Det är hög tid för socialdemokraterna i Umeå att vakna upp ur dvalan och få fart på bostadsbyggandet. De borde lyssna på sin partikollega kommunalrådet Niklas Nordström (S) från Luleå, som har slagit in på rätt väg. Fotot ovan är när jag och Niklas Nordström deltog i en paneldiskussion under Almedalen om tillväxtstäder i norra Sverige. I S-styrda Luleå gör man nu det vi har efterfrågat från Allianspartierna i Umeå: nämligen att man avyttrar en del av lägenheterna i det kommunala bostadbolaget för att få ekonomiska muskler att kunna öka nyproduktionen av hyresrätter. Helt rätt!

Dags att Lindberg visar lite handlingskraft.

Pressmeddelande 2015-08-21

Ågren (M): Hans Lindberg (S) borde följa Luleås exempel!

Kommunalrådet Anders Ågren (M) går nu till angrepp på kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S) och efterlyser ledarskap om bostadspolitiken i Umeå. Ågren föreslår bl.a. att politikerna i Umeå kommun ska följa Luleå kommuns exempel för att öka takten på bostadsbyggandet. Ågren har lämnat in en interpellation som kommer upp till diskussion på fullmäktige den 31 augusti.

Det var i juni som kommunfullmäktige i S-styrda Luleå beslutade att ge ett ägardirektiv till det kommunala bostadsbolaget Lulebo om att sälja 3000 lägenheter. I ett första steg köper fastighetsbolaget Rikshem 1600 av dessa lägenheter och de fortsätter att vara just hyresrätter. Som motprestation utöver själva köpet har Rikshem lovat att bygga minst 560 nya lägenheter under sju år. Samtliga dessa kommer också att vara hyresrätter. Den totala summan för köpet är 1,6 miljarder kr. Det kommunala bostadsbolaget får därmed en bättre ekonomi och möjlighet att såväl öka underhållet på befintliga lägenheter som öka nyproduktion. Samtidigt får Luleå en ny aktör på bostadsbyggande som etablerar sig i kommunen. Även S-styrda Skellefteå har nyligen beslutat att avyttra en del av det egna beståndet för att få fart på bostadsbyggandet.

Allianspartierna i Umeå har ju länge föreslagit att det kommunala bostadsbolaget – AB Bostaden – ska avyttra en del av fastighetsbeståndet för att få ekonomiska muskler att kunna öka sin nyproduktion. Det är alltså precis vad som nu har skett i det socialdemokratiskt styrda Luleå.

Men i Umeå kommun har ännu inget hänt på den fronten.

– Jättebra att Socialdemokraterna i Luleå vågar visa vägen i norra Sverige, men pinsamt att Umeå kommun inte redan gjort detta! Det är hög tid för Hans Lindberg (S) att visa lite ledarskap. Hittills har han bara pratat om att öka byggandet. Peka med hela handen och visa lite ledarskap, säger Ågren.

– Det finns många seriösa aktörer som vill köpa delar av AB Bostadens bestånd, och börja investera eller fortsätta investera i Umeå. Vi har en allvarlig bostadsbrist i Umeå vilket märks inte minst nu när terminen snart börjar på universitetet. Hundratals, kanske uppemot 1000 studenter, som inte kan få tag på boende vid starten, bara för att socialdemokraterna lider av beslutsångest. Jag har noterat att tidigare S-kommunalrådet Lennart Holmlund på sin blogg har applåderat Luleå kommuns beslut, så om Lindberg inte vill lyssna på mig kan han väl ta sig ett snack med Holmlund i alla fall?  Politikerna i Umeå har makten och möjligheten att komma tillrätta med bostadsbristen för studenter och andra, men tyvärr sitter Lindberg med armarna i kors. Det duger inte för en tillväxtkommun, avslutar Ågren i en kommentar.

Interpellationen i dess helhet bifogas nedan.

