Vi måste få ordning på Sverige igen!

Efter höstens val måste vi åter få ordning på Sverige – vi måste återupprätta tryggheten i vårt land. Om detta skrev Moderaternas och Kristdemokraternas partiledare i dagens Aftonbladet.

En regering med Moderaterna och Kristdemokraterna kommer bland annat att göra följande:

  • Väsentligt höja polislönerna, vilket Socialdemokraterna har stoppat, och införa betald polisutbildning.
  • Fördubbla straffen för gängkriminella.
  • Införa ett system med anonyma vittnen.
  • Införa visitationszoner.
  • Göra det straffbart att vara med i ett kriminellt gäng.
  • Utvisa utländska medborgare som är medlemmar i kriminella gäng, oavsett om de har dömts för brott.
  • Skärpa reglerna för villkorlig frigivning.
  • Förflytta unga kriminella från SIS-hem till fängelse.
  • Införa omvänd bevisbörda för att beslagta kriminellas egendom.
  • Kriminalisera rymning.

Väljarna avgör den 11 september. Hög tid för ett maktskifte!

6 kommentarer

  1. brorson

    Bra förslag. Vill särskilt nämna försöagen att flytta unga kriminella från SIS-hem till fängelse samt att det ska bli straffbart att rymma. Också rätt att utvisa utländska medborgare, som är medlemmar i kriminella gäng, även om de inte har dömts för brott. Men hur bevisar man i sådana fall att de är medlemmar? Jag saknar dock förvaring som en extra påföljd efter avtjänat fängelsestraff för särskilt farliga återfallsförbrytare. Det räcler inte med dubbla straff för gängkriminella.

    1. De särskilt farliga undviker att åka fast för allvarliga brott, som ger tillräckligt långa straff för att hindra dem att begå nya brott under nödvändig tid, utan använder andra för att begå de grövsta brotten. Vilket är särskilt lätt för just gängkriminella. Men de åker kanske fast för någon mindre förseelse, av ren otur. Åtta i stället för fyra månader i fängelse räcker inte.

    2. Alla farliga återfallsförbrytare är inte medlemmar i kriminella gäng. Observera att alla tre rekvisiten (1. särskilt, 2. farlig, 3. återfallsförbrytare) ska vara uppfyllda för att någon ska dömas till förvaring och att det nu handlar om personen, och inte om de brott som han redan har begått. Ett mord är förvisso ett farligt brott, men det bevisar inte att mördaren kommer att begå nya brott.

    När Moderaternas rättspolitiska talesperson sa att M kan tänka sig att införa ”förvaringsstraff”, avslöjar ordvalet att han inte satt sig in ordentligt vad det innebär. Eller i vart fall inte tagit ställning till just mitt förslag. Som innebär att förvaringen ska påbörjas, när brottslingen i normalfallet hade fått lämna fängelset som en fri man. I stället ska han flyttas från fängelset till en särskild förvaringsanstalt, där han kommer att åtnjuta en del förmåner, som han inte har haft i fängelset.

    Han kommer ju vid den tidpunkten att vara tillräckligt straffad för sina redan begångna brott. Nu handlar det om att hindra honom att begå nya brott, inte om att han ska straffas ännu mer. Många bloggläsare lyfte nog på ögonbrynen, när jag skrev att dessa individer ska bo i lägenheter på 45 kvm och ha tillgång till rejäla ytor för utohusvistelser inom förvaringsansalterna.

    Men jag svarade att enligt nuvarande regler har samma individer rätt till lägenheter på upp till 60 kvm på socialtjänstens bekostnad + drygt 4.000 kr i ekonomiskt försörjningstöd + ett engångsbelopp till möbler och husgeråd. Och är dessutom fullständigt fria och kan göra precis vad de vill. Det handlar alltså inte om alternativ till fängelse, utom om en extra påföljd efter avtjänat fängelsestraff. Och ej heller om straff för ännu ej begångna brott, utan att syftet tvärtom är att förhindra nya brott. Och därför ska förvaringen ha så små likheter som möjligt med straff.

    Den extra påföljden förvaring ska utdömas samtidigt med fängelsestraffet för de begångna brotten, ochsk – efter ansökan av internen – omprövas efter fem år sedan förvaringen påbörjades och därefter vart femte år. När en domstol dömer någon till förvaring ska domstolen också bestämma den maximala tiden för förvaringen, till 10, 20 eller 30 år eller på livstid. Men kan alltså i praktiken bli kortare.

