Inte acceptabelt att försöka lägga munkavle på Umeå kommuns anställda! Kommunen vill hindra anställda att öppet kritisera sina chefer, att berätta om sin arbetssituation, arbetsmängd m.m.

Jag upphör aldrig att förvånas. Men tyvärr blir det oftare och oftare man numera får lägga pannan i djupa veck.

Umeå kommun låter just nu alla sina omkring 11 800 anställda genomgå en internetbaserad kurs om IT-säkerhet. Inget kontroversiellt i det och på många sätt välbehövligt. För Umeå kommun är det viktigt att alla anställda har god insikt i säkerhet på internet, och hur man undviker att lösenord blir kapade etc.

Men i den senaste delen – om sociala medier och vad man ska akta sig för – som nyligen skickades ut till alla anställda liksom politikerna inom Umeå kommun, så anser jag att man har passerat anständighetens gräns och jag ifrågasätter starkt om det är lagligt. Jag betvivlar att någon av kommunens jurister har fått titta på den här utbildningen innan den drog igång.

Mycket är ju rent sunt förnuft och att man använder sitt goda omdöme. På sociala medier liksom i andra sammanhang. Så långt inget konstigt.

Men jag reagerade starkt på vissa delar i den senaste ”utbildningsdelen”. Offentligt anställda har ju som de flesta borde känna till en odiskutabel rätt till yttrandefrihet och meddelarfrihet enligt lagen.

Vi har som myndighet ingen rätt att varken direkt eller indirekt försöka påverka de anställda att inte ge uttryck för detta. Inte heller i sociala medier. Vi kan reglera sådant som användandet av sociala medier under arbetstid, men utanför arbetstid är det faktiskt fritt fram att skriva om jobbet om man känner för det – undantaget sådant som är sekretess och ligger under tystnadsplikt. På samma sätt som man får skriva om det i en insändare, tala med massmedia etc. Men självfallet utgår vi ifrån att de anställda använder sitt goda omdöme i alla sammanhang kopplat till jobbet. De finns ju massor av situationer som inbegriper andra individer – elever, barn, arbetskamrater mfl  – som självfallet inte ska hängas ut på sociala medier av anställda. Det fattar ju de allra, allra flesta. Så resonerar i alla fall vi moderater.

Bland det jag reagerade på i råden från Umeå kommun var att de anställda inte bör skriva om deras arbetsmängd och dylikt på sociala medier. Så exempelvis en anställd inom äldreomsorgen ska inte kunna skriva att det är oerhört mycket på jobbet just nu. Varför ska hon/han inte få göra det??

Likaså vill inte Umeå kommun att de anställda på sociala medier ska skriva om och när de åker på semester (!?). Jag hade kunnat förstå om rådet kom ifrån försäkringsbolag eller polisen, kopplat till rädsla för inbrott etc. Men varför ska Umeå kommun som arbetsgivare lägga sig i om en anställd lägger ut att familjen är på semester? Vad blir i så fall nästa steg? Ska man inte längre som anställd kunna berätta på facebook att man ska gå och se hockey, fotboll, bio, opera….eller vad som helst? Men kanske den viktigaste frågan – vad har Umeå kommun med de anställdas privatliv att göra?

Avslutningsvis den fråga som ställdes på vad man bör göra om en anställd kollega kritiserar en chef på sociala medier. (Ha i bakhuvudet att en kommun inte får enligt lagstiftningen, direkt eller indirekt, försöka begränsa de anställdas yttrandefrihet i tal eller skrift).

Jag testade för skojs skull att svara att man ska trycka på ”gilla”. Då kommer svaret, att det är fel svar. Rätt svar är svar 3, nämligen att prata med kollegan om att det här inte är bästa stället att kommunicera den här typen av påståenden. Så lite kuriosa är att jag som kommunalråd inte får godkänt i denna del av internutbildningen. Det kan jag leva med.(Se bilden nedan)

Jag är ingen jurist, men efter att ha läst SKL:s juridiska PM om närvaro på sociala medier, så tycker jag att den här delen av utbildningen strider mot svensk lagstiftning. Vi får ju inte på något sätt försöka stoppa anställda för att ge uttryck för sin mening eller uppfattning kring jobbet. Frågan om lämpligheten i agerandet är däremot en helt annan sak.

Umeå kommuns ”öppenhet och transparens” har på senare tid ifrågasatts. Men den här sista utbildningsdelen – med pekpinnar som syftar till att stoppa anställda från att använda sig av sin lagstadgade yttrandefrihet – så har man verkligen gått över gränsen för vad som är lämpligt och ok.

Jag kommer att agera så att frågan kommer upp på nästa kommunfullmäktige i slutet av januari. Jag betvivlar som sagt starkt att kommunens jurister har gett ok för formuleringarna i denna del av utbildningen. Likaså undrar man ju om det är Umeå kommun själv som utformat utbildningen, eller om den är inköpt av något externt företag.

Hur som helst har det då passerat gränsen för vad som är acceptabelt.