Sorgens ord

Jag instämmer med Lennart Holmlund kring alla partiers ansvar att bekämpa extremismen. Istället för att försöka själv formulera min känsla och sorg över terrorattackan, citerar jag Anna-Karin Hatt, som på sin blogg uttrycker det så väl:  

"Mer än 90 personer har dödats av besinningslöst våld i Norge. Ett faktum som är nästan omöjligt att ta till sig.

En bomb i fredagsmyllret mitt i Oslo. En kallblodig mördare som skjuter ned minst 85 ungdomar på ett läger för politiskt engagerade ungdomar, just när fredags-eftermiddagen var på väg att övergå i kväll.

Så många söner kommer aldrig mer att komma hem till sina föräldrar.

Så många döttrar har för alltid slutat att drömma om framtiden.

Så många unga kvinnor och män kommer saknas i skolbänkarna på gymnasieskolorna och universiteten när höstterminen börjar om bara några veckor.

Så många syskon, föräldrar, anhöriga och vänner har lämnats kvar i avgrundsdjup sorg.

För detta otänkbara finns inga ord. Bara bottenlös och förutsättningslös medkänsla och omtanke. Med varenda en som blivit berövad livet. Med varje överlevande som för alltid kommer ha skräckens ljud och skräckens bilder med sig inombords. Men alla de anhöriga som länge, länge kommer sörja och söka efter svar.

Och samtidigt som orden fattas är det dagar som denna som vi andra måste vara fast beslutna om att alltid, alltid stå upp för öppenheten och till demokratins försvar.

Till den som förgriper sig på andra människors rätt att leva i fredlig demokrati och öppenhet finns bara ett enda budskap:

Vår kärlek till öppenheten kommer alltid, alltid att vara starkare än varje försök att kuva den. "