Ny kurs för Sverige!

Av , , 2 kommentarer 12

I dag sommartalade vår partiledare Ulf Kristersson i Strängnäs. Talet går att lyssna på i efterhand på både facebook och youtube.

Talet handlade om hur Sverige ska byta kurs och bli ett bättre land efter coronakrisen. Då måste förändring ske på tre områden: tryggheten, integrationen och ekonomin. Det kräver en regering som vet vad den vill – och som kan samarbeta med andra för att få något gjort.

 

Kristersson inledde sitt tal med att peka ut de stora problem som Sverige står inför. Problemen går att lösa, men då krävs ett nytt ledarskap:

– Jag vet att Sverige om bara fem-sex år skulle kunna vara ett mycket bättre land. Men regeringen pekar varken ut en begriplig färdriktning, eller lägger förslag för att lösa de konkreta problemen. Det är först när Moderaterna samlar en majoritet i riksdagen som olika ministrar vaknar till liv.

Det första området där förändring krävs är tryggheten. Gängkriminaliteten måste stoppas:

– Moderaterna kommer söka stöd hos svenska folket – och i Sveriges riksdag – för en ny och tuffare kriminalpolitik.

– Stefan Löfven leder inte arbetet mot de kriminella gängen. Han sitter bara ordförande i en diskussionsklubb med 73 punkter på dagordningen.

– Gängen är Sveriges inhemska terrorister. Det krävs helt nya verktyg för att stärka polisen i kampen mot gängen. Titta på Danmark: Dubbla straff för gängkriminella. Avlyssning. Visitation. Anonyma vittnen.

Det andra området där förändring krävs är integrationen. För att klara integrationen måste invandringen till Sverige minska:

– Det handlar om barn som aldrig ser sina föräldrar gå till jobbet. Skolor där många elever inte lär sig något. Förorter där man i bästa fall talar dålig svenska. Och där integrationen blir omöjlig, eftersom det kommer tusentals nya hela tiden.

– Jag har sedan dagen jag blev partiledare tyckt att Moderaterna och Socialdemokraterna borde göra upp om en långsiktig och mycket stram invandringspolitik. I stället föreslår de på fullt allvar fortsatt lika hög invandring som idag. Det är ansvarslöst.

Det tredje området där förändring krävs är ekonomin. Sverige har över en halv miljon arbetslösa och hundratusentals permitterade:

– Sverige hade stora ekonomiska problem redan före corona. Lägst tillväxt per person i hela EU. Trots Stefan Löfvens löften om EU:s lägsta arbetslöshet, hade vi Europas femte högsta.

– Nu befinner vi oss i en kris med konkurser och förlorade jobb. De allra mest drabbade företagen behöver fortfarande hjälp. Men fokus framåt måste vara att så snabbt som möjligt komma tillbaka till arbetslinjen, både för företag och för anställda. Den som kan arbeta ska arbeta. Krisåtgärder ska vara tillfälliga.

– Det är arbetslinjen – inte bidragslinjen – som tar Sverige framåt.

Ulf Kristersson avslutade sitt tal med att blicka framåt:

– I Moderaterna vet vi vad vi själva vill, men vi är också samlingspartiet – för alla som vill ha en ny regering. Vi vill bryta dödläget i svensk politik, ta tag i problemen och få något gjort. Hoppfullt och beslutsamt.

– Vill du också vara med och bidra? Hör av dig! Skriv en rad. Jag kommer läsa allt. Sverige behöver fler som bryr sig. Tillsammans kan vi se till att vårt land får en ny kurs och en ny regering.

2 kommentarer

  1. Brorson

    Ja. jag vill ha en ny regering. Men den tiden är förbi, när jag hoppades på att en socialdemokratisk enpartiregering skulle bli den nya regeringen. Låt mig först konstatera att vitsen med flerpartiregeringar är att bilda majoritet. Lyckas inte detta är en enpartiregering att föredra. Nu har S inte ens säkrat en majoritet med hjälp av de s.k. samarbetspartierna.

    Ett tag hoppades jag att S + M skulle bilda en majoritetsregering tillsammans, med en politik som bygger på det bästa från vardera partiet. Men finns det längre något bra hos S? Vad finns då att göra för kvarvarande borgerliga partier än att vädja till en majoritet bland väljarna, att den ska rösta på det borgerliga alternativet. Det är faktiskt inte antalet partier, utan antalet väljare som räknas.

    M, KD och L, som måste lockas tillbaka till det borgerliga lägret, skulle kunna bilda en majoritet i riksdagen, med eller utan (helst utan) stöd av SD. Risken finns förstås att SD skulle fälla det borgerliga alternativet, om man inte får som man vill, men skulle SD verkligen göra det. Om SD gör det, skulle sd-väljarnas dom över det parti, de röstat på. bli hård.

    M får aldrig mer kalla sig ”arbetarparti”. För antingen kommer arbetarna att bli besvikna, när de upptäcker att M inte är ett arbetarparti fullt ut. Eller också kommer alla, som inte är arbetare, att bli besvikna. Men som det stora borgerliga partiet måste M säkra tillräckligt många – röster från LO – kollektivet. Med min bakgrund som fackligt aktiv (inom L) socialdemokrat säger jag inte ”Rör inte arbetsrätten”. Jag säger ”Reformera arbetsrätten, så att den blir lika bra för båda parter. inklusive de minsta företagen och deras anställda”.

