Noterar med intresse den omsvängning som skett inom socialdemokraterna när det gäller skolpolitiken. Nu säger man sig acceptera att betyg ska sättas tidigare och i fler steg än vad som skett hittills. Regeringens förslag om betyg från årskurs sex och fler steg kommer alltså att få en bred parlamentarisk uppslutning och det är natruligtvis positivt. Men detta lär svida hos många s-politiker ute i landet. Inte minst här i Umeå brukar ju (s)kolpolitikerna snarast hävda att betyg är av ondo – och nu är plötsligt Alliansen och Socialdemokraterna på riksplanet överens om att betyg ska sättas redan från årskurs sex. Jojo. Men jag ska samtidigt passa på att ge beröm för socialdemokraternas linje i övrigt om betygen – de kräver att alla betygsstegen ska ha fastställda kriterier och det borde ju vara självklart, men tyvärr är det inte så i det förslag som är ute på remiss. Här borde regeringen vara öppna och ödmjuka nog att lyssna på (s). Faktiskt.

Vänsterpartiet har kongress denna helg. Man blir ju skrämd av rapporterna därifrån. En av de motioner som väntas väcka debatt är en motion om synen på Kuba. Här är det tydligen många som vill upprätta kontakter med kommunistiska Kuba – även om partistyrelsen vill avslå motionen är det SJU (!) partistyrelseledamöter som reserverat sig till förmån för bifall. Man anser att ’kubanerna är lika fria som vi i Sverige’ !!!!! Så alla som inbillade sig att Vänsterpartiet inte längre består av en massa galna kommunister kan lugnt tänka om – dom finns där, och är väl företrädda i högsta ledningen. Att endast tillåta ETT parti och fängsla politiska motståndare och journalister är alltså helt okej för ett parti som vänsterpartiet. Trevligt…..INTE! Ska bli intressant att höra hur ombuden från Västerbotten röstar om den motionen, inte minst hur Tamara Spiric, gruppledare i Umeå, lägger sin röst…..

Varför ska vi sikta högre i Umeå? Varför är det bra med tillväxt och varför ska vi inte nöja oss med att sikta på 150 000 invånare? Tja, så här skrev jag i en debattartikel i VK den 19/12 2007, och det synes lämpligt att påminna om det nu:

200 000 invånare är ingen omöjlighet år 2050!
Nyligen föreslog jag på VK:s debattsida att Umeå borde ha en mer offensiv tillväxtvision. En del i denna ambitionshöjning kan vara att höja kommunens befolkningsmål. Jag välkomnar därför Lennart Holmlunds (s) besked om att han delar uppfattningen att vi borde höja målet från 150 000 till 200 000 invånare senast år 2050.

Varför ska vi då växa och bli större? Räcker det inte med dagens befolkning? Mitt enkla och raka svar är – nej. Låt oss genast slå fast att storleken spelar roll. Norrland behöver en stark tillväxtmotor, som också har förmågan att dra till sig nödvändiga infrastruktursatsningar och annat. Umeå kommer då att bli en betydelsefull spelare på den nationella arenan. Min vision är att Umeå ska vara den överlägset starkast lysande stjärnan i norr.

Människor söker sig till människor. Ju fler umebor, desto attraktivare blir det att flytta hit. Tillväxt leder till tillväxt och ger ringar på vattnet. En ökad befolkning leder till större arbetsmarknad och bättre karriärmöjligheter. Fler företag kommer att etablera sig här, vi kommer få se en kraftig jobbtillväxt och det leder i sin tur till ökade skatteintäkter – vilket säkrar välfärden. Allt hänger ihop och påverkas positivt just av storleken på befolkningen.

Är det då möjligt? Ja, enligt flera forskare så är 200 000 invånare i Umeå till år 2050 ingen omöjlighet. Lars Westin, docent vid CERUM, konstaterar i VK (28/11) att det kan gå, även om det är en tuff målsättning. Han pekar på ut några kritiska faktorer: det handlar om fler bostäder, nya jobb och bättre infrastruktur. I februari uttalade Kai Wartiainen, fd professor i Stadsbyggnad vid KTH, att Umeå borde revidera befolkningsmålet och sikta högre. Han menade att 200 000 invånare redan 2040 vore en bra målsättning.

