Misstron växer bland mina vänner USA

Under de senaste 15 åren har jag i jobbet besökt USA ett stort antal gånger. Kom hem för en vecka sedan från det senaste besöket.

Våra samarbetspartners arbetar i Up State New York. Även om de flesta sätter likhetstecken mellan Manhattan och New York, är New York City som bara en liten del av delstaten New York, den stora delstat som i norr gränsar mot Kanada och de stora sjöarna. Up State New York består av milsvida skogar och berg, omväxlande odlingslandskap och mängder av små samhällen, små städer, tätorter, byar och enstaka gårdar. Påminner mycket om Sverige.

Jag jobbade vid Bassett Research Institut i Cooperstown och i Rochester (NY) under lite längre perioder både 1996 och 1999. Clinton var president. Ekonomin utvecklades. Småföretagandet blomstrade. Optimismen var stor.

Lärde känna både demokrater och republikaner och deras sätt att se på politiken i smått och stort. Och deltog i många reflekterande diskussioner. Även om min vän, republikanen Jim, ogillade Clintons politik, så var tonläget balanserat. Min vän, demokraten Paul, var nöjd över den ekonomiska utvecklingen. Och Kongressen kunde fatta beslut även om man var oense.

Så kom Bush. Och 11 september 2001. Först ett initialt stiltje. Man slöt alla upp kring presidenten. I förtvivlan och förödmjukade. Ganska snart började enigheten rämna. Ju mer involverad USA blev i Irak och Afganistan, desto oförsonligare blev tonen. I kongressen. Och bland de vänner jag mötte. Det kändes på olika sätt att USA var på väg att splittras på ett nytt sätt.

Min demokratiske vän Paul såg fram emot Obama som president. Flera av mina republikanska vänner kände lättnad när Bush lämnade scenen. Idag känner sig min vän Paul sviken av att Obama inte lyckats åstadkomma de viktiga reformer han lovat. Och min vän Jim ser det så att det enda Obama lyckats åstadkomma är att öka det budgetunderskott Bush lämnade efter sig med ytterligare 50%. De reflekterande samtal som fanns en gång, hittar jag inte längre. Kongressens oförmåga till samling till nödvändiga beslut matchar den oförsonliga konflikt som nu ställer demokrater mot republikaner mot varann runt om i landet. Med helt olika världsbild. Med stor misstro. Och utan nån bra idé om hur man skulle kunna ta sig vidare.

Det känns nu mer avlägset än nånsin att man ska kunna återfå förtroendet för varandras åsikter, så att man kan börja resonera.