Vilken väg väljer Annie Lööf?

Vilken politisk inriktning kommer att prägla Centerpartiet med Annie Lööf som partiordförande? Tipsen är många liksom synpunkterna. Från vänsterhåll räknar man glatt upp några exempel på nyliberala eller lite högerstänkande förslag som Annie tidigare levererat. Bland några av Annies mest frimodiga förespråkare verkar det till och med finnas förväntningar om ”total make-over”. Men hur blir det egentligen?

Jag lyssnade på Ekots Lördagsintervju och noterade att reportern Mari Forsblad, som brukar ha förmågan att grilla sina intervjuobjekt ordentligt, inte kom nånstans. Annie gav lugna, klara, välformulerade svar på frågorna. Och förklarade odramatiskt att hon gillade att spetsa till, kanske provocera. Men som partiledare är det partiets linje som hon kommer att företräda. Att vara ung riksdagsledamot är en sak. Att leda ett parti är en helt annan.

Jag och mina CUF-kamrater på 70-talet hade väl en del förslag som vi i ungdomligt förstånd eller ohämmad debattlust presenterade. Häcklarna kallade oss t.ex. ”gröna khmererna”, även om det inte gick så långt att jag jämfördes med diktatorn Pol Pot i Kambodja. Men det där är sen länge glömt och förlåtet. Åren lägger dimma på minnena.

För Annie Lööf är det förstås knepigare. Det hinns inte med någon period när minnena bleknar. Hon får istället sina årsgamla förslag i knät. Hon påminns av dessa vänsterdebattörers förtjusta upprepningar. Det verkar dock som om Annie tar kritiken med ro, samtidigt som hon distanserar sig från en del politiska ungdomssynder på sin väg att staka ut färdriktningen som partiledare.

Mitt tips är att hon kommer att överraska de vänsterkritiker som nu häcklar henne. Hon kommer att lägga sig i den huvudfåra i det politiska mittfältet där Centerpartiet historiskt haft sin hemvist. Och hon kommer att bland annat att fylla den med både visionärt och konkret innehåll, bland annat via de fem förnyelseprogram som Centerstämman föreslås anta i Åre om några veckor.