I Umeå råder fortsatt bostadsbrist. Vi moderater vill skapa förutsättningar så att branschens aktörer kan möta umeåbornas önskemål, både gällande bostäder som efterfrågas och vilken typ av kommun som människor vill bo i. De kommande åren måste bostadsbyggandet öka till 2000 bostäder per år. År 2019 färdigställdes enligt preliminära siffror 1016 bostäder. Man når därmed bara upp till hälften av det mål på 2000 bostäder per år som Umeå kommun har satt upp som nödvändigt. Prognosen för 2020 ser ännu sämre ut. Ca 500 bostäder bedöms byggas.

Det här är inte alls bra. Vi skulle behöva fördubbla takten på bostadsbyggandet i Umeå. Tillgången till bostäder är Umeås akilleshäl. Får vi inte ytterligare fart på nyproduktionen, så riskerar det hämma tillväxt och investeringar.

Hur har det då sett ut tidigare år? 2018 färdigställdes 1413 bostäder, år 2017 (ca 1000 bostäder), 2016 (ca 1300 bostäder), år 2015 (1260 bostäder).

De privata aktörerna och det kommunala bostadsbolaget AB Bostaden måste tillsammans bidra för att öka takten. Vi har sedan tidigare börjat inrikta oss på kortare tid för markreservation. Flexiblare och mer generella detaljplaner med optimal volym och användning är också en viktig förutsättning. Kommunen behöver en långsiktig planering där det alltid finns en ”bank” med byggklar mark så att marknaden uppmuntras till att bygga efter invånarnas behov.

Det är också alltför långa väntetider när det gäller planhandläggning. Det kan dröja upp till 1,5 år innan en privat aktör ens får en planarkitekt tilldelad sitt ärende, och därefter kommer den sedvanliga planprocessen. Det leder till långa väntetider.

De privata aktörerna måste själva kunna driva och bekosta planprocessens delar som inte är myndighetsutövning. Det medför flera positiva delar, där exploatören snabbare får fram sina projekt, marknaden bygger upp en kunskap för att utföra dessa tjänster samt att byggtakten hålls uppe.

Detta skulle även frilägga resurser för en snabbare handläggning inom kommunen. Vi skulle se ett betydligt högre tempo när det gäller att möjliggöra nya detaljplaner samt ökat byggande för såväl verksamhet som bostäder.

Vi moderater anser att det kommunala bostadsbolaget har en central roll att spela, när det gäller nyproduktion av hyresrätter. Vi vill successivt avyttra ytterligare delar av fastighetsbeståndet för att möjliggöra dels ökade underhållsinsatser, dels ökad nyproduktion. AB Bostaden står inför stora utmaningar – ökad takt av nyproduktion men framförallt gällande ett stort upprustningsbehov av miljonprogrammet, vilket kräver kapitaltillskott. Fortsatt avyttring av Bostadens bestånd är därför en nödvändighet för att skapa utrymme för renoveringar och nybyggnationer. Det minskar dessutom Bostadens dominerande roll på marknaden och släpper in fler förvaltande aktörer som kan dra sitt strå till stacken avseende nyproduktion av hyreslägenheter.

Allt fler lantbrukare i Sverige utsätts för våld, hot och vandalisering. Över 200 brott har begåtts av djurrättsaktivister de senaste tre åren.

Som mjölk- eller grisbonde ska man inte behöva oroa sig för att bli särskilt utsatt för brott.

Moderaterna föreslår:

✅ Kraftigt skärpta straff för brott kopplade till djurrättsaktivister.
✅ Skärpta straff för olaga intrång. Den som olovligen uppehåller sig på företagsområden gör sig skyldig till olaga intrång.
✅ Smittorisken måste leda till skärpta straff. Större hänsyn måste tas till risken för att djur smittas (vilket ofta förekommer), vid olaga intrång.

Krönikören Benny Karlsson skriver i dagens VK om den föreläsning som M, KD och AP arrangerade i lördags om hijab och kampen mot hedersförtryck, liksom miljöpartisternas hijabupprop. Detta under rubriken ”Ska politikerna få diktera modet”.

Karlsson bevisar att han inte har fattat någonting av debatten om hijab och hedersförtryck. Men ställning tar han. Tydligt. Föreläsningen med välkände forskaren Devin Rexvid jämför han med en sketch av Mothy Python.

