Avskaffa straffrabatterna!

Av , , 3 kommentarer 11

En 18-åring som döms för tre våldtäkter får inte bara 50-procents ”rabatt” på grund av sin ”låga” ålder. Han får därutöver en generös mängdrabatt, som innebär att endast en av tre våldtäkter räknas fullt ut. Det sammanlagda straffet motsvarar till slut, efter alla rabatter, bara det för en våldtäkt.

Helt bisarrt. Detta är dessutom ett stort hån mot brottsoffren. Moderaterna vill avskaffa straffrabatterna!

3 kommentarer

  1. Camilla Holmström

    Helt rätt, det ska inte löna sig att begå brott. Kriminellt belastade personer har satt detta i system vilket är förödande för straffväsendet, samhället och brottsoffren.

    Svara
  2. Caanita

    Konsekvensen blir, att våldta så många som möjligt för att erhålla ”mängdrabatten”. Vansinne!!!

    Svara
  3. Brorson

    En av dessa oförbätterliga sursossar, som i ren bitterhet driver S mot ett valnederlag påstår nu på sin VK-blogg att M blir alltmer trängda av SD, för att M – enligt honom – har svårt att formulera sin politik. Det är det (numera) gamla vanliga att M kopierar SD. I själva verket är det SD som lägger sig nära M och är otydliga med vad man själv vill. Det är lätt att förstå varför SD gör så. SD hoppas nämligen bli en del av regeringsunderlaget i en eventuell moderatledd regering.

    M har alltid varit tydliga med vad man själv vill, och det redan långt innan SD fanns. Idag är det M som har de konkreta och mest realistiska och genomtänkta förslag inom rättspolitik, medan SD ropar på fler poliser och hårdare straff. Det vill väl de flesta parterna, även S – utom möjligen Mp. Emellertid blir det inte så mycket av sossarnas goda vilja, eftersom förslagen har urvattnats genom kompromisser med Mp innan de slutligen läggs fram.

    I den nu aktuella frågan, straffrabatten för 18 – 21-åringar har Mp lyckats slå knut på sig själva – och därmed på hela jök-boet. För inte länge sedan ville Mp att spännvidden mellan hårdaste och lindrigaste straff skulle minska, vilket var helt i linje med synsättet på brottslingar att de är vårdbehövande sjuklingar. Och då ska ju strafftiden inte bestämmas av brottet utan av vårdbehovet. Tvärtemot denna i.o.f.s orealistiska filosofi, har regeringen nu lyckats fördubbla spännvidden mellan straffet för de grövsta brotten och de något mindre grova brotten i den mest brottsaktiva åldersgruppen, nämligen 18 – 21 år.

    Detta är ett svek inte bara mot brottsoffren och samhället utan även mot de unga brottslingarna själva. De får ingen riktig chans att tänka igenom vad de har gjort och hur de vill ha sina liv i framtiden, att lämna det kriminella livet bakom sig och starta om – om de kommer fram till att det är vad de vill. Om man ser straffet som en avbetalning av en skuld till samhället, som – när den är betald – berättigar till att ställa krav på samhället att bli sedd som en före detta brottsling, som ska ha stöd och hjälp med sitt nya liv.

    Den som begår brott, har tagit sig friheter som han inte har rätt till och ska därför plikta med förlust av frihet under en viss tid, som ska vara proportionell mot de begångna brotten. Det ska vara en rejäl spännvidd mellan straffen för de olika brotten – men så här får den spännvidden inte bestämmas, genom kompromisser inom regeringen under hot om regeringskris. Jag har pratat med ett antal ex-kriminella, med långa fängelsestraff bakom sig. Ingen har tyckt att straffen varit för långa, men de har varit mycket angelägna om att straffen ska vara rättvisa,

    De sitter i fängelserna och jämför: ”Vad har du gjort? Hur många år fick du?” Med regeringens ”ad hoc”-straffrätt, slm bygger på kompromisser inom regeringskansliet – i stället för på ett strafftänkande, som de kriminella själva kan förstå, bryter man ner den rättskänsla som dock finns hos de flesta kriminella, i stället för att bygga upp den så att de slutar begå brott.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Presentation

Sysselsättning: kommunalråd (M) i Umeå

Ålder: 52 år
Bor: Öst på stan

Familj: gift med Åsa, två bonusbarn

Utbildning: fyraårig teknisk linje på gymnasiet, gjorde värnplikten som kompanibefäl i Sollefteå (I 21) 15 månader, därefter Gymnasielärarutbildningen vid Umeå Universitet. Lärarexamen 1996 i ämnena historia och svenska, och sedan en fil. mag i historia

 

Senaste inläggen
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se