I dagens VK gör jag ett inlägg i den pågående debatten om centrala Umeå och tolkningen av riksintresset. Passar också på att ge en liten bakgrundsbeskrivning, vilket verkar behövligt. Läggs upp här på bloggen i sedvanlig ordning.

Länsstyrelsens agerande ett allvarligt bekymmer för Umeås utveckling

Hösten 2011 innebar ett tydligt paradigmskifte i Umeås stadsplanering. Efter fyra års arbete tog kommunfullmäktige den 22 augusti beslut kring två mycket strategiskt viktiga översiktsplanedokument. Med förslaget till dels ny fördjupning för Umeå, dels ny fördjupning för de centrala stadsdelarna så gav vi de planmässiga förutsättningarna för byggandet av storstaden i norra Sverige. En stadsplanering som nu hotas av länsstyrelsens oförutsägbara agerande.

Umeå hade under lång tid lidit av en i många delar inaktuell översiktsplan, vilket hade försvårat byggandet i kommunen och försenat många intressanta stadsutvecklingsprojekt. Umeå var känt för en lång rad ”långbänkar”. Men efter beslutet år 2006, med efterföljande direktiv 2007, om att ta fram en ny översiktsplan så kunde vi äntligen gå till beslut. Ett beslut som togs i det närmaste total enighet i fullmäktige. Från höger till vänster.

En stor del av den kommande befolkningstillväxten förväntades ske i de centrala stadsdelarna, vilket skulle innebära en förtätning av centrum genom att vi tillät högre hushöjder, uppmuntrade förtätning och kompletteringsbebyggelse samt bättre utnyttjande av marken.

Detta var ett arbete från Umeå kommuns sida som gick hand i hand med Länsstyrelsen i Västerbotten. Förändringarna hade inte varit möjliga om inte länsstyrelsen först gjorde en revidering av riksintresset för kulturmiljö för centrala stan. Revideringen innebär sänkta krav inom ungefär hälften av riksintresseområdets areal, vilket öppnade för en förtätning. Beslut om detta togs av länsstyrelsen i april 2010.

Jag deltog vid möten och överläggningar där länsstyrelsen var tydlig med att man ville jobba tillsammans med Umeå kommun för att möjliggöra en positiv utveckling för Umeå. Detta självklart med respekt för att länsstyrelsen och Umeå kommun har olika roller. Man hade också en förståelse för Umeå kommuns ambitioner och avsikter.

Det gav också resultat – länsstyrelsens reviderade riksintresse för centrum var alltså en förutsättning för det paradigmskifte som sedan skedde i Umeå kommuns stadsplanering.

De investeringar, de satsningar och byggnationer som sedan skett i de centrala stadsdelarna har varit positiva och värdefulla för Umeå.

Men att bygga storstad innebär ett stort ansvar att också värna det offentliga rummets kvaliteter och parker, skapa mötesplatser och uppmuntra höga ambitioner i stadsbyggandet. Ju mer stad vi bygger, desto viktigare blir det exempelvis att vårda bl.a. våra parker och grönområden. Dessa är viktiga för att åstadkomma en attraktiv livsmiljö. Något som det också råder bred politisk enighet om.

För företag och investerare är det samtidigt en styrka att veta att det råder politisk enighet om alla större planeringsfrågor – oavsett om Umeå styrs av de rödgröna eller de borgerliga i framtiden så vet man långsiktigt vad som kommer att gälla.

Därför blir man ju mycket förvånad, för att uttrycka sig diplomatiskt, när länsstyrelsen nu kommer med en utvärdering av riksintresset – och förslag på ny riksintressebeskrivning – som riskerar sätta stopp för den utveckling som vi i stora drag varit överens om.

Efter tio år tycker länsstyrelsen tvärtemot det man tyckte inför fullmäktigebeslutet i augusti 2011. Länsstyrelsens beskrivning signalerar att riksintresset under senare tid har tagit påtaglig skada genom enskilda projekt, kumulativa effekter och att riksintresset därför i flera avseenden bedöms som mycket sårbart. Dessa slutsatser känns mycket märkliga, då vi i stora drag var överens i synen på utvecklingen av centrala Umeå så sent som för tio år sedan.

Ännu märkligare blir det då det samtidigt pågår ett nationellt uppdrag om en översyn av samtliga riksintressen, i avsikt att minska riksintresseanspråken. Länsstyrelsen i Västerbotten agerar tvärtemot även denna nationella ambition, genom att vilja skärpa riksintresset lokalt i Umeå.