Enligt VK-krönikören kan flickor och kvinnor i hijab jämställas med politiker i kostym. Eller stadstjejer som väljer att gå med sönderrivna jeans och tygskor mitt i vintern.

Det är bara ett klädesplagg. Det är bara en fråga om mode.

MEN VAD STÅR HIJAB FÖR? Om det bara är ett vanligt klädesplagg – hur kommer det sig att kvinnor i Iran och andra länder riskerar sina liv för att bli av med tvånget att bära den?

Det var ju av den anledningen vi arrangerade en föreläsning med forskaren Devin Rexvid. Rexvid skrev efter föreläsningen så här på sin Facebook-sida:

”Idag känner jag mig enormt besviken på dem som i feminismens och antirasismens namn stod under politisk islams fana för kvinnoförakt. Idag riktar jag ett stort tack till Moderaterana, Kristdemokraterna och Arbetarpartiet i Umeå som markerade mot det kvinnoförtryck som hijab utgör.
(…)
Idag går tankarna till alla kvinnor i Iran, Saudiarabien, Nigeria, Somalia, Tjetjenien, Aceh-provinsen i Indonesien, Pakistan, Afghanistan, Gulfstaterna, Syrien, kvinnor under IS-kalifat som trakasserats, utsatts för syraattacker, fängslats, torterats, mördats av sedlighetspoliser eller av egna familjemedlemmar pga. hijabvägran.
(…)
Tvärtemot det som promotas idag så är hijab ingen kvinnlig rättighet. Den är hennes skyldighet. Ett ambulerande fängelse, en bärbar mur som hon måste bära på kroppen dygnet runt och livet ut. Den är hennes religiösa fotboja. I den mån den kan beskrivas som en rättighet så är den en manlig rättighet. Mannens rätt till respekt genom att få sina närstående kvinnor att osynliggöra sin kropp för att synliggöra sin lydnad under honom och hans manliga gud. Hijab är politisk islams sätt att beröva kvinnan på hennes mänskliga identitet.”

GAPF – Glöm Aldrig Pela och Fadime, som jobbar på ett fantastiskt sätt i Sverige för att motverka hedersförtryck, skrev förra veckan så här i tidningen Dagens Samhälle:

”Inom hederskulturen råder ett oskulds- och kyskhetsideal som syftar till att kontrollera kvinnors och flickors sexualitet. Hijaben är både ett verktyg och en symbol för det. Ett sätt att försäkra sig om att flickan är kysk och en symbol som ska signalera detta till omgivningen. I de värsta fallen ett sätt att säkra flickans värde på en äktenskapsmarknad. Flickan/kvinnan objektifieras till en ägodel.

Vill vi bekämpa det hedersförtryck som hijaben är ett av de viktigaste verktygen för, och stå upp för jämställdhet och barnets bästa, så blir förbud mot hijab på barn den självklara vägen att gå. Alternativet att inte kämpa för mänskliga rättigheter är förskräckligt. Då ger vi upp allt vi vunnit av jämställdhet. Den kulturrelativism, där vi skall acceptera andras traditioner får självfallet inte gälla om vi måste ge upp de ideal vi kämpat för så länge.

Hijaben är inget klädesplagg, då skulle inte kvinnor i Iran och andra länder riskera livet för att bli av med tvånget att bära den.”

Att det behövs mer kunskap i denna fråga blir tydligare för varje dag som går.

Men de som försvarar hedersförtrycket och kvinnors brutala underordning – däribland VK:s Benny Karlsson – får numera räkna med att få svar på tal.

Könsstympning av flickor och kvinnor är förbjudet enligt svensk lag. Trots det fortsätter övergreppen, både i Sverige och vid resor till utlandet.

Flickor får delar av sina underliv bortskurna, och i vissa fall hopsydda, vilket orsakar livslång smärta och risk för infertilitet.

Den 6 februari infaller den internationella dagen mot kvinnlig könsstympning. Det är hög tid att vi på riktigt står upp för alla kvinnor och flickors rätt till sina egna kroppar.

Socialstyrelsen uppskattade 2012 att omkring 38 000 flickor och kvinnor var könsstympade och att ytterligare 19 000 var i riskzonen. Mycket tyder på att siffrorna är kraftigt underskattade.

I Sverige ska alla ha frihet att fatta beslut om sitt eget liv. Nu behövs bättre kunskap, information och skärpta straff för att förebygga att kvinnor misshandlas genom könsstympning:

1. Kunskap och information.

Alla som möter flickor, inte minst i förskolan och skolan, behöver ökad kunskap om könsstympning, lära känna riskfaktorerna och anmälningsskyldigheten till socialtjänsten om någon riskerar att fara illa.