Interpellation till kommunstyrelsens ordförande Hans Lindberg (S):

Dags att öka takten på bostadsbyggandet i Umeå – lär av Luleås exempel!

Bostadsbristen i Umeå fortsätter att vara ett allvarligt problem under de kommande åren. Det är ett fortsatt allvarligt hot mot Umeås tillväxt och vi skulle behöva fördubbla bostadsbyggandet för att komma ikapp de senaste årens eftersläpning.

Människor måste ha någonstans att bo. Får vi inte fart på bostadsbyggandet så hämmas Umeås befolkningstillväxt och därför måste vi på alla sätt uppmuntra privata aktörer att bygga mer. Även Umeå kommun måste via sitt bostadsbolag AB Bostaden öka takten på byggandet av nya bostäder, och i synnerhet hyreslägenheter. 

I S-styrda Luleå har man tagit beslut att avyttra delar av beståndet hos det kommunala bostadsbolaget, för att få ekonomiska muskler att kunna öka nyproduktionen. Samma sak har man gjort i S-styrda Skellefteå. Men i Umeå har man hittills inte haft politisk handlingskraft nog att göra samma sak.

Mina frågor till Hans Lindberg (S) blir därför:

1. Delar du synen att vi skulle behöva fördubbla byggandet av bostäder i Umeå under de kommande åren för att komma tillrätta med bostadsbristen?
2. Är det inte dags att göra som exempelvis Luleå kommun, där man beslutat att avyttra delar av bostadsbeståndet hos det kommunala bostadsbolaget för att möjliggöra ökad nyproduktion av hyresrätter?

Umeå 2015-08-20

Anders Ågren                                                                                     

Kommunalråd (M)                                  

Debatten om tiggarna och deras situation fortsätter för fullt. Ser att det finns en insändare i VK idag på det temat, igår blev jag intervjuad av Dagens Samhälle om hur de svenska städerna hanterar tiggarna och igår hade jag även inne en egen insändare i Umeå Tidning om hur vi moderater i Umeå ser på saken.

I alla sammanhang understryker jag vikten av att vara tydlig. Insändaren i Umeå Tidning bifogas nedan.

Inga kommunala campingplatser till tiggare

En av de mest debatterade frågorna just nu är tiggarnas situation och hur detta ska hanteras. Regeringens nationelle samordnare förklarade nyligen att han var kritisk till de kommuner som erbjuder kommunala campingplatser och dylikt till tiggare. Jag delar hans uppfattning.

Det visar också att Umeå kommun har valt rätt väg. Är man här på den faktiska grundpremissen som turist, så har man rätt att vara i landet i tre månader, men inte mer än så. Svenska kommuners ansvar är avgränsat till i första hand akut bistånd om något inträffar, samt möjligen hjälp med biljett för hemresa till personens hemland.

Det är inte kommunens ansvar att ordna och finansiera boende, skolgång eller annat under den korta tid man som turist vistas i Sverige. Inte heller är det kommunens uppgift att ordna fram någon form av kommunala campingar för tiggare. Skulle vi göra det skulle vi samtidigt ge klartecken för etablerandet av kåkstäder inom Umeå kommun och det kan aldrig bli aktuellt.

Precis som den nationelle samordnaren konstaterar så strider det även mot likabehandlingsprincipen. Om man börjar erbjuda gratis boende på kommunala campingplatser så måste man göra till alla. Inte bara till gruppen tiggare.

Tiggarnas problem löses inte i Sverige, utan i deras egna hemländer. Ju tydligare svenska politiker kan bli med detta budskap, desto bättre.

Anders Ågren,

Kommunalråd, M, Umeå

Idag har vi varit ute med kommunstyrelsens näringslivs- och planeringsutskott på företagsbesök, i samarbete med LRF:s kommungrupp. Temat var just: Företagande på landsbygden.

