Sverige rockar loss

På själva midsommarafton hade Washington Post (WP) en tvåsidesartikel om varför Sverige lyckats med det som USA, Storbritannien och Japan bara drömmer om.

Sverige drabbades också av den globala nedgången 2008-09. Men till skillnad från andra länder har Sverige snabbt ”studsat tillbaka” skriver WP:s ekonomijournalist Neil Erwin. Budgeten är i balans. 2010 var Sveriges tillväxt 5,5 % och slår rejält USA’s 2,8 % och var starkare än alla andra länder i Europa.

WP’ slutsats: När du drabbas av en finansiell kris – och Sverige hade en otäck sådan i början av 1990-talet – lär av det. Försök inte enbart klara den krisen och hoppas att tillväxten kommer tillbaka. Ta itu med de underliggande orsakerna. Skapa ett ekonomiskt och finansiellt system som är mer motståndskraftigt när dåliga tider kommer tillbaka.

WP sammanfattar sin granskning i fem lärdomar för en krisdrabbad nation.

 

1. Håll ordning på finanserna i goda tider. Då ökar manöverutrymmet vid sämre.

År 2007, innan lågkonjunkturen, hade USA liksom Storbritannien, ett budgetunderskott motsvarande 3 % av landets ekonomi. Sverige hade ett överskott på 3,6 %. Det gav Sverige en kudde i nedgången och bidrog till att undvika de enorma skulder som andra nu drabbats av. Medan den svenska bruttoskulden (de samlade skulderna i staten, kommunerna samt AP-fonderna) nu enligt Eurostat är knappt 40 %, är USA’s 101,4 %.

Krisen i början av 1990-tal sved rejält i Sverige. Fastighets- och banksektorerna kollapsade, budgetunderskottet var massivt, räntan 500 % och Sverige blev beroende av dyra utländska långivare. Därför satte Sverige målet att i genomsnitt ha 1 % budgetöverskott över tiden. Och har hållit det. 2008, när ekonomin vände ner, gav det regeringen handlingsutrymme.

 

2. Finanspolitiska stimulanser mer effektiva om de ingår i en långsiktig plan

Sverige gjorde få engångsinsatser för att bekämpa nedgången. En del extra infrastruktursatsningar och en vältajmad sänkning av inkomstskatten. I motsats till USA, där striden blev hård om att använda de offentliga utgifterna för att lindra effekten för drabbade, hade man redan ett socialt välfärdssystem just anpassat för kristider som garanterade inkomster, sjukvård och annat till arbetslösa.

I början av 2009 beviljade Kongressen 719 miljarder dollar som finanspolitisk stimulans, oftast i form av speciella engångsprogram. De tog ofta månader innan pengarna pumpats in pengar i ekonomin och effekten kom därför ofta alldeles för sent och utgifterna löpt ut utan hänsyn till om behovet kvarstod. Och dessutom var revorna mycket stora inom det sociala området.

 

3. Använd penningpolitiken aggressivt

Sveriges Riksbank var mer aggressiv än den amerikanska (Fed). Precis som Fed sänkte Riksbanken styrräntan nästan till noll. Men utökade också sin balansräkning mer än Fed gjorde i förhållande till storleken på landets ekonomi och lät det finansiella systemet översvämmas med ännu mer pengar under den svåraste perioden. Sommaren 2009 hade Riksbanken tillgångar i sin balansräkning motsvarande mer än 25 % av BNP. För Fed låg nivån under 15 %.

2009 var Riksbankens styrränta under noll. Banker som parkerade pengar i Riksbanken fick betala 0,25 % för privilegiet. Det gjorde dem mer angelägna att låna ut pengar till varandra än att parkera dem i Riksbanken och hushållen fick mer pengar till konsumtion.

Riksbanken lärde sig av 90-talskrisen. Då var inflationen tvåsiffrig och Riksbanken saknade trovärdighet på de finansiella marknaderna. Men efter det att Riksbanken satte upp ett mål om att hålla inflationen under 2 procent/år och Sverige visade att man kunde leva upp till det i mer än 10 år återvanns trovärdigheten också på den globala marknaden. Idag, när ekonomin återhämtat sig, är räntan höjd. Också det ett sätt att behålla trovärdigheten om ekonomin sviktar igen.

4. Behåll en flexibel valuta.

Genom att stå utanför EMU har den svenska kronan fungerat som buffert vid den ekonomiska nedgången. När krisen var som svårast sjönk kronan i värde mot både dollarn och euron. Det gynnade svensk konkurrenskraft när den globala efterfrågan kollapsat.

Och nu i uppgångsfas drar kronan ytterligare fördelar. Med flera EU-länder i djup ekonomisk kris, baseras Europeiska centralbankens beslut på jämkning i hela valutazonen, medan Sveriges penningpolitik i huvudsak baseras på förhållanden i svensk ekonomi.

För USA krackelerar värdet av dollarn som global reservvaluta, då krisen skjuter värdet på dollarn i höjden eftersom världens investerare söker en säker plats för sina pengar, samtidigt som amerikanska exportörer hamnar i underläge på den globala marknaden just när ekonomin är som svagast.

5. Banker gör alltid misstag. Låt det inte sabbar ekonomin.

Även svenska banker gjorde av stora förluster när Litauen, Lettland och Estland drabbades av ekonomisk kollaps. Man hade finansierat i dollar och drabbades när dollarn hamstrades och sköt i höjden. Men förlusterna var mer hanterbara än i USA och stora delar av Europa. Och nu är bankerna tillbaka i sin normala roll. De svenska bankerna lärde läxan och undvek, i motsats till de flesta andra riskfylld utlåning till fastigheter i mitten av 2000-talet. Räddningsaktioner för bankväsendet kan vara nödvändigt för att rädda ekonomin. Men det är viktigt att bankerna inte smiter undan sitt ansvar och går tillbaka till gamla vanor så fort krisen är över.

Men som Cecilia Hermansson, chefekonom på Swedbank uttryckte saken: ”Bränn tungan en gång på het mjölk och du kommer att börja blåsa på yoghurt”.

 

En av de 700 som kommenterade artikeln i WP:

”Sverige är stjärnan i showen: Jämfört med USA gjorde man exakt tvärtom för ett dussin år sedan. Sverige planerade och sparade för en regnig dag medan vi i USA agerade som om regnet aldrig skulle falla på oss”.

 

Etiketter: , , , ,

2 kommentarer

  1. Lars Gidlöf

    Intressant blogg och artikel, speciellt artikelkommentaren.

    Hmm, ett dussin år sen skriver han/hon, låt se, ett dussin är 12, 2011-12 är 1999,hmmm,statsminister då var?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.