Sverige behöver en borgerlig regering!

Så här skriver Moderaternas partiledare Ulf Kristersson på sin FB-sida, efter dagens besked:

 

EN NY REGERING MÅSTE SAMLA – INTE SPLITTRA
Stefan Löfvens regering slutade med regeringskris. Det var i grunden helt ofrånkomligt eftersom den byggde på oförenliga löften och ömsesidiga hot, inte på en gemensam idé och färdriktning. Stefan Löfvens regering skulle falla om han bröt mot januariavtalet, liksom om han inte gjorde det. Så kan inte en seriös regering bildas.
Dessutom byggde Stefan Löfvens regering på idén att utesluta en fjärdedel av alla väljare från politiskt inflytande. Resultatet ser vi nu. Ett rödgrönt kaos med partier som vägrar sätta sig ned, prata med varandra och lösa Sveriges problemen. En ny och mer hållbar regering kan inte fokusera på spel och exkludering, utan på sakfrågor och samarbete för att lösa verkliga problem.
För en vecka sedan förklarade Sveriges riksdag att det nu saknas förtroende för Stefan Löfven. Han och hans regering har idag tagit konsekvenserna av denna historiska händelse och avgått. Riksdagen får därmed möjligheten att på nytt ta ställning till vilken regering ska ha.
Hur processen framåt ser ut är talmannens beslut. I mitt samtal med honom imorgon kommer jag säga, att om det finns parlamentariska förutsättningarna så är jag och Moderaterna naturligtvis redo att axla ansvaret för att leda Sverige.
Mitt löfte till väljarna är att en ny borgerlig regering kommer att samarbeta med andra för att få saker gjorda.
I Moderaterna har vi ägnat mycket tid och kraft de senaste två åren åt att utveckla genomarbetade reformer för att bekämpa den grova kriminaliteten, för att fler ska jobba och färre vara beroende av bidrag, och för att växla upp klimatarbetet. Men också för att det ska löna sig att spara och för att stärka äganderätten, inte minst för små skogsägare.
En ny regering kommer bara ha ett år på sig fram till det ordinarie valet hösten 2022. På den tiden kommer vi inte hinna göra allt som behöver göras, men vi kommer kunna sätta i gång med några av de allra viktigaste frågorna. Och det behövs. För Sverige kan inte vänta.

3 kommentarer

  1. Brorson

    Liberaler (oppositionen mot den egna partiledaren), som förnekar att L är ett borgerligt parti, gör sig enbart löjliga. Liberalismen är nämligen urtypen för borgerligt, sett till både ideologin, historien och medlems- och väljarkårens sammansättning stark dominans av en välutbildad och välavlönad elit – med en viss filantropisk ådra som värnar om de svagaste (ex-vis de handikappade) och de förment svagaste (ex-vis invandrare och kriminella) i samhället.

    Om L kan kallas socialliberaler kan M och KD kallas liberalkonservativa och SD socialkonservativa. Detta gör M, KD och SD mindre borgerliga än L. Att L nu har återvänt till borgerligheten betyder att ordningen har återställts. Att L säger sig nu kunna åtminstone ”samtala” med SD är en logisk följd av detta. Varför ska inte socialliberaler kunna ”samtala” med ett socialkonservativt parti? Och varför skulle inte ett traditionellt socialdemokratiskt parti, som V nu har blivit, kunna samtala med både ett socialliberalt och ett socialkonservativt parti?

    Eller försöker man påskina att skillnaderna är större än de verkligen är – vilket är den verkliga sjukan i svenska politik? Vi har ju som exempel även hur överdrifterna av skillnaderna mellan S och M fått fullständigt förödande konsekvenser för Sverige som land. Som ordförande inom arbetardelen (LO) inom socialdemokratin var Löfvén för kärnkraften. Nu har han lierat sig med C och dess närmast fascistiska syn föreningsfriheten och och arbetsrätten.

    Och med MP, som har svikit miljörörelsens alla ideal och stödjer kapitalistisk rovdrift med natur och miljö med mångmiljardsubventioner. MP:s knäfallför den ”elektrifierade”(ett dyrt reklamjippo) bilindustrin är monumental. MP:s trafikpolitik leder till (fastän partiet undviker att tala om det) att inlandets råvaror ska köras på lastbil till kusten, där nya långtradare, och kanske något enstaka godståg, tar vid. De befintliga järnvägarna dräneras på pengar till underhåll och förädlingsindustrin flyttar till kusten. Detta kallas ”klimatomställningen” eller ”den gröna nystarten för industrin”.

    Vilka miljöskador, som SMP-regeringen driver fram – genom sitt slöseri med ”den rena” elenergin” förtigs. I synnerhet när man dogmatiskt motsätter sig varje förslag att möta en ökade efterfrågan på el med ny kärnkraft. Detta samtidigt som en av världens största miljö- och klimatkatastrofer pågår längs världens längsta flod, Nilen. Vilket har lett till både krig, svält och folkmord. Och risk för krig mellan världens idag största stormakter, USA och Kina, som stödjer olika parter i de pågående konflikterna om Nilens vatten. För den ”rena” elenergins skull …

    Att SMP-regeringen håller ”public service” i ett fast grepp, märks därigenom att sambanden med vattenkraftutbyggnaden, de enorma kraftverksdammarna och vattenmagasinen förtigs. , och bortförklaras med koldioxidutsläppen. Nya översvämningar i flodens övre lopp dränker tidigare jordbruksmark för gott. Samtidigt som för få översvämningar i flodens nedre lopp gör att jorden tillförs för få näringsämnen, med följd att förbrukningen av industritillverkat handelsgödsel har nått katastrofala nivåer.