En mycket givande och intressant dag. Först besök hos Göran Westman i Brattby som visade upp Active Stable, därefter besök i Skravelsjö hos Fredrik Andersson och den avelsverksamhet som bedrivs där. Besök på Umåker och information om verksamheten där, för att sedan avsluta med ett besök hos travtränaren Robert Dunder i Sävar. En riktigt bra dag!

VK har genom ett föredömligt arbete avslöjat omfattande oegentligheter inom Studiefrämjandet i Umeå, när det gäller redovisning av bl.a. studiecirklar och kulturprogram som inte existerar. De har därmed kunnat få ut väldigt stora summor pengar som de inte har rätt till. Det hela är polisanmält och utreds följaktligen av polisen.

Självklart ska de inte ha något ekonomiskt stöd av Umeå kommun, och man bör ju även försöka undersöka hur det ser ut tillbaka i tiden. Det är en fråga för de nämnder (Kulturnämnden i första hand) som har betalat ut bidrag till verksamheten att följa upp. Umeå kommun har betalat ut mycket skattepengar på felaktiga premisser, och då bör man ju rimligen kunna kräva tillbaka detta. Och detta gäller så klart om det upptäcks att andra föreningar har arbetat på samma sätt som Studiefrämjandet.

Bara 5 procent av svenskarna tror att regeringens politik leder till fler jobb, enligt en undersökning från Sifo som publicerades igår. Nu börjar verkligheten på allvar hinna ikapp Socialdemokraterna.

De lyckades ju ducka i valrörelsen, undvika att svara på hur de skulle lösa samhällsproblemen, jobben, ekonomin, arbetslösheten….. Men nu rasar deras förtroende på bred front. Bättre sent än aldrig. Och det är ju inte omöjligt att det blir nyval något av de närmaste åren, så då blir det ett sant nöje att ta debatten på gator och torg på nytt med alla socialdemokrater. Fokus måste vara på förslag som ökar antalet nya jobb – inte på förslag som motverkar tillkomsten av nya jobb. Varje extra person i arbete och varje extra arbetad timme innebär ökade skatteintäkter. Om vi vill ha fler i arbete måste vi bejaka en bred arbetsmarknad. Tyvärr har nuvarande rödgröna regering ingen ambition eller förmåga att driva en sådan politik.

Mitt genmäle till Anders Fagerlund i tiggardebatten publiceras i dagens VK. Lägger som vanligt upp inlägget på bloggen.

Tiggarnas boende inget som kommunen ska finansiera

Anders Fagerlund (VK 12/8) bemöter min debattartikel om hur situationen med tiggare ska hanteras i Umeå. Jag har något svårt att förstå vad hans egentliga poäng är.

Det är Moderaternas uppfattning att Umeå kommun inte ska finansiera boende, skolgång eller annat under den korta tid man som turist vistas i Sverige. Inte heller är det kommunens uppgift att ordna fram någon form av kommunala campingar för tiggare. Då skulle vi ge klartecken för etablerandet av kåkstäder inom Umeå.

Det är ingen hemlighet att det bland Sveriges 290 kommuner finns olika sätt att hantera situationen. Fagerlund anser att jag inte har belyst detta. Från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) där jag själv sitter i styrelsen, så påtalade vi för regeringen att en nationell samordnare borde utses för att räta ut de frågetecken och problem som föreligger både på kommunal, regional och statlig nivå beträffande tiggarna. Glädjande nog utsåg regeringen denna samordnare i januari 2015.

Samordnaren Valfridsson förklarade nyligen att han var kritisk till de kommuner som erbjuder kommunala campingplatser och dylikt till tiggare. Det strider mot likabehandlingsprincipen. Om man börjar erbjuda gratis boende på kommunala campingplatser så måste man göra det till alla grupper av människor. Det understryker att Umeå kommun har valt rätt väg.

