Höjda skatter är fel väg att gå

Den politik som ökat arbetslösheten i högkonjunktur kommer inte att förhindra massarbetslöshet i lågkonjunktur. Arbetslinjen behöver återinföras i bidragssystemen. Och skatter behöver sänkas – istället för att höjas!

3 kommentarer

  1. Brorson

    Arbetslinjen återinföras i bidragssystemen? En fullt arbetsför vuxen person, som inte uppnått lagstadgad pensionsålder, ska i princip inte kunna välja mellan att leva på bidrag eller lön för arbete. Men det ska dock vara arbete, som uppfyller minimikraven i FN-deklarationen om mänskliga rättigheter art. 23. Är det ackordslön, ska man ha rimliga personliga förutsättningar att uppnå en skälig lönenivå.

    Arbetslösa ska också ha mänskliga rättigheter, och till dem hör både rättan att vägra ta jobb, som inte uppfyller kraven enligt ovan, och rätten att slippa tvångs-sjukpensioneras. Att stärka arbetslösas rättigheter är också ett sätt att stärka arbetslinjen. Rätten till arbete nämns först i art. 23. Om man vill ha ett jobb, som man saknar kvalifikationer för, får man först skaffa de kvalifikationerna. Alternativet är att acceptera ett jobb, som man har kvalifikationer för.

    Även s.k. enkla jobb, som kräver ingen eller bara kort utbildning, kan vara bra jobb, som man ska kunna känna stolthet över. Även sådana jobb kan vara nödvändiga för att samhället ska fungera, och då ska man vara stolt över att ha ett sådant jobb. Och så även om man har ett jobb, som inte är absolut nödvändigt, men är till glädje eller nöje för någon.

    Det pratas för mycket om att premiera dem, som vill förkovra sig, och för lite om dem, som är nöjda med sin tillvaro ändå, som inte har lust att avancera och höja sin status genom karriär. Man kan vara nöjd med sin tillvaro i stort, även om man inte är nöjd med sin lön. Men behöver inte alls vara någon halvkriminell eller misslyckad figur om man förblir arbetare med ett s.k. enkelt jobb under hela sitt yrkesliv.

    Vad händer med ett samhälle, där ingen vill vara arbetare? Det skulle gå lika illa för det samhället som med ett samhälle, där ingen vill vara en högutbildad akademiker. I en kommentar har jag nämnt faran med att ”bara vara en arbetare” har så låg status, så att unga människor hellre vill vara kriminella.

  2. Brorson

    Mitt återkommande prat om ”klasser” kan kanske verka förvirrande eller rentav irrelevant för den del borgerliga läsare. Men Moderaterna är dock det största borgerliga partiet, med traditionell över- och medelklass som huvudsakliga väljare. Om vi ska få ett regeringsskifte, så måste inte minst M bredda sitt väljarunderlag. Och då är det alls inte oväsentligt vad de nya M-väljarna förväntar sig av den nya M-ledda regeringen. Och vad de absolut inte önskar sig.

    Vi, jag och min käresta, diskuterade häromdagen ”Vågar vi rösta på Moderaterna”. Hon är rädd för skattesänkningar, medan jag mest är rädd för att M ska stödja de försämringar av arbetsrätten, som C och L vill driva igenom – trots att jag inte är direkt berörd p.g.a. min ålder. Men jag tänker på de unga arbetarna. Hon har under mer än halva sitt yrkesliv haft skattefinansierade anställningar, Jag har arbetat i ett gammalt statsägt företag, som har finansierat sin verksamhet med försäljningsintäkter. Samt i privata företag, som naturligtvis också har levt på försäljningsintäkter.

    Därför har jag aldrig sett skattesänkningar, utan snarare den statlig byråkrati (som liksom satt i väggarna hos det statliga företaget) som ett hot mot min försörjning. Trots att jag i en del allmänpolitiska frågor (jag vill exempelvis ha minskad lönespridning) står till vänster om henne, är jag inte rädd för vare sig skattesänkningar eller privatiseringar. Kvarvarande statlig företag behöver konkurrensen från privata företag inom samma branscher för att bli bättre.

    Jag kan förstås också undra om alla skattesänkningar, som M vill genomföra, är möjliga med tanke på allt som M vill satsa på, såsom försvaret och polisen- samt alla nya fängelser som behövs, om alla nya poliser ska göra någon skillnad. I stället för att gripa samma gängmedlemmar vecka efter vecka. Men jag tror ändå att det finns offentliga, och inte minst kommunala verksamheter / företag,. som inte gör motsvarande nytta, som de kostar skattebetalarna.

