Almedalen och Nybyggarlandet

Jag har varit i Almedalen varje år sedan 2000 – utom 2006 (nyss diskbråcksopererad då och fullt sysselsatt med att träna upp gångförmågan). I år har jag dock tittat på Almedalen på avstånd. Att uppleva alla dessa seminarier, diskussioner och tal har en särskild tjusning. Men Almedalen ger en bra bild av läget i det politiska Sverige, även om man tittar på det på avstånd.

I år premiärtalade ovanligt många nya partiledare: Juholt, Fridolin, Romson och Åkesson. Lite rörigt kändes det allt: Mp försöker vinna moderna sosseväljare och Juholt kämpar för återvinna traditionalister. Åkesson följer Juholt i hasorna i många frågor, samtidigt som SD man utmanar Mp-s roll som tredje största parti. Det enda oppositionen är riktigt överens om är att skjuta riksdagens budgetregler i sank, trots att budgetreglerna har en avgörande betydelse för att Sverige ska kunna fortsätta som Europas starkaste ekonomi.

Maud Olofsson höll sitt tionde och sista Almedalstal. Av kommentarerna att döma fick Maud ett mycket gott betyg.

Hon pekade ut tre framtidsutmaningar:

1. Den första kallar hon Nybyggarlandet Sverige. Och började med att beskriva ett Sverige som svikit invandrarna. Under jublande applåder slog Maud fast att det inte är invandrare det är fel på utan det är invandringspolitiken som är fel. Idag är det invandrarna som bär upp en stor del av vårt lands välfärd. Hon beskrev ett Sverige som ett öppet land. Ett nybyggarland som man ska längta till och där man kan förverkliga sina drömmar. Ett land dit man välkomnas och tas emot med öppna armarna. Hon uppmanade att vi tillsammans ska bygga Nybyggarlandet Sverige. Ett Sverige där invandring förknippas med välfärd. Framgång. Entreprenörskap. Idogt arbete. Gemenskap.

2. Den andra handlar om företagandet. Sverige behöver fler entreprenörer. Som ser människors drivkraft. Som ser förmågan att skapa jobb både åt sig själv och åt andra. Den dagen Sverige har fler entreprenörspartier än bara Centerpartiet kommer det att se väldigt annorlunda ut i vårt land.

3. Den tredje och kanske största globala utmaningen är klimathotet. Maud menade att det är bråttom nu. Men konstaterade samtidigt att strålkastarna slocknat och med det en bit av engagemanget. Därför behövs modiga människor som tar nödvändiga steg för att möta det hotet. Sverige är duktigt på att göra det som världen efterfrågar. Det arbetet måste bli än intensivare. Det hållbara samhället är möjligt. Omställningen är inom räckhåll. Instrumenten finns, insatserna finns. Nu krävs modiga gröna liberala politiker som fortsätter sätta upp ambitiösa mål men som också släpper de gröna entreprenörerna fria!