Fagerlund kritiserar även att jag som politiker redogör för vad den svenska lagstiftningen säger om rätten för EU-medborgare att vistas i Sverige. Att jag beskriver vad lagen säger, kan få som följd att ”ett fåtal individer tar för intäkt att begå våldsamheter” gentemot tiggarna. En fullständigt bisarr invändning.

Självklart måste politiker kunna öppet och tydligt redogöra för vad som gäller i såväl Sverige som i övriga delar av EU. Men Fagerlund anser att vi istället ska hålla tyst om det.

Inom loppet av ett år har antalet tiggare i Sverige fördubblats. Det är en ohållbar utveckling, och lösningen är inte att tillåta kåkstäder växa upp. Det är inte humanistiskt på något vis att uppmuntra till ett permanent liv i utanförskap, även om vissa på vänsterkanten anser det. Faktum kvarstår: problemen måste lösas i tiggarnas egna hemländer.

Anders Ågren, Kommunalråd, M

Umeå

Skriver i dagens VK på debattplats. Bifogas nedan.

Sverige behöver hela Sverige! – Dags döda fem myter om Botniabanan.

Än en gång ifrågasätter ett antal debattörer infrastruktur- och transportsatsningar som har gjorts och behöver göras i norra Sverige. Än en gång besannas också tesen om att fakta hämmar debatten. Därför är det hög tid att döda osakliga myter om Botniabanan.

Framtiden kräver att vi ser Sverige som en helhet. Det är viktigt för jobben, näringslivet och dess exportindustri, miljön och framtidstron.

Vi bor i ett avlångt land med stora avstånd. Sverige är också ett land som är beroende av vår exportindustri och att svensk export kan öka. För det krävs tillgång till trygga och säkra transporter för både varor och människor. De flesta, med vissa undantag, är överens om att fortsatta järnvägsinvesteringar i olika delar av landet, är en väg till fortsatt stark utveckling för miljön och jobben.

Vårt mest klimatsmarta transportsystem, järnvägen, har brister i kapacitet och underhåll men problemet är inte enskilda projekt.

När då Botniabanan kritiseras görs det av okunskap eller bristande förmåga att se järnvägen som ett system. Låt oss ta död på fem myter om banan innan vi fortsätter debatten om hur vi ska bygga ett starkare Sverige.

1) Skulle inte sträckan Umeå – Stockholm ta fem timmar? Absolut. Dit ska vi nå!
För att nå fem timmar krävs även att tågen ryms på Ostkustbanan. Idag har kapacitetsbristen där lett till att restiden förlängts. Dessutom handlar inte alla resor om Stockholm – Umeå. Botniabanans resandeströmmar handlar i stor utsträckning om resor mellan orter längs med banans sträckning. På samma sätt kommer höghastighetsbanor generera trafik mellan orter längs med banan och inte bara Malmö/Göteborg – Stockholm.

2) Varför så lite godstrafik?
Botniabanan blev först ut 2010 med det nya gemensamma europeiska digitala signalsystemet, ERTMS, som Sverige har förbundit sig att införa det senast 2035. Men arbetet är kraftigt försenat i övriga Sverige. Tidigast runt 2020 kan ytterligare banor vara i drift och därmed fler godsfordon som kan trafikera Botniabanan. Så länge det bara är en sträcka som använder ERTMS  är det förståeligt att godstransportörer drar sig för att investera stora pengar i att bygga om tågen. Det finns dessutom stora begränsningar i kapaciteten på banan norr om Umeå som sedan ett akut spårbyte avbröts av Trafikverket tvingas till kraftiga hastighetsnedsänkningar. Det innebär färre godståg generellt vilket i sin tur innebär färre godståg söder om Umeå. De problem som bland annat DN rapporterat om med ERTMS och Trafikverkets nedprioritering av spårbytet är ett nationellt problem, inte en följd av bygget av Botniabanan.

