Moderaterna står redo – svenska folket vill se Ulf Kristersson (M) som ny statsminister!

Gårdagen blev historisk. Stefan Löfven är den förste statsminister någonsin att fällas i en misstroendeomröstning. Han har inte säkrat förtroende för sin regering i riksdagen, och därmed lett Sverige rakt in i en regeringskris. När det är tydligt att regeringen saknar förtroende har oppositionen ett demokratiskt ansvar att pröva det förtroendet i riksdagen, och det var det som skedde igår.

Sverige har stora möjligheter. Men då måste vi få en regering som på allvar ta tag i Sveriges stora problem – som kriminaliteten, arbetslösheten och utanförskapet. Det kräver en ny och handlingskraftig regering, som kan prata med alla partier för att hitta lösningar för landets bästa.

Nu har statsministern en vecka på sig – antingen avgår Stefan Löfven och regeringen (och då ska talmannen leda arbetet att få fram en ny regering), eller utlyser Stefan Löfven extra val. Vi får se vilken väg han väljer – Moderaterna är redo för båda alternativen.

Jag ser för övrigt i dagens Aftonbladet att Ulf Kristersson är det partiledare som svenska folket har högst förtroende för. Och en majoritet av väljarna vill enligt samma mätning se Ulf Kristersson som ny statsminister.

En kommentar

  1. Brorson

    För att det ska bli borgerlig majoritet efter nästa val (oavsett extra eller ordinarie)måste KD hålla sig kvar över spärren, L komma över spärren och det borgerliga blocket sammantaget ta väljare från vänsterblocket. M bör helst inte minska jämfört med väljarstödet idag. Som blivande regeringsbärande parti bör M inte reduceras från näst största till tredje största parti. Bäst vore ju om M blir största parti och S reduceras till tredje största parti. C, som bär ansvaret för de sämsta med alliansregeringens politik bör stanna inom vänsterblocket.

    Varifrån ska L ta tillräckligt många nya väljare för att klara spärren, om inte från M och KD, som i så fall riskerar att falla under spärren i stället för L? Svaret är givet: I första hand från S, därefter från C, en mindre del från MP och i stort sett inga alls från V, som i stället kommer att ta väljare från S, C och MP:

    Det blir inget regeringsskifte om de borgerliga partierna bara tar väljare från varandra och ej heller om C ingår i det borgerliga regeringsalternativet med sin industrifientliga, löntagarfientliga och fackföreningsfientliga och nu även hyresgästfientliga politik. Den socialdemokratiska debattören Göran Greider har med all rätt stämplat C som ett ytterkantsparti, som står till höger om M i ekonomisk-politiska frågor.

    När de borgerliga januari-partierna hyllar som en framgång att S gått med på krav, som man inte lyckades få igenom inom alliansregering, måste man fråga sig vilket allainsparti som bromsade och varför. Jag tror att det var M, och möjligen även KD som insåg att man vinner inte val på höjda hyror och sämre anställningsskydd (och därmed även sämre inkomsttrygghet) för folkflertalet.

    Det är ju väljarna som röstar på politikerna och inte tvärtom. Det är inte bara politikerna som röstar på varandra. Varför har både M och KD i samband med regeringskrisen bedyrat att de också är för marknadshyror, när de minskar chansen att få bilda regering med sådana uttalanden?

    Det är bara V som kan locka till sig besvikna f.d. S-väljare genom att stödja Stefan Löfvén som ny statsminister. Borgerliga partier kan inte locka tidigare S-väljare med löften att föra just den politik, som får de att lämna S.

Lämna ett svar till Brorson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.