Inga nya storregioner i norr förrän tidigast 2014

Alliansens partiledare skriver idag (onsdag) på DN-debatt att man är överens om regionfrågans hantering. Västra Götaland och Skåne permanentas, Gotland och Hallands ansökningar beviljas medan ansökningarna från Norrland lämnas vidare till Kammarkollegiet, och tydligen inte kommer behandlas förrän under nästa mandatperiod vilket innebär att ny storregion/regioner får vänta över valet 2010 och i så fall tidigast kommer bli verklighet 2014 om jag förstår det hela rätt.

I så fall är min kommentar: Bra! Det innebär att befolkningen kommer få ta ställning till vad man tycker om detta i samband med landstingsvalet 2010. Försöket att hasta igenom en delning av Norrland, som skulle riskera äventyra bl.a. NUS patientunderlag, har därmed gått om intet.

Partiledarna skriver bl.a:
’Med denna process vill vi skapa en överblick av den samlade bilden av eventuella nya regionbildningar. Vi vill betona att noggrannhet måste prioriteras framför en snabb behandling när det handlar om förändringar som så tydligt kommer att påverka för medborgarna viktiga verksamheter.

Vår bedömning är att en sådan samlad process kan innebära att ytterligare regionbildningar före nästa mandatperiod inte blir aktuella. Inriktningen är i så fall att ansökningar om nya regionbildningar, som vuxit fram underifrån, ska kunna behandlas under nästkommande mandatperiod.’

Debattartikeln bifogas i sin hehet:

’Regeringen öppnar nu för nya storregioner’

Frågan om hur Sverige ska organiseras i framtiden har diskuterats allt sedan Ansvarskommittén lämnade sitt slutbetänkande i februari 2007. I ursprungsförslaget handlade det om att de nuvarande 21 länen och landstingen skulle ersättas av sex till nio storregioner, vilket skulle ha inneburit den mest genomgripande reformen av Sveriges organisering sedan 1600-talet. Tanken var att förändringen skulle ske redan från 2011, vilket hade inneburit att val till de nya regionerna skulle ske redan i samband med valet 2010.

Medborgarnas behov och inte minst den demografiska utvecklingen kräver att vi från en tid till en annan ser över hur Sverige organiseras. Samtidigt får förändringar av detta slag aldrig förenklas till att med några snabba pennstreck rita om Sverige. Alliansregeringen har därför varit tydlig med att föra dialog och lyssna in vilka tankar som finns runt om i landet, för att på så sätt låta Sveriges framtida karta växa fram underifrån. Inte minst såg vi det som viktigt att väga in även kommunernas synpunkter, då de skulle komma att påverkas av eventuella regionbildningar.

En annan viktig utgångspunkt för oss har varit att alla förändringar av Sveriges politiska indelning måste ske utifrån väl grundade analyser som möter de problem som människor upplever i sin vardag. Förutsättningarna är olika i olika delar av landet och det måste också få synas i den politiska organisationen. Det ledde oss fram till slutsatsen att det i vissa delar av landet mycket väl kan vara storregioner som är den bästa vägen framåt, men att det i andra delar kan vara aktuellt med
andra lösningar.

Sverige har redan i dag regionförsök i Skåne och Västra Götaland där direktvalda regionparlament ersatt de tidigare landstingen. Dessutom har ett antal tidigare statliga uppgifter från länsstyrelsen övertagits. Här finns alltså regionstrukturer att bygga vidare på. I andra delar av landet vill man att den egna regionen ska utgå från befintliga länsgränser. En del län har kommit långt i förberedandet av en regionbildning och andra har inte nått enighet om hur en eventuell regionbildning skulle kunna gestalta sig.

Till detta kommer det självklara kravet på noga genomarbetade tankegångar och väl beredda förslag som vi anser måste ligga till grund för varje form av politiskt beslut. En ansökan om en så stor förändring som en regionbildning måste svara upp mot frågor av både organisatorisk, praktisk, ekonomisk och inte minst demokratisk natur. Sammantaget talar detta för att regionfrågan måste hanteras utifrån de olika förutsättningar som råder i olika delar av landet.