3) Varför färre resenärer än beräknat? För det tar tid. Vi är snart där. Trots stora problem med försenad trafikstart och tekniskt strul med signalsystemet har Botniabanan på bara fem år nått upp till 900 000 resenärer per år mellan Sundsvall och Umeå! En imponerande siffra! För hela Norrtåg passerar vi snart 1,5 miljoner resenärer. 

4) Varför blev Botniabanan dyrare än beräknat?
Botniabanan var först ut med ERTMS men var även först ut med att testa den helt nya miljöbalken. I Riksrevisionens rapport om bygget av Botniabanan räknar de även in utbyggd kapacitet på andra sträckor i fördyringen. Det är rimligt att större systemutvecklingar – dit Botniabanan hör – innebär behov av ytterligare investeringar i andra delar. Men om allt ska tas med i alla projekt blir kalkylerna omöjliga. Då skulle sannolikt ingenting – utom objekt som inte påverkar systemet särskilt mycket – bli de mest lönsamma. Jämfört på lika villkor med andra projekt är Botniabanan samhällsekonomiskt lönsam och har genom att vara försökskanin för både miljöbalk och signalsystem krattat manegen, inte minst ekonomiskt, för kommande infrastrukturprojekt i Sverige.

5) Näringslivet vill väl inte prioritera järnväg i norr? Påståendet är direkt felaktigt. ”Norrbotniabanan är inte en regional angelägenhet för Norrbotten utan för Sverige och för hela Europa” säger Per Bondemark, ordförande Näringslivets transportråd och vice VD SSAB.

”Våra transporter av mjöl från Malmö till Älvsbyn har en snitthastighet på 30 km/h. Det kan du matcha med en moped. Vi vill flytta över transporter till järnväg men då måste vi hitta en järnvägsoperatör som är villig att ta risker att starta upp nya järnvägsförbindelser. Det är inte lätt med dagens situation.” Johan Granberg, inköpschef Polarbröd, som transporterar 37 000 ton insatsvaror och 48 miljoner brödpåsar per år.

Argumenten för dubbelspår mellan Gävle och Härnösand eller Botniabanan handlar inte om att det är viktigare än kapaciteten mellan fjärde storstadsregionen och Stockholm.

Sverige behöver fungerande pendeltågstrafik i Stockholm, över bron mellan Malmö och Köpenhamn och vi behöver säkra godsstråk från resursrika norr till industrin i Europa. Ja, i hela Sverige.

Varje flaskhals för godstrafiken vi blir av med ökar också behovet av fler investeringar i Göteborgs hamn för att hantera de ökande transporterna. Därför är bland andra Norrbotniabanan inte viktigare än fler spår till Göteborgs hamn. Men det blir inte ökade exportintäkter och fler tåg till hamnen i Göteborg eller över bron till ut till Europa om de inte kommer fram på Stambanan genom över Norrland eller förbi Örebro.

Järnvägen måste ses som ett system och inte som enskilda projekt.

Det som borde debatteras är snarare vad det kostar att inte investera i järnvägen.

I en rapport konstaterar ÅF Infraplan att avsaknad av en väl fungerande persontrafik längs norrlandskusten hitintills kostat 11 000 förlorade arbetstillfällen, lägre löner och en sämre fungerande arbetsmarknad. Lägg där till vad flaskhalsarna kring Hallsberg, Getingmidjan i Stockholm och utsläppen från andra transportmedel kostat.

Norra Sverige behöver en stark huvudstadsregion i Stockholm och Stockholm behöver en stark basindustri och exportindustri, turism och kompetens. Därför måste vi fortsätta att investera och underhålla järnvägen i hela landet. Det är viktigt för jobben, näringslivet och dess exportindustri, miljön och framtidstron. Ja, Sverige behöver hela Sverige!

