Katastrof om Umeå växer till Uppsalas storlek?




För snart två år sedan beslutade fullmäktige att höja Umeås tillväxtambitioner. Det gamla målet om 150.000 invånare senast år 2050 ersattes av målet 200.000 invånare. Moderaterna ansåg att detta var positivt. I den konkurrens som pågår mellan regioner och städer så spelar storleken roll – nu gäller det att föra en politik som främjar tillväxtambitionerna.

Men om man lyssnar till Miljöpartiet så får man uppfattningen att det värsta som skulle kunna hända för Umeå är att befolkningen fortsätter växa och faktiskt når 200.000 invånare. Det är ingen hejd på hur illa det då kommer att bli för umeborna.

Men vad skulle vara så hemskt med att fortsätta växa som stad? Är 200.000 för mycket? Ja, det beror förstås vad man jämför med. Det skulle innebära att Umeå kommun på sikt växer och får lika stor befolkning som Uppsala kommun. Uppsala ligger idag på ca 194.000 invånare. Det är alltså skräckscenariot som tillväxtfientliga Miljöpartiet skräms med. Att Umeå fortsätter växa och blir som …..Uppsala!

År 1955 hade Umeå ca 50.000 invånare – idag har vi 114.000 invånare. Hade miljöpartiet och andra deltagit i dåtidens lokala debatt hade vi förmodligen fått höra samma argument: ”Höga mål är hybris.”, ”Tillväxt är negativt.” Men vem längtar idag tillbaka till 50-talets Umeå?

Vi moderater i Umeå vill föra en politik som stärker stadens attraktivitet. Vi vill att fler ska flytta hit, och färre ska välja att lämna staden. Vi kommer att dra vårt strå till stacken för att föra en politik som ökar den ekonomiska och befolkningsmässiga tillväxten.




Etiketter: , , , , , ,

3 kommentarer

  1. Per Edberg

    När har en stad vuxit färdigt? Är det rimligt att vi hela tiden ska bli fler och fler? Vet du om det finns någon nivå för en stads befolkning när den är optimal? En storlek där det går att få ett hållbart samhälle där alla människor i staden lever ett gott liv. Visst måste det vara målsättningen med politiken, att människor lever ett gott liv.

  2. Svenne

    Anders vi är nog många som längtar tillbaka till 50-, 60-talet då Umeå var en skön småstad utan alltför stora problem med ungdomar så som det är idag i Umeå.

    Inte heller hade vi några parkeringsproblem eller externa köpcentra som krävde bilar som spyr ut koldioxid med mera.

    Polisen fanns patrullerande på gatorna ungdomen hade sysselsättning genom idrotten och ungdomsgårdar berusningsgraden bland unga var låg.

    Alla ungdomar som ville jobba fick jobb först kanske som ”springpojar” och sedan vidare i företagen.

    Allt var inte bättre förr, men mycket, Umeå var en gemytlig stad.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.