    Och i den mån vi behöver de offentlig-ägda företagen, så tror jag att staten är en bättre företagsägare än kommunerna. Det finns alltför många kommunpolitiker, särskilt inom S men även med borgerlig partitillhörighet, som gärna vill vara med och leka tillsammans med de stora pojkarna inom det privata näringslivet, som tror att man kan driva företag med vänsterhanden mellan de politiska mötena. De tror att de är bättre kapitalister än dem, om är kapitalister på heltid och kanske är födda i en kapitalistfamilj,

    Sossarnas ständiga mantra är ”skola, vård och omsorg”. som de säger sig vilja rädda med höjda skatter, när i själva verket kommunalrådsdrömmarna, de inte lagstadgade kommunala verksamheterna och bolagen, det som kan avvaras men ger politikerna själva prestige, går före allt annat. I Mellansverige har flera kommunalråd fått för sig att konkurrera med statens flygplats Arlanda med egna kommunala flygplatser.

    Och i Umeå ser man både det kommunala tågbolaget. Norrtåg och utrikes sjöfart som kommunala angelägenheter. Som ska hjälpa långtradarna att konkurrera med godstrafiken på järnväg runt Bottenviken – samtidigt som man driver på att Norrbotniabanan ska byggas. För att Umeå och jämförbara städer ska nå befolkningsmålet 200.000 invånare. Vem betalar?

    I själva verket är skola vård, och särskilt omsorgen, det som man lägger pengar på, när allt annat fått sitt.

  3. Brorson

    När den inte direkt lastgamla Annie Lööf har kommit tillbaka till sitt extremt högavlönade jobb, som partiledare för C, vill hon sänka arbetsgivaravgiften för unga, för att de ska få jobb. Förutom att C vill göra det lättare för arbetsgivare att bli av med äldre. Det är väl klart att ingen vill bli arbetare, att en del ungdomar hellre vill bli kriminella, med sådana arbetarfientliga politiker. För det är väl inte hon själv som ska sparkas ut, när hon fyllt 50? Hon verkar inte veta:

    1. att huvuddelen av arbetsgivaravgiften går till framtida pensioner, sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen och föräldraförsäkringen. Behöver inte de yngre anställda dessa försäkringar? Och hur går det med deras framtida pensioner, om det inte betalas in något till pensionssystemet innan de fyllt 25, har en låg lön därefter och blir av med jobbet vid fyllda 50?

    2, att när man förhandlar om lönerna, bevakar arbetsgivarsidan att lönerna + lönebikostnaderna (varav arbetsgivaravgiften är en stor del) inte blir större än värdet på det som de anställda producerar. Och att detta värde dessutom räcker till aktieutdelning till ägarna mm. Därför finns i många kollektivavtal lägre löner till nyanställda, som inte kommit upp i full prestation. Om nyanställningar ändå inte lönar sig har arbetsgivarsidan dåliga förhandlare.

    Vad Lööf egentligen vill ha är en förtäckt skattesubvention, ett bidrag till arbetsgivare, som anställer unga. Detta stämmer inte alls med arbetslinjen, arbete i stället för bidrag. Lönebidrag ska gå till dem, som p.g.a. sjukdom eller handikapp har nedsatt arbetsförmåga, så att de inte klarar den prestation som förutsätts i kollektivavtalet, inga andra.

    Jag har själv skrivit om problemet att många företagare, speciellt småföretagare, är rädda för att anställa, och hur det problemet ska lösas. Nämligen att små misstag, som en i arbetsrätten obevandrad arbetsgivare kan göra inte ska leda till orimliga konsekvenser, till att företaget går omkull. Jag har tryckt på att kravet på saklig grund för en uppsågning ska behållas, men har inte tagit ställning till om fler eller färre omständigheter än för närvarande ska räknas som saklig grund. Det kan parterna förhandla om.

    Lööf har alltså fel både om orsaken till att företag inte vågar anställa och hur det problemet ska lösas. Jag hoppas att M inser detta, eftersom den av M omhuldade arbetslinjen i grunden är bra. Men med otrygga anställningar och kaos på arbetsmarknaden kommer arbetslinjen att misslyckas.

    För att ändå lägga ett gott ord om Centerpartiet, säger jag att partiets förslag till förändringen av Arbetsförmedlingen var bra, och att jag blev mycket besviken när förslaget av partitaktiska skäl sågades av oppositionspartierna. När politikerna i glesbygdskommunerna ville bevara de lokala Af-kontoren var det inte för att de drar företag och jobb till dessa kommuner. Det var de statligt avlönade Af-tjänstemännens skattepengar, som man var ute efter.

Lämna ett svar till Brorson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.