Uppskruvat tempo och vinklingar i massmedia




Läser just nu en bok om massmedia och medieroller. Jag slås bl.a. av hur extremt uppskruvat tempot är i vår tid.

Idag nås vi människor av fler budskap under en vecka än vad våra far- och morföräldrar gjorde under en hel livstid. Det finns uppgifter om att vi möts av 3000-5000 budskap per dag, även om vi har en god förmåga att sålla i störtfloden av budskap.

En annan tydig slutsats är vilken förenklad bild som ges i intervjuer i TV och radio, för att inte tala om hur reportage kan vinklas i tidningar efter journalisternas eget godtycke. Och massmedia har alltid sista ordet om man nu skulle komma på tanken att ha invändningar på ett nyhetsinslag.

Blir du intervjuad har du mycket kort tid på dig att få fram vad du vill säga, om kring två meningar är allt du kommer att hinna säga i TV, oavsett vad det handlar om. Även här har det förändrats över tid. År 1982 var det genomsnittliga svaret 35 sekunder för en som blev intervjuad i Rapport. År 1995 hade det minskat till 20 sekunder och idag är det ännu kortare. Vid en liknande jämförelse av Ekonominyheterna i SVT och TV4, så var den genomsnittliga svarstiden i ett intervjuinslag 17 sekunder. Och om du var politiker hade du bara 10 sekunder på att ge ett svar. 10 sekunder!

Samtidigt vet man ju själv hur extremt mycket av en intervju som klipps bort och inte kommer med, utan det som reportern väljer att ta med syftar oftast till att stödja det upplägg som nyhetsredaktionen redan har valt. Så för att få en korrekt bild av vad en person tänker och tycker så är inte ett TV- eller radioinslag särskilt uttömmande. För att inte tala om de få citat man kan få med i en tidnigsintervju.

Därför är jag mycket glad att vi numera har bloggen som en kompletterande kommunikationskanal. Där kan jag skriva exakt vad jag tycker, utan att det vinklas eller ändras av någon reporter innan det når läsaren.




Etiketter: , , ,

6 kommentarer

  1. Urban Bengtson

    Visst förstår jag att du tycker det är bra med att få skriva, och det gratis, i VK:s blogg utan mediaändring eller frågor. Det är också bra att vi läsare kan läsa detta. Problemet med politikerbloggandet är att det så sällan blir någon dialog med allmänheten eller specialister från politikernas sida. Bloggandet blir som på en konferens med politiker på podiet och åhörare i församlingen, där politikerna pratar med varandra. Men till skillnad från en konferens som har en moderator som ställer frågor och låter åhörare fråga eller kommentera samt politikern måste svara, så blir det ingen dialog om bloggaren inte svarar. Avståndet mellan politikerna och väljarna ökar därmed och demokratin minskar. Därför är mitt råd till dig att försök kommentera oss som tar oss tid att kommentera det du skriver, i alla fall oss som uppger oss vid namn.

  2. Patrik Oksanen

    Hastigheten skruvas och tiden komprimeras för svar. Helt visst så, det håller jag med om som har jobbat med tv sedan 1996. Därför är det viktigt att när fördjupningsmöjlighet finns, som på webben, att länka direkt till källor och lägga ut längre intervjuer där man får prata till punkt. Det är också viktigt för vår trovärdighet som journalistkår att medborgarna kan kolla på hela intervjun och bilda sig en uppfattning om vi har klippt på ett intellektuellt hederligt sätt. Jag jobbar mycket med att försöka få fler av reportrarna att lägga ut längre delar av intervjumaterialet på nätet, som till exempel nu senast med ”skräckpappan” i Sävja där skolpolitiker, socialchef, polis och advokat får ge sin syn i intervjuer som är åtminstone ett par tre minuter.
    /Patrik Oksanen
    Nyhetschef TV4Nyheterna Uppsala
    (tidigare på SVT:s Västerbottensnytt i Umeå)

  3. Jan Nilsson

    Skrämmande. 10 sekunder…
    När du läst ut boken kanske du har kommit på något sätt att vända den här utvecklingen. *s*
    Allvarligt talat, det är ganska skrämmande och hämmande krav – att ha 10 sekunder till ett budskap. Vilka kan vara politiker då?

  4. Torstein Bratvold

    …och detta gäller inte bara politiker, utan hela vårt samhälle. Snuttifiering och ytlighet minimerar alla möjligheter till fördjupning, eftertanke och förståelse.

  5. Anders Ågren

    Det är bra, Patrik. Fler borde jobba som du.

    Till Urban vill jag väl säga som så, att det är ju en fråga om TID också. När jag började blogga – det var ju inte helt självklart – så var det med den uttalade förutsättningen att jag inte tänkte besvara kommentarer, eftersom bara detta med att blogga tar extra tid. Jämför med politikerna som var verksamma för bara några år sedan – då räckte det med en insändare en gång i månaden i papperstidningen. Nu förväntas man skriva minst ett blogginlägg per dag (vilket är som en kortare insändare) plus insändare och debattartiklar i papperstidningen.Utöver alla de egentliga arbetsuppgifter som vi har.

    Att dessutom hinna med att besvara kommentarer innebär att man egentligen bara skulle ha tid att sitta framför datorn och den tiden finns inte, inte för mig i alla fall.

    Nu gör jag undantag för att det är sommar och inga sammanträden, och kanske kanske kanske ska jag göra ett försök att besvara fler kommentarer under hösten. Men jag tror att ett kriterium för detta är att de som kommenterar gör det med eget namn – anonyma kommentarer har en tendens att bara spy galla oavsett vem eller vad de kommenterar.

    Däremot delar jag inte Urbans syn om att politikerbloggandet ökar avståndet mellan politiker och allmänhet, bara för att man inte hinner besvara kommentarer. Det är väl ändå bra att alla får reda på hur politiker och partier tänker och resonerar inför och efter olika beslut? Det kan inte innebära att demokratin minskar.

  6. Urban Bengtson

    Bra, så här kan demokratin förbättras genom att ni politikerbloggare tar er tid till kommentar och därmed dialog. När du, Anders, började blogga, fanns inte twitter eller facebook som tog tid för dig, och inte skrev du så ofta från början. Så vill du som politiker minska avståndet till allmänheten är det att välja tiden du har.

    Tänk om du bloggar om en fråga inför ett politiskt sammanträde och någon kunnig inom området ger dig insikt du inte hade förut. Och detta i sin tur gör att ett beslut blir annat som inte ger en långbänk.

    Jag tänker t ex på badfrågan. Med en fråga till allmänheten och simintresserade, kanske du genast fått svar att Nanna-placering ger långbänk och att blanda in näringslivet för 50:an är riskfyllt. Slutsatsen hade blivit att du inte gått med på kommunalkollegan Holmlunds hastiga förslag om Nannaplacering.

    Och ingen prestige hade idag då hindrat att ta till sig Balticgruppens idé om bad på en evenemangsarena på Hamrinsberget samt att 50:an vinner för både simmare och motionärer på att läggas vid IKSU-hallens 25:a.

    Så lite mer av ”diablogg” i fortsättningen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.