Nyckeln till framgång är att göra Umeå till en ännu mer attraktiv stad än idag. Vi måste kunna erbjuda en miljö där människor kan förverkliga sina livsprojekt. Jag delar också Lars Westins uppfattning att det krävs en omfattande analys för att kunna ge konkreta svar på exakt vad som krävs och vad som måste göras för att lyckas. Som exempel kan nämnas att det varje år är ca 6000 personer som väljer att lämna Umeå (inte minst studenter som är färdiga med utbildningen) – tänk om vi fick fler av dessa utflyttare att stanna i staden genom att kunna erbjuda bra jobb och utvecklingsmöjligheter. Så visst finns det möjligheter. Men några nycklar kan man ju ändå peka ut, inte minst från kommunal synvinkel:

· Fler jobb är A och O. Människor flyttar till platser där de kan få arbete.
· Umeå måste kunna erbjuda de mest attraktiva och spännande bostadsområdena i norra Sverige. Gärna centrumnära lägen vid vatten. Var och hur du bor spelar allt större betydelse.
· Ett företagsklimat i toppklass! Vi måste skapa förutsättningar för det lokala näringslivet att blomstra och expandera, samtidigt som nya företag ska se staden som det självklara valet att starta upp ny verksamhet i. Öppna dörrarna på vid gavel för handeln. Välkomna alla de handelsföretag som vill etablera sig i Umeå – ordna fram lämplig mark istället för att se dem åka till andra städer.
· Fler jobb i privata sektorn stärker det offentliga, genom en stärkt skattebas och ökade skatteintäkter. Det säkrar välfärden och tillåter nya genomtänkta satsningar på skola och äldreomsorg. För barnfamiljer såväl som äldre ska det vara en livskvalitetmässig "vinst" att bosätta sig i Umeå.
· En miljömässigt hållbar stad. Genom att bygga så centralt som möjligt minskar vi behovet av långa bilresor. Samtidigt behövs det en välutvecklad kollektivtrafik för dem som ska ta sig längre sträckor, exempelvis till och från jobbet. Vägfrågorna måste lösas. Botniabanans färdigställande skapar nya intressanta möjligheter beträffande frågan om regionförstoring Umeå-Örnsköldsvik.
· Politiker och andra opinionsbildare, inte minst inom näringsliv och det akademiska, måste gå i bräschen för en öppen debatt om behovet av tillväxt – och därmed förhoppningsvis bidra till en attitydförändring i Umeå. Det finns ingen naturlag som säger att precis allt i Umeå måste överklagas och motarbetas.
· Sänk den extremt höga kommunalskatten så att umeborna får mer pengar att röra sig med.

Umeå står inför ett vägval. Vi kan välja att i samarbete med näringsliv och universitet satsa offensivt – eller så kan vi sitta med armarna i kors och vara nöjd med sakernas tillstånd. Min bestämda uppfattning är att Umeå ska sikta högt inför framtiden. Forskare konstaterar att 200 000 invånare i vår stad år 2050 inte är en omöjlighet. Låt oss därför gemensamt söka finna de lösningar som krävs för att Umeå ska nå nya höjder!

Anders Ågren
kommunalråd, m
Umeå

Igår blossade debatten om Umeås befolkningsmål upp igen. I kommunstyrelsen röstade en majoritet, däribland vi moderater, för att höja ribban och sikta högre – från dagens mål på 150 000 invånare till det nya målet på 200 000 invånare. Jag är mycket nöjd över beslutet och glad att vi ändå lyckats få en stabil majoritet för att öka tillväxtambitionerna. Lite extra nöjd, eftersom det var jag som lade fram förslaget vid fullmäktigesammanträdet i november. Dock tråkigt att alla inte är med på båten.

Vissa frågar sig varför det är positivt med ökad befolkningstillväxt.

