Vi har under våra träffar i byn pratat om att bygga flera skärmskydd efter Stamsjöån för att bredda våra utflyktsmål. I morse var det skapligt skoterföre så vi samlades några Lomsjö och Avasjöbor för att försöka hitta ett nytt drömställe som passar för vandrings-, skoter-, och kanotled. Efter nån mil fick vi ett par renar framför oss som inte ville vika av skoterspåret utan verkade vilja visa oss på det bästa stället. Och helt fel var det inte för bara en kortare sträcka efter de givit upp fann vi det riktga guldkornet. Vi var sex personer och var helt överens direkt. Nu är det vara att hoppas att det blir en riktig köldknäpp så att det går att frakta ut virket till bygget med skoterns hjälp för det finns ingen bilväg och många km sankmark om det skall fraktas på sommarhalvåret. Men sen går det ju fint att bygga upp när det är barmark för behöver man inte bära mer än matsäcken är det ju skönt att vandra i naturen.
Nu måste vi snabbt komma igång med att märka ut alla våra leder på kartor för vi hoppas det blir en riktig turismgenomstömning i våra skogar kring Lomsjö, Avasjö och Varpsjö.

I kväll möttes vi några entusiaster i byastugan för att fortsatta arbetet med att göra vårt område mera intressant med flera naturupplevelser. Den här gången hade vi också representanter för byn Avasjö med. Jättekul! Det finns tydligen många gamla stigar för ex postleveranser och kommunikation mellan byarna Avasjö, Lomsjö och Varpsjö som går att göra till intressanta historiska vandringsleder. Vi har redan utsett ett område till att bli ett mysställe mellan byarna. Håller skoterföret till nästa helg kommer vi att åka ut för att hitta den absolut bästa platsen inom det föreslagna området där vi skall sätta upp ett skärmskydd till! En plats för att sitta och njuta av stillheten, forsen som virvlar förbi och kanske lyckas se några av alla vilda djur som finns i området.

Ikväll hade vi en mycket intressant föreläsning om regler kring transportstöd. Det verkar inte vara helt enkelt att söka bidrag men kan helt säkert ge en slant till de företag som som passar in i bestämmelser om stödet. Helt klart med lite kunskap om hur det går till kan ju ett företag göra upp sina uppköp så att kostnaderna kommer för sig och på så sätt få minska sina utgifter. Det var en videoföreläsning där intresserade från Dorotea, Vilhelmina, Arvidsjaur och Åsele fanns med. På ett enkelt sätt går det att ställa frågor och det bästa av allt få kontakter som går att nyttja framöver. Under föreläsningens gång kände jag att det här samarbetet måste vi utveckla även inom andra, bra att ha, kunskapsområden. Det gäller bara att finna bra intressanta föreläsare och det finns nog en hel del om man söker lite. Rätt så nervös var jag innan uppkoppling men det gick jättebra. Vid föreläsningar från högskolor blir vi uppringda och det är ju enkelt då att bara slå på utrustningen så man blir lite bortskämd. I morgon måste jag upp bittida eftersom jag måste göra några enkätundersökningar hos företag och även starta upp med en ny ansökan på mera pengar till bra kurser för de som vill bredda sin kompetens på olika områden.

Ikväll har vi suttit en grupp bybor och planerat årets skoterträff med paltservering. Det är en skoterträff som byn har anordnat ända sedan början av 90-talet. Själv bodde jag inte i byn på den tiden så jag är lite osäker på årtalet. Helt otroligt egentligen med matservering av hemkokt palt ute på isen på Lomsjön. I fjol hade vi ett otroligt ruskigt väder och vi trodde inte någon enda en skulle komma men hur otroligt som helst sålde vi så mycket palt att det i alla fall inte blev en förlust utan det täckte kostnaderna.
För att få anledning att träffas lite oftare kom vi på att börja mera kursverksamhet. Vi måste försöka få till bra kartor för våra vandrings- och skoterleder. Här kommer vi att börja samarbete med Lavsjö och Laiksjö och det är kul att träffas över kommungränserna. Ett annat samarbete vi skall satsa på är med Avasjö. Här gränsar vi ihop med mycket intressanta kanot- och vandringsleder. Vem vet vad det leder till. Känns spännande!