Umeå kommun, privata aktörer och andra måste kunna lita på att en myndighets viktiga ställningstaganden inte oförutsägbart svänger fram och tillbaka med några års mellanrum. Det försvårar det långsiktigt arbetet i att utveckla Umeå. Om länsstyrelsen inte väljer att lyssna på Umeå kommuns synpunkter kommer vi sannolikt tvingas riva upp gällande översiktsplaner, med allt vad det innebär.

De nya översiktsplanedokumenten från 2011 innebar ett paradigmskifte för planeringen av Umeå. Det möjliggjorde att bygga på höjden och förtäta i centrum. Detta paradigmskifte hade inte varit möjligt, om inte länsstyrelsen året dessförinnan gjorde en revidering av riksintresset som innebar sänkta krav inom ungefär hälften av riksintresseområdets areal. Det öppnade för den utveckling som vi har sett sedan dess. Det vore mycket illa om länsstyrelsen genom sitt agerande nu sätter stopp för detta.

Anders Ågren

Kommunalråd, M

Umeå

Vi har under eftermiddagen haft digitalt sammanträde med SKR:s demokratiberedning, där jag sedan valkongressen 2019 har förmånen att vara vice ordförande.

Idag hade vi besök av Kommittén Demokratin 100 år och dess ordförande Peter Örn. Kommittén har till uppdrag att under åren 2018 – 2021 planera, samordna och genomföra en samling av insatser och aktiviteter för en stark demokrati. Samarbete sker i olika delar med oss i Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).

Jag passade på att lyfta vikten av att engagera – och öka delaktigheten bland – unga i det demokratiska arbetet.

Hur når vi då de unga i större utsträckning?

Ett stort bekymmer i sammanhanget är att politiska ungdomsförbund har svårt att bli insläppta på landets skolor. Detta oavsett vilket parti och ungdomsförbund det gäller.

Hur ska ungdomsförbunden kunna attrahera nya medlemmar, och väcka intresse för politik hos unga, om de förvägras möjligheten att komma till skolorna och träffa skoleleverna? Idag är det upp till varje rektor på varje enskild skola att besluta om ungdomsförbunden ska få besöka skolorna. Alltför ofta blir svaret nej.

Skolorna runt om i Sverige måste öppnas upp för de politiska ungdomsförbunden!

Moderaterna i Umeå driver frågan om att öka andelen lokalproducerat i Umeå kommuns upphandlingar. Att köpa mer närproducerade livsmedel stärker det lokala näringslivet och bidrar till att hålla landsbygden levande.

Kommunfullmäktige beslutade i februari förra året att anta Umeås lokala miljömål 2020. En majoritet av de politiska partierna ställde sig då bakom målsättningen att senast år 2025 erbjuda dels 50 procent ekologiska livsmedel i kommunens verksamheter, dels 40 procent lokalproducerade livsmedel inom kommunens verksamheter.

Moderaterna stod bakom målet att öka andelen lokalproducerade livsmedel, men röstade nej till målsättningen att kommunen år 2025 ska erbjuda minst 50 procent ekologiska livsmedel i Umeå kommuns verksamheter. Vi moderater lade även förslag om att kravet på ekologiska livsmedel skulle utgå, vid den senaste livsmedelsupphandlingen för Umeå kommun hösten 2019. Tyvärr ville en majoritet annorlunda i båda fallen.

Det saknas vetenskapligt stöd för att ekologisk mat skulle vara bättre för klimatet. I en studie från bland annat Chalmers, drogs slutsatsen att ekologisk mat till och med var sämre för klimatet än konventionellt producerade livsmedel. Detta p.g.a. att större markarealer krävs för ekologisk produktion. I Sverige håller den konventionella produktionen hög kvalitet, med högt krav på djurskydd och lite användning av både antibiotika och bekämpningsmedel.

Vi får nu rapporter om att Umeå kommuns beslut gällande ekologiska livsmedel kan få absurda följder. Innan sommaren genomfördes en nätverksträff med Umeå kommun och berörda företag för att öka andelen lokalproducerad och ekologisk mat i Umeå kommuns verksamheter.

Umeå kommun gav i samband med träffen besked om att i valet mellan två likvärdiga produkter – en ekologisk produkt tillverkad utomlands och en lokalproducerad produkt – så skulle kommunen i en upphandling välja den ekologiska produkten även om den alltså är framställd utomlands. Trots att den lokalproducerade alltså var likvärdig.

Detta är helt absurt.

Umeå kommun har antagit två målsättningar som står emot varandra, och främjandet av ekologiska livsmedel – som vi moderater alltså var emot – riskerar nu medvetet att tränga ut lokala livsmedelsprodukter och lokala producenter i framtida livsmedelsupphandlingar.

Umeå kommun borde fokusera på att öka inköpen av lokalproducerade livsmedel. Och stryka målsättningen om ekologiska livsmedel.