Är forskarna mest ute och reser?

Idag rapporterar Ekoredaktionen att resekostnaderna är en betydande post i universitetens utgifter. Umeå universitet ligger när det gäller resandet högt upp på listan bland Sveriges stora universitet. När det däremot gäller representation har Umeå en av de lägsta kostnaderna per anställd.

 

Universitetsdirektör Lars Lustig har redovisat en rad förklaringar till resekostnader som totalt uppgår till inemot 100 miljoner per år i en omsättning på 4 000 miljoner (dvs. 2,5 %).

 

Den som lyssnade på Ekoinslagen kunde få känslan att detta med resande är en sorts lyxverksamhet associerad till tveksam användning av skattemedel och forskningsanslag. Det finns säker en ett och annat tveksamt exempel. Men huvudmönstret är ett helt annat.  

Epidemiologi och Global Hälsa är stark forskningsmiljö vid Umeå universitet med en omfattande reseverksamhet. Våra samarbetspartners finns i stor utsträckning i låg- och medelinkomstländer i Afrika, Sydostasien och Sydamerika.

 

Vi har t.ex. ett 40-tal doktorander från dessa länder som kombinerar datainsamling i t.ex. Vietnam, Indonesien eller Sydafrika med forskarutbildningskurser, studier och analysarbete i Umeå. Finansieringen kan komma både från svenska eller internationella forskningsanslag och från donationer. Oavsett hamnar deras resor i slutredovisningen inom universitetets resebudget.

 

Den typ av stora EU-projekt vi koordinerar är breda internationella samarbeten kring viktiga globala hälsohot. I vår Denguefeberforskning samarbetar exempelvis 14 olika partners representerande forskargrupper i Asien, Afrika och Sydamerika förutom våra europeiska partners. Och ingår i universitetets samlade redovisning.

 

För Epidemiologi och Global hälsa är resandet en helt nödvändig förutsättning för kärnverksamheten.