Högst förtroende för Moderaterna i flera viktiga sakpolitiska frågor

Av , , 4 kommentarer 7

Moderaterna toppar förtroendet i flera av väljarnas viktigaste frågor, enligt en mätning i DN/Ipsos. Vi fortsätter att jobba för maktskifte – lokalt, regionalt och nationellt!

4 kommentarer

  1. Brorson

    Moderaterna är bäst på lag och ordning, och enda parti som ö.h.t. kan se problemen med den skenande brottsligheten även ur brottslingarnas perspektiv. utan att tappa bort brottsoffrens perspektiv. Vilket alla andra, som försöker se problemen ur brottslingarnas perspektiv gör. Vi får inte glömma att de flesta brottslingar också är brottsoffer,

    Den nu kultförklarade rap-artisten hade med största sannolikhet inte blivit mördad, om han hade suttit, där han borde ha suttit – i ett fängelse med hög säkerhet. för de brott han själv har begått. En tidigare fängelseanställd har berättat om fångar som har sagt ”Om jag hade fått ett rejält straff efter mina första brott, hade jag inte suttit här idag.” Hade det inte varit en stor framgång för vårt ”humana” påföljdssystem, om detsamma hade räddat en till synes harmlös smågangster från att bli en mördare, som resten av sitt liv kommer att (i många fall) plågas av vetskapen vad han gjort?

    Det svenska påföljdssystemet har inte bara misslyckats med sin uppgift att hindra den, som en gång åkt fast, från att begå nya brott, utan också med uppgiften att hindra dömda brottslingar från att styra sina ligor inifrån fängelserna och även med uppgiften att skydda fångarna mot varandra. Det är illa nog att medfångar, som med rätta är upprörda över de milda straff som domstolarna i vissa fall dömer ut för särskilt avskyvärda brott, tar lagen i egna händer och misshandlar vederbörande. Men ännu värre om detta drabbar någon, som har dömts fastän han är oskyldig,

    Med all respekt för behovet att umgås med andra människor och risken för cellskräck vid isolering, anser jag att rätten till ensamcell är en av de största landvinningarna för idén om human kriminalpolitik, att inte behöva vara rädd för att bli misshandlad medan man sover. Och det gäller i ännu högre grad de oskyldigt dömda än de skyldiga. Och vilka är riskerna med att låga fångarna själva avgöra vilka de vill dela cell med?

    Samtidigt som han har misslyckats totalt med brottspreventionen, har Morgan J med ett pennstreck avskaffat rätten till ensamcell – eftersom det är dyrt att bygga fängelser, och farliga återfallsförbrytare går fria i väntan på en ledig fängelseplats. Varför byggs inga fängelser i Norrlands inland, som förblöder av brist på nya varaktiga jobb? Statliga löner, som genererar skatteintäkter till kommunerna är väl bättre än statliga stödpengar? Här måste inte minst M tänka om, med tanke på alla M-väljare i storstadsregionerna, som tycker att de försörjer arbetslösa glesbygdsbor.

    Högsta domstolen har uppskattat andelen oskyldiga dömda till 2 %, vilket HS tycker är ett bra resultat. Jag tycker tvärtom att det är skrämmande att nästan hunddra oskyldiga sitter på kanske långa fängelsestraff. Och nästan lika skrämmande är att de flesta jurister, som inte har något genomtänkt försvar för att det är så, Nämligen att många fler oskyldiga hade straffats, och att straffen hade varit ännu värre, om vi inte haft domstolar, utan lynchjustis.

    Å andra sidan har vi alla feminister, som kräver fler fällande domar i våldtäktsmål, att rättssäkerheten ska försämras för att uppnå det, som om alla män vore (med-) skyldiga, att det inte spelar någon roll vem som straffas. Det är inte acceptabelt att våldtäktsmål läggs på hög innan de utreds, eftersom bevisen i just våldtäktsmål är färskvara och ”kallnar” snabbt. Mycket att ta itu med inom rättspolitiken.

    Svara
  2. Brorson

    I föregående kommentar skrev jag att de flesta brottslingar också är brottsoffer – offer för andra brottslingars brott. Samt att fängelset ska vara en trygg plats. där man inte behöver vara rädd för att bli misshandlad av sina medfångar. Men däremot kan jag inte hålla med om att brottslingarna är offer för sina egna brott, eller att deras egna brott är ”samhällets” fel och att de därför helst ska slippa straff utan i stället få ”vård”.

    Jag har fått många instämmanden, när jag har pläderat för att Sverige ska återinföra påföljden förvaring. Samma personer blir emellertid tveksamma, när jag beskriver hur jag har tänkt mig de nya förvaringsanstalterna, som de uppfattar som lyxhotell för farliga förbrytare. Jag vill därför klargöra att jag aldrig har förespråkat att förvaring ska vara ett alternativ till fängelse. Förvaring ska, enligt mitt förslag, vara en extra påföljd EFTER avtjänat fängelsestraff. Alltså för färdigstraffade personer.