  2. brorson

    När jag första gången presenterade mitt förslag om förvaring för särskilt farliga återfallsförbrytare som en extra påföljd efter avtjänat fängelsestraff, skrev jag att det ska vara för personer som inte kan utvisas eftersom de är svenska medborgare samt för utländska medborgare, som efter utvisning har återvänt till Sverige för att begå nya brott. Jag tänkte inte då på att de av mig föreslagna förvaringsanstalterna kan uppfattas som lyxhotell för de utvisade brottslingarna, vilket skulle locka dem att återvända hit för att begå sina nya brott här.

    Lösningen på det problemet är att förvaringsanstalterna enbart ska vara till för svenska medborgare. En svensk medborgare, som är bosatt utomlands, får inte hindras att resa in i Sverige, och torde inte begå något brott, om han tar sig in över ett obevakat avsnitt av gränsen eller kusten och inte anmäler sin ankomst hit till någon myndighet. Om han stannar här länge bryter han kanske mot folkbokföringslagen, vilket dock är närmast ett bagatellbrott.

    Man måste alltså göra skillnad mellan svenska och utländska medborgare, som ska utvisas. En svensk medborgare kan därför inte tillåtas att välja mellan förvaring i Sverige och utvisning, med mindre än att han avsäger sig sitt svenska medborgarkap. Vilket han kan göra, om han har dubbla medborgarskap, eller beviljas nytt medborgarskap i något annat land.

    En utländsk medborgare, som efter utvisning har återvänt till Sverige, kanske att begå nya brott hår, har alltså själv valt att göra så, och ska därför – om han döms till förvaring – placeras i vanligt fängelse även under förvaringstiden. Något straff ska han väl också ha för den illegala inresan och vistelsen i Sverige. Och som andra, som har dömts till förvaring, ska han ha rätt till omprövning efter fem år.

    Vad som då ska prövas är om det fortfarande finns risk att han återvänder till Sverige en gång till. Om så inte är fallet, ska förvaringen avbrytas och han ska då omedelbart utvisas. Vad som inte ska prövas är risken att han begår nya brott i hemlandet. Det får rättsväsendet i hemlandet hantera efter ankomsten dit. Men det är ju upp till dem,

    För övrigt behövs en ändring av grundlagen, vilket måste beslutas före valet i höst, så att personer med dubbla medborgarskap kan fråntas sitt svenska medborgarskap, om de har begått brott i Sverige. De dubbla medborgarskapen är ett otyg, som helst borde avskaffas helt.

  3. Drutten

    Ja vad ska man säga annat än att det är mycket bra förslag. Men då ska dom också genomföras. I koalition med andra partier så finns ju dock alltid bromsklossar så hälften eller inget blir genomfört men vi kan hoppas. MP V OCH C har ju varit S stora bromsklossar i mycket och L blir väl M:s stora bromskloss om dom klarar spärren och det blir majoritet. Men förslagen är bra.

  4. brorson

    Och Det finns en mycket enkel förklaring till att polisen har tappat greppet. Det är för många kriminella på fri fot samtidigt. Det kan man göra något åt, om man bara vill. Men det kan kräva en del nya lagar. Och naturligtvis fler kriminalvårdsanstalter av olika slag.

  5. brorson

    Många, men tyvärr inte alla kriminella slutar på helt eget initiativ att begå brott, när de går in i medelåldern. Vad kan samhället göra för att hjälpa dessa nya ex-kriminella att klara den första svåra tiden i frihet, sedan de lämnat fängelset? Det är alldeles för mycket fokus på hjärntvätt i början på fängelsestraffen i hopp om att det ska förkorta strafftiderna. Kriminologer lever i sin egen bubbla. Nu har en av dem kommit fram till att längre fängelsestraff inte minskar antalet återfall i brott hos dem som dömts till fängelse efter sitt första brott. Kortare straff har inte heller minskat antal återfall hos förstagångsförbrytare.

    Nej, men längre strafftider förlänger tiden mellan första och andra brottet, mellan andra och tredje brottet, mellan tredje och fjärde brottet, o.s.v. Färre brott begås samtidigt, och polisen kanske hinner ikapp. I de fall, när en brottsling begår grövre brott varje gång, betyder längre strafftider efter varje brott, att en del av dem inte hinner bli mördare, innan de slutar begå brott. Kan man göra en brottsling en större tjänst än att hjälpa honom att inte bli en mördare?

    Förvaring behövs som en extra påföljd efter avtjänat fängelsestraff för särskilt farliga återfallsförbrytare, när strafftiden för det senaste redan begångna brottet inte räcker till för att förhindra nya allvarliga brott.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.