2. Brott måste beivras.

I Sverige har tre personer dömts för könsstympning. Två domar under 2006 där föräldrar dömdes för könsstympning av sina döttrar utanför Sverige, och en dom 2018 gällande försök och förberedelse till könsstympning. Mörkertalen är stora och nuvarande tillämpning av lagstiftningen uppenbarligen otillräcklig.

3. Nya brottsrubriceringar och fler utvisningar.

Inför en särskild brottsrubricering för hedersbrott med grov fridskränkning som förebild. Inför hedersmotiv som en egen försvårande omständighet vid bedömning av straffvärdet. Utvisning på grund av brott ska användas i fler fall. Inför utvisning på grund av brott med straffvärden mellan sex till tolv månaders fängelse – oavsett eventuell återfallsrisk.

Det är hög tid att Sverige står upp för alla flickor och kvinnors rätt till sin egen kropp.

Jag kan inledningsvis konstatera att Umeås politiker och partier måste ta frågan om företagsklimatet och företagarnas förutsättningar på betydligt större allvar.

I morse hade vi möte med Umeås företagarråd på Cinco, där vi bl.a. diskuterade ett antal rankinglistor och vad dessa egentligen säger. Både Svenskt Näringslivs rankinglista och SKR:s rankinglista brukar ju debatteras av oss politiker med jämna mellanrum.

Tyvärr märker jag att många har en tendens, även idag, att avfärda bl.a. Svenskt Näringslivs rankinglista och Umeås dåliga placeringar, med att det är vad företagarna ”tror”, ”känner” och ”uppfattar” etc etc etc. Att det inte har något med fakta eller verkligheten att göra.

Själv tycker jag att det är BRA att vi lyssnar till vad de lokala företagarna svarar i olika undersökningar. Men här finns det uppenbarligen olika uppfattningar.

2019 tappade Umeå kommun ytterligare i rankingen av svenska kommuners företagsklimat. En av landets högsta kommunalskatter, konkurrens från kommunen gentemot privata näringslivet, tillämpning av lagar och regler samt genomgående negativ attityd bland politiker till företagande är sådant som sticker ut. Vi tappade 9 placeringar till plats 194 av 290 kommuner.

Bland de viktigaste önskemålen (juni 2019) från lokala företagare i Umeå var:

1. Ökad förståelse från politiker och tjänstemän.

2. Snabbare handläggning.

3. Bättre dialog.

4. Lägre skatter/avgifter

5. Bättre upphandlingar.

I april 2019 kom även SKL:s (numera SKR:s) kvalitetsmätning av kommuners myndighetsutövning och service gentemot företag presenterats. Den som går under benämningen Öppna jämförelser – företagsklimat.

Umeå kommun hamnade på plats 155 av sammanlagt 171 kommuner som ingått i rankingen. Bland kommuner med över 40 000 invånare, så är Umeå på plats 55 av 61 kommuner.

Detta duger naturligtvis inte. Inte på något sätt.

SKR:s öppna jämförelser om företagsklimat redovisar resultaten från Insikt – en kvalitetsmätning av kommunernas myndighetsutövning och service gentemot företag. Företagare får i undersökningen bedöma kommunernas service på sex myndighetsområden: brandskydd, bygglov, markupplåtelse, miljö- och hälsoskydd, livsmedelskontroll samt serveringstillstånd.

Här behövs skärpning! För att nå Umeå kommuns tillväxtmål krävs cirka 35 000 nya arbetstillfällen. Varje dag fattas nya beslut om var företag ska etablera sig och människor ska flytta. Inför varje sådant beslut måste Umeå framstå som det mest attraktiva alternativet. Trots glädjande besked om företag som gör stora investeringar i Umeå, så återstår mycket att göra. Likaså måste vi ge bästa tänkbara förutsättningar för befintliga företag att växa och utvecklas.

Med Moderat politik, skulle vi bl.a. fokusera på följande:

– En offensiv tillväxtpolitik, med fokus på tillväxt i alla delar av Umeå kommun.

– Ökad takt på bostadsbyggandet.

– God planberedskap.

– Sänkt kommunalskatt – skatten i Umeå är omkring två kronor högre än flertalet jämförbara kommuner.