    Hur det ska gå till har jag beskrivit i tidigare kommentarer. 1. Lägg ner och ersätt de statliga arbetsförmedlingarna med kommunala och privata arbetsförmedlingar, som hjälper arbetsgivare och arbetssökande att finna varandra, så att rätt person får rätt jobb. 2. Avskaffa inte kravet på saklig grund för uppsägning / avsked, men skadeståndet för den arbetsgivare som bryter mot lagen ska utgå med samma procent av företagets totala lönesumma oavsett stort eller litet företag. Skadeståndet ska inte utbetalas direkt till de uppsagda, utan till en myndighet eller organisation, som betalar ut föreskrivet antal månadslöner (vanligen 18) till den olagligt uppsagda. Det blir alltså en utjämning mellan berörda arbetsgivare. (Jämför systemet med dagsböter.) Det ska inte vara tillåtet att bryta mot lagen, men straffet för den som gör det måste vara rimligt och rättvist.

    De förändringar av arbetsrätten, som C och L har drivit igenom inom ramen för januariöverenskommelsen är rena krigsförklaringen mot de löntagare, som redan har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden. Deras synsätt, att det som är bra för den ena parten måste vara dåligt för den andra parten, är samma felsyn som vi inom LO och S hade när dessa lagar infördes.

    Det är klart att jag kan skriva direkt till Kristersson. Men jag skulle vara tacksam om någon partimedlem, som håller med mig, gör detta. Jag tycker att jag har gjort mitt med alla kommentarer, som jag har skrivit. Och glöm inte mina förslag på kriminalpolitikens område.

    Svara
  2. Brorson

    Det är också märkligt hur Mp, C och L vill öka invandringen till Sverige genom att införa nya skyddsgrunder eller nya premisser för uppehållstillstånd för personer som saknar asylskäl. Och inte heller behövs som arbetskraft. Det är också märkligt hur fackförbundet Byggnads inom LO bara pratar om utnyttjande av den utländska arbetskraften i samband med ett fall av kraftig lönedumpning.

    Inte ett ord om de svenska byggnadsarbetarna, som går arbetslösa, trots att jobb finns i Sverige. När Norge har stängt gränsen för arbetskraftinvandring från Sverige. Vad säger Moderaterna med sin arbetslinje? Den kräver ju faktiskt att det finns jobb, som man kan försörja åtminstone sig själv på. Plus åtminstone ett barn om det är en heltidsanställning.

    Och vad menar M med att man inte ska kunna få mer i bidrag än i lön? Vilka bidrag avses? Om lönen är lägre än socialnormen för försörjningsstöd, så har man rätt till ”utfyllnad”, som utgör skillnaden mellan socialnormen och en persons totala inkomster (inkl andra bidrag och lön). Om man inte undanhåller andra bidrag, som man har, kan man alltså aldrig få mer i bidrag än avtalsenlig lön för en hetidsanställning. Men man kan få lika mycket (lön + utfyllnad), vilket givetvis inte ökar incitamentet för att jobba. De flesta förväntar sig väl att tjäna MER på att jobba än enbart leva på bidrag.

    Jag har själv, i samband med diskussionen om korttids- / säsongsanställningar föreslagit att man ska kunna pausa utbetalningarna från a-kassan under tiden och att ingen, som saknar förutsättningar (mycket god fysik) att komma upp i en ackordslön på 150 – 200 kr /tim, ska tvingas ta ett sådant jobb. Vi måste ha arbetsförmedlingar som klarar av att hitta sådan arbetskraft bland de arbetslösa. Det är väl en bra arbetslinje?

    För att arbetslinjen inte ska bli till ett hån mot de arbetslösa, måste arbetskraftinvandringen begränsas mycket kraftigt. Det ska finnas ett styrkt behov av den utländska arbetskraften, att ingen med nödvändiga kvalifikationer, vilken är villig att ta jobbet ifråga, inte finns i Sverige eller i hela EU.

    Vi måste också öka rörligheten på den svenska arbetsmarknaden, så att personer som har en anställning vågar prova på något nytt – och arbetsgivare vågar anställa. Den, som söks, kanske redan har jobb, men skulle kunna ersättas med någon arbetslös på den arbetsplatsen. När jag för c:a tio år sedan diskuterade detta på en S-blogg, menade jag att om alla tar ett steg uppåt på karriärstegen, kommer understa trappsteget att fyllas på med arbetslösa.

    Svara

Lämna ett svar till Brorson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Presentation

Sysselsättning: kommunalråd (M) i Umeå

Ålder: 52 år
Bor: Öst på stan

Familj: gift med Åsa, två bonusbarn

Utbildning: fyraårig teknisk linje på gymnasiet, gjorde värnplikten som kompanibefäl i Sollefteå (I 21) 15 månader, därefter Gymnasielärarutbildningen vid Umeå Universitet. Lärarexamen 1996 i ämnena historia och svenska, och sedan en fil. mag i historia

 

Senaste inläggen
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se