Våra partier har närmat sig varandra från delvis olika ingångsvärden i synen på regionfrågan. Centrala frågor har varit synen på en tredje beskattningsnivå, regionernas politiska innehåll, tidsplaner för ett eventuellt genomförande och hur ansökningar om regionbildningar ska hanteras. Vi har samtidigt noga följt de diskussioner och önskemål som finns runt om i landet. Nu har vi enats om en fortsatt hantering av regionfrågan som fångar våra ingångsvärden och som landar i vad vi ser som en realistisk väg framåt.

För det första har vi enats om att Sverige framöver kommer att ha tre politiskt beslutsfattande nivåer med beskattningsrätt: staten, regionkommuner och primärkommuner. För eventuella kommande regionbildningar gäller också att maktfördelningen mellan staten och regionerna
i princip följer den som för närvarande gäller i Västra Götaland och Skåne, det vill säga regionalt utvecklingsansvar med mera samt eventuellt ansvar för kulturfrågor. Övriga förslag om överföring av makt från staten till regionerna är nu inte aktuella.
För det andra har vi enats om att de försök med regionkommuner som finns i Skåne och Västra Götaland ska kunna permanentas. Vid sidan av detta har vi också gjort bedömningen att de ansökningar som inkommit om omvandling till regionkommuner från Halland och Gotland uppfyller de krav vi ställt upp och därmed ska beviljas.
För det tredje har vi enats om hanteringen av den ansökan som inkommit från Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland samt kommunerna Sundsvall och Ånge. Vår överenskommelse innebär att denna ansökan kommer att överlämnas till Kammarkollegiet. Övriga ansökningar kommer att hanteras på samma sätt. När Kammarkollegiet sedan är klart med sin beredning tar regeringen ställning till eventuella nya regionbildningar.
Med denna process vill vi skapa en överblick av den samlade bilden av eventuella nya regionbildningar. Vi vill betona att noggrannhet måste prioriteras framför en snabb behandling när det handlar om förändringar som så tydligt kommer att påverka för medborgarna viktiga verksamheter.

Vår bedömning är att en sådan samlad process kan innebära att ytterligare regionbildningar före nästa mandatperiod inte blir aktuella. Inriktningen är i så fall att ansökningar om nya regionbildningar, som vuxit fram underifrån, ska kunna behandlas under nästkommande mandatperiod.

För det fjärde anser vi att det är centralt att få en helhet i synen på landets regionutformning. En ökad tydlighet i ansvarsfördelning och förbättrad samordning av verksamheter som i dag spänner över statlig, regional och lokal nivå är fortsatt nödvändig. Detta oaktat den regionala utformningen av Sverige. En organisationskommitté tillsätts därför för att se över den statliga regionala förvaltningen.

Regionfrågan är viktig. Det är bra att vi har en diskussion om hur de politiska nivåerna i Sverige ska organiseras. Däremot måste vi alltid undvika att göra medel till mål. Politikens organisation är och förblir ett verktyg. Vi vill att detta verktyg ska vara det bästa möjliga, men det kräver också att förändringar kan motiveras genom att svara upp mot de samhällsproblem som vi vill att politiken ska lösa.

Det handlar om hur Sverige trots en åldrande befolkning ska klara frågor som jobb, välfärd, trygghet och tillgången till en god miljö. Målet måste vara att kunna svara upp mot medborgarnas krav på såväl effektivitet som legitimitet, vilket också kräver att förändringar som regionbildningar har folklig förankring och upplevs relevanta. Ytterst handlar det om att skapa goda förutsättningar för att staten, tillsammans med regionala och lokala företrädare, ska kunna svara upp mot medborgarnas behov och förvalta skattebetalarnas pengar så effektivt som möjligt.

Vi har nu enats om regionfrågans framtida hantering som innebär att arbetet kan gå vidare på ett ansvarsfullt sätt.

Fredrik Reinfeldt
Maud Olofsson
Jan Björklund
Göran Hägglund