    Vad händer med sådana personer (särskilt farliga återfallsförbrytare idag. om vilka man med säkerhet kan säga att de kommer att begå nya, förfärliga brott, när de släpps ut? Jo, de släpps ut vind för våg, och bestämmer själva om de ska ta emot någon hjälp att klara livet i frihet. Ofta söker de hjälp hos någon naiv och godtrogen kvinna, som se senare kommer att slå ihjäl. Dessförinnan har de fått hjälp av socialtjänsten med försörjningsstöd (4.180 kr / mån, förtur till bostad på 55 t- 60 kvm, och betald hyra med upp till över 7.000 kr / mån, och ett startbidrag på minst 10.000 kr för inkpp av möbler, husgeråd, kläder och skor. Och har naturligtvis fullständig rörelsefrihet.

    Det jag har föreslagit är att dessa personer ska få i princip samma förmåner, men en något mindre lägenhet (40 – 45 kvm) innanför förvaringsanstaltens murar, som dock kommer att omgärda ett något större område än en vanlig fängelsegård. Detta kommer – bortsett från lönerna till vaktpersonalen – garanterat inte att bli dyrare för staten, än vad kommunerna idag kostar på dessa individer.

    De kommer att få ett bra liv och slipper oron för att de ska tappa humöret och mörda någon. Och eftersom de redan har straffats för sina begångna brott, har de ju ändå chansen att bli fria från förvaringen, om de genomgår en så stor personlighetsförändring, så att de inte längre är farliga för andra. Jag skrev i förra kommentaren att vi måste se problemen även ur brottslingarnas eget perspektiv. Och jag tror att den ständiga oron för att de ska begå nya förfärliga brott, är ett stort problem för många som redan har begått sådana brott.

    Det finns ju de, som efter frigivning från fängelse, begår nya brott för att komma tillbaka till fängelset och den trygghet, som det dock ger. Men så ska ju fängelser inte användas. Där ska man sitta under den i lag föreskrivna strafftiden för de begångna brotten, varken kortare eller längre.,

    Svara
  3. Ulf Parde

    I skolfrågan är dock Moderaterna alltför eftergivna mot IES. Tycker den historieintresserade och konservative Ågren verkligen att det är bra med en skattefinansierad friskola som har all undervisning på engelska (och kanske utländska ägare)?

    Svara
  4. Brorson

    När partierna bjuder över varandra med krav på hårdare straff, utan att ens tala om hur mycket de längre strafftiderna kommer att kosta, behöver vi en rättsfilosofisk diskussion. Men det verkar inga partier ha tid med. Vi måste reda ut vilket som är straffets huvudsyfte, och vilka är straffets positiva och negativa sido-effekter.

    Hur vi ska undvika de negativa sidoeffekterna, utan att avskaffa eller sänka strafftiderna. Och om vi kan uppnå de positiva (önskvärda) sidoeffekterna, utan att förlänga strafftiderna för alla, som har begått en viss typ av brott. Vilket kommer att bli mycket dyrt, med alla nya fängelseplatser, som det kommer att kräva.

    Straffets huvudsyfte bör vara att den, som har begått ett brott, har tagit sig en frihet, som han inte haft rätt till, och för det ska plikta med förlust av frihet under en viss tid, enligt principerna:
    1. Ju grövre brott, desto hårdare straff.
    2. Lika brott ska ge lika straff.
    3. Man ska straffas för det man har gjort, och inte för den man är.

    Till de önskvärda sidoeffekterna hör:
    – att brottslingen ska dra slutsatsen att brott lönar sig inte.
    – att brottslingen fysiskt hindras av begå nya brott under strafftiden.

    Kontakt- och vistelseförbund EFTER avtjänat fängelsestraff (under fängelsetiden bör samma person ha permissionsförbud) kan vara ett alternativ till förvaring, som också bör vara en extra påföljd EFTER avtjänat fängelsestraff.

    Det vore dock naivt att tro att kontakt- och vistelseförbud aldrig kommer att överträdas. Och vad händer då? Kommer slingen att söka upp brottsoffret enbart för att be om förlåtelse för det han har gjort, eller för att hämnas för att han har blivit anmäld? Hur stor är risken för nya brott av allvarligt slag?

    Svaret på de frågorna ska ligga till grund för valet mellan kontakt- /vistelseförbund och förvaring – eller ingenting av detta.

    Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Presentation

Sysselsättning: kommunalråd (M) i Umeå

Ålder: 52 år
Bor: Öst på stan

Familj: gift med Åsa, två bonusbarn

Utbildning: fyraårig teknisk linje på gymnasiet, gjorde värnplikten som kompanibefäl i Sollefteå (I 21) 15 månader, därefter Gymnasielärarutbildningen vid Umeå Universitet. Lärarexamen 1996 i ämnena historia och svenska, och sedan en fil. mag i historia

 

Senaste inläggen
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se