– Korta handläggningstider.

– Bättre dialog med lokala företagare.

– Erbjud avgiftsfri parkering i de P-anläggningar och p-platser som UPAB ansvarar över för Umeå kommuns räkning. Införs på lördagar, under en begränsad tid av dagen då huvuddelen av affärerna håller öppet, som ett försök.

– Inför utmaningsrätt inom kommunal verksamhet, vilket innebär att enskilt drivna företag kan utmana kommunal verksamhet för upphandling.

– Utred förekomsten av s.k. osund konkurrens från kommunens verksamheter, såväl kommunala bolag som förvaltningen, och återkom i förekommande fall med förlag på hur sådant kan upphöra.

Att Umeå fortsätter att hamna på högst mediokra placeringar i SKR:s och Svenskt Näringslivs kommunranking är något som signalerar behovet av förändring.

Till skillnad från vissa andra – ingen nämnd, ingen glömd – så lyssnar vi på vad de lokala företagarna faktiskt anser om sakernas tillstånd.

Moderaternas ambition är att Umeå ska rankas bland de tio bästa kommunerna i landet när det gäller företagsklimat. Vi har politiken för det!

Nej, vi ska inte utlysa något klimatnödläge i Umeå. Även om aktivisterna i Extinction Rebellion tycker det, liksom Vänsterpartiet i kommunfullmäktige. Men nu har de dessutom fått lite oväntat stöd från övriga partier i kommunstyrelsens hållbarhetsutskott i Umeå.

Endast Moderaterna – genom vår vice ordförande Lena Riedl – röstade nej, när ett i övrigt enigt utskott beslutade att utreda införandet av ett klimatnödläge i Umeå kommun.

Men eftersom ingen av förespråkarna tydligen vet vad klimatnödläget innebär rent praktiskt, så ska de kommunala tjänstemännen ägna de närmaste åtta månaderna (!!!) till att utreda frågan, för att sedan i oktober presentera slutsatserna för hållbarhetsutskottet. Innan man går vidare med att eventuellt då införa det på allvar. Väl använda skattemedel? Nej, vilken lekstuga.

Klimatutmaningen är på allvar, och den kräver politisk beslutsamhet – inte panik eller fånig symbolism. Att utlysa klimatnödläge, eller för den delen inleda varje fullmäktigesammanträde med en tyst minut är just sådant – löjlig symbolpolitik. Vi måste satsa på de åtgärder som är mest effektiva och som sänker utsläppen mest.

Fokus i Umeå, liksom i övriga delar Sverige och även internationellt måste vara ekonomisk tillväxt, teknikutveckling, marknadsekonomi, frihandel och forskning.

Tillväxt och minskade utsläpp går alldeles utmärkt att kombinera, vilket Sverige har bevisat. Ju mer vår industri exporterar och ersätter kolkraftsbaserad industri på världsmarknaden, desto mer sänks de globala koldioxidutsläppen. Sveriges utsläpp bidrar försumbart lite till de globala utsläppen och en av våra viktigaste uppgifter på den internationella arenan att föregå med gott exempel. Likaså att bidra till en utbyggnad av ny kärnkraft. Sådant som spelar roll för klimatet, på riktigt.

Sverige måste visa att det även fortsättningsvis är möjligt att kombinera utsläppsminskningar med tillväxt. Från 1990 till i dag har våra utsläpp minskat med över en femtedel, samtidigt som vår ekonomi har vuxit med nästan 60 procent. Det är en utveckling att vara stolt över.

Förra veckan presenterades en ny ranking av ländernas klimatarbete. Sverige är bäst, av alla jämförda länder på att leva upp till Parisavtalet. Klimatpolitiken bör därför bidra till ökad export av svenska varor. Ju mer svenska varor som säljs och exporteras, desto lägre blir de globala utsläppen.

Umeå kommun hamnade på plats 9 av 290 i senaste kommunrankningen av Sveriges hållbaraste kommuner som genomförs av tidskriften Aktuell Hållbarhet. Det är en klar förbättring jämfört med tidigare. Rankningen baseras på en omfattande enkät från Aktuell Hållbarhet, men också enkäter från Boverket, Vattenmyndigheten och Livsmedelsverket.

Umeå kommun ligger långt framme inom miljöområdet, vilket är positivt. Koldioxidutsläppen per invånare har minskat i Umeå med 25 procent sedan 1990. Umeå har gjort stora strategiska investeringar i bl.a fjärrvärmeutbyggnad tidigare än 1990 vilket inneburit stora kollektiva koldioxidminskningar redan tidigare än basåret.