    Det radioaktiva avfallet har vi redan. Och bara hälften kommer från kärnkraften. Resten från framställningen av råvaror för de solpaneler mm. som är tänkta att ersätta kärnkraften. Jag påstår inte att kärnkraften är miljövänlig. För det är ingen mänsklig verksamhet. Men valet står mellan en övergång från mer miljöskadlig till mindre miljöskadlig teknik (kärnkraft ), som M, KD, L och SD står för Eller till en ännu mer miljöskadlig teknik, som S, C (och tills vidare – men hur länge till – även V) står för.

  2. Brorson

    I slutet av förra kommentaren frågade jag hur länge till Vänsterpartiet kommer att vara motståndare till kärnkraften. Hur lång tid ska gå innan V har kommit över Tjernobyl-traumat? Före Tjernobyl menade Vpk att det är skillnad mellan kapitalistisk (farlig) och socialistisk (säker) kärnkraft. I stället för att dra slutsatsen att det är sovjetsocialismen och inte kärnkraften i sig som är farlig, drog Vpk slutsatsen att all kärnkraft är farlig.

    Med den av nuvarande V-ledaren Nooschi Dadgostar uttalande målsättningen av V ska överta rollen från S.- som i praktiken redan har abdikerat från den rollen – som ett light-socialistiskt arbetarparti, måste V ompröva sin inställning även till kärnkraften. I så fall kan vi ser fram mot mer än bara ”samtal” mellan M och V. I ett kapitalistiskt (eller marknadsekonomiskt, som somliga föredrar att säga) system finns inga kapitalister utan arbetare och inga arbetare utan kapitalister. De har både gemensamma och skiljaktliga intressen. Klasskamp och samarbete.

    Detta hanterades bra av socialdemokrater och moderater i det förgångna, när välfärdsstaten byggdes upp. Nu är S i full färd med att riva ner det som tidigare generationer sossar byggde upp – och döljer detta genom att överdriva de ideologiska och praktiska skillnaderna mellan S och M. Under slutet av 2017 föreslog jag – på grund av det förväntade valresultatet – att S och M borde bilda en koalitionsregering tillsammans.

    När därefter S tappat ytterligare väljarstöd, så att de partierna inte ens tillsammans uppnådde 50 %. föreslog jag att L borde tas in som ett tredje parti i denna koalition, med dåvarande L-ledaren Jan Björklund som gemensam statsministerkandidat. Dettaförslag är överspelat nu genom tillkomsten av jöken och det snöpliga slutet för jöken, men kan bli akutellt igen efter valet 2022, om det blir lika svårt att bilda regering som efter valet 2018, Men först bör man pröva att få fram en klar majoritet genom extraval.

    Ulf Kristersson har sagt att han kan samarbeta med alla partier, även V. Det tycker jag är klokt och hoppas att V-ledningen ska vara lika klok. Framhåll gärna de verkliga skillnaderna mellan partiet, men bort med överdrifterna, skådespeleriet! Kristersson har också sagt att han vill bilda regering med ett eller två andra partiet (som jag har förstått menar han KD och L) och samarbeta med det eller de övriga partier som ingår i regeringsunderlaget SD (+ ?):

    Enligt min mening skulle en M + KD -regering inte vara bra. Det skulle bli för mycket likt stora storebror och lilla lillasyster. .Det vore bättre med två småsyskon. Och därför ser jag L som en självklar del av en borgerlig regering, förutsatt att L förblir ett riksdagsparti. Och det tror jag att L har goda chanser till, förutsatt att L-medlemmarna erkänner att man är ett borgerligt och sluter upp kring sin partiledare. Partimedlemmarna bör dessutom fundera mer på vad de menar med ”vänsterbor”. Det räcker inte att man är ett parti bara för eliten och de svagaste i samhället.

    Det är i de breda mellanskikten mellan dessa sociala ytterlighetsgrupper, som de flesta väljarna finns. Arbetare, tjänstemän och företagare med borgerliga, liberala värderingar. För hundra år sedan ingick praktiskt taget alla arbetare i stora arbetslag, ett kollektiv. i dag är ensamarbete den vanligaste formen av tillvaro för en oerhört stor del av arbetarklassen. Dagens arbetare är individualister i minst lika hög grad som de traditionellt borgerliga socialgrupperna (eller klasserna). Liberalismen borde attrahera fler arbetare än vad som nu är fallet.

  3. QA

    …så ni moderater kommer att släppa fram SD till makten? Vad lovade M-ledaren inför förra valet när det gäller SD? Vad lovade han Hedi Fried?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.