I helgen har vi kunnat skotta in oss till potatiskällaren under det nerbrunna huset och det ser ut som om den går att reparera. Det var cirka 50 grader varmt när vi öppnade dörren och det har flutit rätt mycket vatten därinne så pototisen är ingen kvalitet på men när man ser bilden från branden är det otroligt att något kan bevaras för framtiden. På den innersta dörrkarmen är inristat 1795.

Äntligen har det kommit en dm snö ovanpå all smuts från branden. Det var flera hundra m radie runt oss som blivit nersmutsat av kringflygande kol och aska. Även brandhärden såg lugn ut efter snöfallet men bara några timmar senare flammade det upp igen. Tur att det finns gott om vatten i sjön för att släcka så oro för vattenbrist behöver man inte ha. Nu brinner det i nedersta åsarna och den sågspån som finns kvar där. Det känns relativt lugnt bara synd att det blir lite stickande röklukt inne i huset. Under huset finns vår potatiskällare som är byggd på 1700-talet och tyvärr verkar det som massor med vatten läckt ner på våra 400 kg potatis. Potatis går ju att köpa värre är det att bygga en välvd stenkällare. Med lite tur kanske den går att reparera. Finns det nån tur nu mån tro??

Efter gårdagens byaparty var det – 28 grader kallt. Det sved i skinnet för de sista gästerna trots att det var en rätt normal temperatur för ca 20 år sedan under januari månad här uppe i inlandet. Förhoppningsvis blir våra sjöars isar betydligt tjockare vilket underlättar för alla som kör pistmaskiner och trampar skoterspår.

Nu har det brunnit i grannhuset i 6 dagar och verkar fortsätta även i morgon. Vi var ju glada i förrgår när brannmännen vattnat minst 10kbm vatten och luften gick att andas lätt på kvällen. Då tänkte vi att nu är det över. Därför kändes det som en riktig duns i skallen när vi vaknar på lördagmorgonen och röken satt som en kork runt kåken. Högtrycket var effektivt på att hålla röken så lågt som möjligt och sen på eftermiddan slog stora lågor upp igen så nu känns det som det här kommer vi att få leva med. Tänk om det gick att sätta in en värmeväxlare och ta vara på energin som alstras ….men då skulle nog elden upphöra direkt. Man kan väl inte göra affärer av en tragedi? Eller kanske….
På kvällen var vi några som ordnade en trevlig pubkväll i bygdegården i akt och mening att hemvändare och bybor som vill skall ha möjlighet att träffas under enklare former. Förutom att det är kul att träffa positiva krafter kommer det ofta fram ideér som vi kan jobba med framöver i vår byautveckling!

Jomen visst Lena, som gav en kommentar, är det inte kul med en stor brand alldeles i närheten. I natt ökade branden igen och röken sökte sig runt huset och kom naturligtvis in mellan timmerstockarna. I morse kände jag att nu får det vara nog och vi ringde upp räddningschefen för att få ett tips hur vi får stopp på eländet. Han skickade hit två man, som med 2 lastbilstankar med vatten, gjorde en bra insats med eftersläckning och nu känns det riktigt skapligt. Vi kan nog öppna fönster och dörrar i morgon och försöka vädra ut det värsta. Kanske vi får lite tid i helgen att åka hundspann med barnbarnen som tanken var innan olyckan hände.

Nu har det gått ett och ett halvt dygn sedan grannhuset började brinna och fortfarande brinner det i trossbotten. Skönt nog är det ingen vind att räkna med i dag så det känns inte lika farligt men röklukten inomhus gör att det är svårt att slappna av helt utan vi försöker hålla ögonen på brasan med jämna mellanrum. I vertikalt läge vänjer man sig snabbt vid röklukten men i horisontellt känns det betydligt tyngre. Möjligt att det är helt inbillning men så känns det. Vi har idag försökt städa ihop alla takplåtar och annat skrot som rullat runt tomten men det är mycket svart sot överallt att en snöskur skulle vara hjärtligt välkommen.