Den totala energianvändningen i Umeå har legat på en konstant nivå sedan 1990, räknat per invånare har användningen av energi minskat med 21 procent. Energieffektiviteten i byggnader har fortfarande en stor potential, både i befintliga byggnader som i nybyggnationer.

‪Släpp detta med att svenskarna – ja umeåborna för den delen – ska tvingas till flygskam, köttskam, klädskam, och löjliga åtgärder som extraskatt på plastpåsar i Sverige. Fokusera på sådant som faktiskt spelar roll.

Det är väldigt mycket domedagsstämning i klimatdebatten. Men vi både kan och måste lösa klimatfrågan.

Panik, ångest och utlysande av nödläge är emellertid väldigt dåliga drivkrafter för långsiktigt kloka förändringar. Det är bättre med tillväxt och teknikutveckling.

I lördags arrangerade vi en föreläsning som blev en riktig succé. Omkring 120 besökare kom till den föreläsning som Moderaterna, Kristdemokraterna och Arbetarpartiet arrangerade om hijab och kampen mot hedersförtryck.

Samtidigt pågick ett hijabupprop borta vid Renmarkstorget, som arrangerades bl.a. av två MP-politiker i Umeå. Deras budskap var att hijab representerar ödmjukhet, systerskap och solidaritet mellan kvinnor.

Så hur ligger det då till?

Forskaren Devin Rexvid, som forskar om hedersförtryck och år 2019 tilldelades Pela & Fadime-utmärkelsen för sitt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck var tydlig i sitt budskap vid sin föreläsning:

Alla hijabbärande är utsatta för hedersförtryck – hijaben är ett fängelse, en bärbar mur, och ansvariga män cementerar kvinnors underordning och sexualiserar kvinnokroppen.

Rexvid skrev själv efter föreläsningen en lång uppdatering på Facebook där han ytterligare utvecklade sitt resonemang.

Jag väljer att lägga ut inlägget i sin helhet, då jag anser att FLER i Umeå måste vakna upp i denna fråga och sätta sig in i ”hedersfrågan”. För det är det största hotet mot jämställdhet i Sverige!

Rexvid på Facebook i lördags:

”Alla hedersförtryckta är inte hijabbärande men alla hijabbärande är hedersförtryckta

1a februari har utnämnts till ”world hijab day”. I Sverige var det idag en del miljöpartister och vänsterpartister samt delar av den antirasistiska och feministiska rörelsen som slöt upp bakom företrädarna för politisk islam i deras prohijabmanifestationer bl.a. i Umeå och Sthlm. Idag fick jag höra om det inte är en feministisk gärning att bära hijab. Mitt svar blev att hijabbärande är en antifeministisk praktik. Att hijabbärande är politisk islams vapen mot vissa värden, bl.a. jämställdhet, som förknippas med väst. Om den är en feministisk gärning så måste det vara ett allvarligt fel på dagens feminism. Om mainstream feminister godtar hijabbärande som en feministisk gärning så vulgariserar och urvattnar de feminism och tömmer den på dess ursprungliga innebörd.

Igår kväll genomfördes Handelsgalan 2020 på Umeå Folkets Hus och restaurang Äpplet. Handelsgalan är ett viktigt evenemang för att uppmärksamma just handeln i Umeå, som sysselsätter över 6000 personer. Det var mer än 100 företag på plats vid galan. Handelsgalan arrangeras av Svensk Handel, Umeå kommun, Visit Umeå och Umeå Folkets Hus.

Galan genomfördes för åttonde året i rad och syftet att hylla de verksamma inom Umeås Handel. På Handelsgalan delar man ut priser i sju kategorier.

Det var en riktigt bra kväll, med välförtjänta vinnare!

Följande blev korade till vinnare vid galan:

Årets hållbara lösning: Returbutiken.

Årets ledare: Viktor Holmlund, Systembolaget Avion.

Årets frisörföretagare: Art By Wixners/TrenD By Wixners.

Årets butik: Åhléns.

Årets dagligvarubutik: Stora Coop Tomtebo.

Årets butikssäljare: Joel Moberg, Duå.

Årets nya affärsmodell: Childrenshouse.se.

Årets unga stjärnskott: Agar Hiro, Naked juice bar