respektive parti.

Mona hade en egen uppfattning för vem hon ville regera med. Men hon vågade uppenbarligen inte driva den. Ingen vet hur valet gått med Monas vägval, men en bra ledare måste våga leda.

Maud kände att centerpartiet hade nått vägs ände efter att i mer än 30 år prioriterat kärnkraftsmotstånd som vägen att nå en uthållig energilösning. Och hon vågade ange en annan färdriktning, som skapade förutsättningar för storsatsning på alternativen, trots alla rop om att medlemmar ”inte kände igen sig”.

Även om detta beslut föregicks av många interna diskussioner främst inom verkställande utskottet, måste partiledaren till sist våga sätta ner foten och leda. Och det gjorde Maud. Och har faktiskt för detta mod mött stor respekt även från många ”som inte kände igen sig”.

Det är viktigt att inte ge sig om man tror på sin idé!

Etiketter: , , , ,

En kommentar

  1. Pär Andersson

    Inte för att vill förringa Mauds insatser för centern men det kan i mina ögon tyckas enklare att vrida runt ett parti på marginalen med 6-7% väljarstöd bakom sig än det jämförelsevis gigantiska betongblocket socialdemokraterna.

Lämna ett svar till Pär Andersson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.