När vi i februari hade kick-off med politiker och tjänstemän inför budgetprocessen så var Lars Westin från CERUM, på plats och talade just om detta. I ett sammandrag av hans föredrag på kommunens hemsida kan man läsa några av hans tankar kring behovet av tillväxt. Jag citerar:

’ En stad är en förtätning av människor, infrastruktur och byggnader. Med förtätning och mångfald följer en rad fördelar, bland annat för möjligheten att producera och generera tillväxt. Så kallade agglomerationsfördelar uppstår när många människor och företag koncentreras geografiskt. Det innebär till exempel att företag kan minska sina kostnader genom att dela på gemensamma investeringar. De kan också ha större utbyte av varandra, dela på arbetskraft, erfarenheter och kunskap och bygga upp en kreativ miljö som kommer alla till del. Större mångfald gör också en stad mer anpassningsbar och därmed mindre sårbar. (…)

Befolkningsstatistiken talar för att det är bättre för tillväxten att vara stor än liten. De mest
befolkade kommunerna i Sverige har också den största befolkningstillväxten. Det gäller också för procentuellt födelseöverskott, som i regel är negativt när befolkningsmängden understiger 20 000 personer. Storlek ger också mångfald, vilket höjer attraktiviteten och lockar människor att flytta till staden. Det medför ökade inkomster och gör det intressant för fler företag att etablera sig, vilket åter gör att staden växer och mångfalden ökar.’

Vidare har det sagts i debatten att det inte finns någon analys om vad som krävs för att öka tillväxttakten. Men även här har kommunens tjänstemän redan redovisat olika befolkningsscenarier, beroende på vilken tillväxttakt Umeå kommun skulle önska uppnå. Analysen pekar också ut konsekvenserna för kommunal service och hur tillväxten skulle påverka ekonomin. För att uppnå 200 000 invånare i Umeå år 2050 pekades följande punkter ut som avgörande:

– Ett kraftigt ökat flyttningsöverskott – fler måste flytta hit.
– Fler måste stanna, och Umeå måste kunna erbjuda rätt slags jobb.
– Ett större och bredare utbud på arbetsmarknaden.
– Flyttningsöverskottet mot nya regioner måste bli positivt för Umeå.
– Umeå universitet måste tillåtas att växa.
– Förutsättningarna är bäst när ungdomsgruppen ökar.
– Födelsenettot ökar efterhand.

Så visst finns det underlag och forskning på området. Sen måste de politiska partierna utifrån detta själva avgöra vilka visioner och mål man vill ha för Umeås framtid.

Fredrik Reinfeldt markerade igår att det inte skulle komma något nytt förslag från regeringen om höjd bensinskatt. Det var ett välkommet besked. Skatten är redan tillräckligt hög, för att inte säga alltför hög. När frågan var uppe på partistämman förra året så röstade vi ombud från Västerbotten för sänkt bensinskatt. Det måste vara nån måtta på nivåerna. Bättre satsa pengar på teknikutveckling och bilar som släpper ut mindre avgaser, än att brandskatta medborgarna på det sätt som sker idag.

Ser att kommunen tar nya tag mot nedskräpning, med bl.a. diktläsning på Rådhustorget. Allt sätt är väl bra, antar jag. Likaså har man placerat ut ännu fler papperskorgar – 50 stycken – kring Rådhustorget och Rådhusparken. Så nu kan då ingen skylla på att det inte finns någonstans att kasta skräpet. Det handlar om det personliga ansvaret….. och vi får rapport efter rapport från besökare i Umeå att vår stad är osannolikt nedskräpad. Skärpning!!

Nu dags för beredning av nästa veckas sammanträden. Därefter Globaliseringsutskott och senare idag även kommunstyrelse och presskonferens.

Hej så länge!

Måndag förmiddag börjar med den sedvanliga månadsträffen med Allians för Umeå.

Därefter bär det av till Örnsköldsvik över dagen. I Övik ska representanter för näringsliv, politik och universitet träffas och diskutera samarbetet mellan Umeå och Övik: vad som har gjorts, vad som pågår och hur vi sedan skall gå vidare och fördjupa samarbetet ytterligare. Bland föredragshållarna ser vi bl.a. rektor Göran Sandberg och företrädare för Handelskammaren.

Det blir med all säkerhet en intressant dag. Extra kul blir det att komma ner till Övik i detta sammanhang då det var här jag en gång började engagera mig politiskt. Jag blev medlem i Örnsköldsviks MUF 1987 och sedan invald i fullmäktige i samband med valet 1991. Och det har onekligen gått några år sen dess…