PS. Botniabanan är redan byggd. DS

Elvy Söderström (S)

Ordförande Intresseföreningen Norrtåg

Håkan Åström

Ordförande Handelskammaren Mittsverige

Tomas Mörtsell (C)

Vice ordförande förbundsstyrelsen Region Västerbotten

Anders Ågren (M)

Kommunalråd i Umeå

Bodil Hansson (S)

Vice ordförande kommunstyrelsen Sundsvall

Sven-Åke Toresson (S)

Intresseföreningen Norrtåg

Annika Eriksson (MP)

Viceordförande Intresseföreningen

Ett av Umeås mest uppskattade, och årligen återkommande, evenemang är igång i år igen: Swedish Beach Tour. Vi har nu under många år fått njuta av beachvolley mitt i centrum och det brukar vara en riktig folkfest. Om jag minns rätt så är det 15:e året i rad som evenemanget genomförs. Fotot ovan är från något av tidigare års arrangemang.

Umeå kommun går även in detta år och stöttar arrangemanget – Swedish Beach Tour är den högsta nationella touren i beachvolley där Sveriges bästa spelare tävlar med inbjudna utländska spelare. Sedan starten har evenemanget, som initialt kallades Umeå City Beach, lockat ungefär 207 000 besökare till den specialuppbyggda arenan på Rådhustorget under de årliga arrangemangsdagarna.

Vi håller nu tummarna för att vädret håller i sig, så att det verkligen blir den folkfest det brukar vara. Den ska pågå 12-15 augusti i Umeå. Det här är ett av de bästa arrangemangen som äger rum i Umeå, och från Umeå kommuns sida så ska vi verkligen vara glada över att det finns sådana engagerade och proffessionella arrangörer.

Vi ses på Rådhustorget!

Som vi kan läsa i våra lokaltidningar, så hade vi igår uppe ett ärende i kommunstyrelsens arbetsutskott om Umeå kommun skulle ge bidrag till en förening som upplåter stugor för boende åt tre romska familjer. Föreningen hade ansökt om ersättning från kommunen, för den hyra de går miste om genom att nu upplåta stugorna till romerna. Beslutet från bl.a. Socialdemokraterna blev att återremittera ärendet för att utreda frågan ytterligare.

För egen del röstade jag för Moderaternas räkning att ärendet skulle avgöras direkt. Det är ju enligt min mening självklart med avslag på föreningens begäran. Vi behöver ingen återremiss eller utredning för att komma till den slutsatsen.

Det är viktigt att vi politiker är tydliga. Det är inte kommunens ansvar att ordna och finansiera boende, skolgång eller annat under den korta tid man som turist vistas i Sverige. Inte heller är det kommunens uppgift att ordna fram någon form av kommunala campingar för tiggare. Skulle vi göra det skulle vi samtidigt ge klartecken för etablerandet av kåkstäder inom Umeå kommun och det kan aldrig bli aktuellt. Vi ska inte heller ge pengar till föreningar, för att de i sin tur ska erbjuda gratis boende till dessa grupper.

Om föreningar eller privatpersoner vill ordna boende åt s.k. EU-migranter så är det ju deras sak, men de kan inte räkna med att kommunen ska finansiera det. Det kommer inte på fråga.

Precis som den av regeringens utsedde nationelle samordnaren konstaterar, så strider det även mot likabehandlingsprincipen. Om man erbjuder gratis boende för tiggare, så måste man göra till alla grupper av människor.

Är man här som turist är det den enskildes eget ansvar att finansiera sitt boende.

Den här veckan har lokalpolitiken dragit igång för fullt i Umeå.

Gårdagen ägnades åt genomgång och planering av höstens politiska arbete med Moderaterna, tillsammans med min politiska sekreterare tillika distriktsordföranden för MUF i Västerbotten – Elin Jonsson. Idag är det sammanträde med såväl kommunstyrelsens arbetsutskott som kommunstyrelsens näringslivs- och planeringsutskott. Flera intressanta ärenden på dagordningen, men återkommer om det i senare blogg.

Ha en fortsatt bra dag!