Regeringens politik ger effekt – antalet asylsökande ser ut att bli det lägsta sedan år 1997!

I dag hade migrationsminister Maria Malmer Stenergard en pressträff där hon redovisade migrationens utveckling under 2024.

Antalet asylsökande har minskat med 27 % och ser ut att bli det lägsta antalet asylsökande sedan 1997, enligt Migrationsverkets prognos för helåret.

Antalet beviljade uppehållstillstånd minskar. De asylrelaterade, som inkluderar anhöriga men inte massflyktsdirektivet, minskar med 16 procent.

Arbetskraftsinvandringen minskar med 40 %. Sammansättningen ser också annorlunda ut, med en större andel högkvalificerade arbetskraftsinvandrare som kommer till Sverige jämfört med tidigare. Det är bra för Sverige!

För första gången på över 50 år har Sverige nettoutvandring, dvs fler som utvandrar än invandrar.

Det spelar roll vilka partier som styr, och vilken politik som regeringen driver! Vi ser nu resultat av den moderatledda regeringens politik: vi lägger om migrationspolitiken och får ordning på folkbokföringen. Skatteverket har på regeringens uppdrag också genomfört särskilda åtgärder för en korrekt folkbokföring, vilket inneburit en ökning av antalet som registrerats som utvandrade.

Det går inte att peka på en enskild orsak till detta paradigmskifte som nu sker, utan det handlar om en rad samverkande faktorer. Den här regeringen har varit tydlig från dag ett: vill man vara i Sverige ska man lära sig språket, försörja sig och respektera svenska värderingar. Regeringen skärper reglerna för anhöriginvandring och medborgarskap liksom kraven på hederligt levnadssätt. Vi arbetar metodiskt för att komma åt fusk och missbruk och fler uppehållstillstånd återkallas när det finns grund för det. Sammantaget är det faktorer som påverkar såväl incitamenten att komma till Sverige som att lämna landet.

 

4 kommentarer

  1. Stefan

    Jimmie kan inte bli nöjdare. Nu är det ju SD fullt ut i regeringens politik. Och ni är dessutom STOLTA över det! Vad f-n har hänt?

  2. brorson

    Rasmus Hansson i Aftonbladet, som strider FÖR sänkta löner för lågutbildade, är missnöjd med regeringens beslut att höja inkomstgolvet för arbetskraftinvandring från 27.600 kr till 34.200 kr: ”Sverige har blivit ett land som inte hjälper människor på flykt och som avskräcker högutbildad, kvalificerad arbetskraft från att komma hit.”

    Det är ju rent struntprat. Nöjer sig verkligen högutbildad OCH kvalificerad arbetskraft, som torde tjäna minst tre gånger så mycket i sina hemländer med en månadslön strax över 27.600 kr i Sverige, som dessutom har världens näst högsta skattekvot? Det är rentav pinsamt att regeringen inte har höjt lönegolvet till det dubbla 55.200 kr, som även det torde vara en ganska medioker lön för en person med akademisk examen i dagens Sverige.

    Priset på arbetskraft bestäms, som allting annat av utbud och efterfrågan. Detta är man mycket väl medveten om inom LO, som tyvärr inte längre öppet vågar erkänna att man är motståndare till ökad arbetskraftinvandring till låglöneyrkena bland de egna medlemmarna. Rasmus Hansson, och övrig den övriga falskvänstern inom dagens socialdemokrati vill däremot sänka lönerna inom befintliga låglöneyrken ännu mer genom ökad lönekonkurrens.

    Att Moderaterna, som har många höginkomsttagare bland sina väljare, stödjer den blygsamma, beslutade höjningen av lönegolvet, kan tyckas märkligt. Men krasst ekonomiskt skulle en ytterligare sänkning av de redan låga lönerna för långutbildade öka samhällets kostnader socialbidrag, vilket skulle leda till krav på skattehöjningar. Och faktum är ju att alltfler LO-medlemmar, i synnerhet privatanställda arbetare, vilka som regel tjänar något mer än offentliganställda arbetare, har flyttat från S och V till M och SD. De vill inte heller ha högre skatter.

    Och nu försöker S – efter det svikna löftet om förbud mot delade turer inom vården – locka offentliganställda arbetare med sänkt arbetstid. Hur ska det finansieras? Jag säger inte alls att det är omöjligt, utan tycker tvärtom att M och andra borgerliga partier borde ha en mer flexibel inställning i frågan än ett kategoriskt nej. Men kasta ur sig löften om kortare arbetstid utan att presentera praktiska lösningar, är ansvarslöst.

    Akademikerförbundet Saco agerar också ansvarslöst, när man motsätter sig den beslutade höjningen av lönegolvet. Vi har nämligen en pågående kraftig ökning av arbetslösheten bland akademiker i de lägsta löneskikten bland akademiker, alltså personer med en grundexamen men utan spetskompetens. De hänvisas till jobb, som kräver låg eller ingen utbildning alls, och tränger därigenom ut de verkligt lågutbildade. från den arbetsmarknaden. Och får på köpet svårt att betala sina studieskulder.

    Vi har nu en tillräckligt stor arbetslöshet inom landet för att täcka behovet av ny arbetskraft vid en arbetstidsförkortning till 35 – 36 timmar / vecka. Men hur ska det gå till i praktiken?

  3. brorson

    Moderaterna och övriga borgerliga partier borde inte säga kategoriskt nej till kortare normalarbetstid. Men ej heller ja till osedda förslag. Varför inte lägga fram ett eget förslag? Det bör finnas en i definition i lag av begreppet ”heltid”. Vi längre arbetstid än så, ska den överskjutande delen kallas ”övertid”. Om kortare arbetstid än så har överenskommits genom individuella anställningsavtal, ska det kallas ”deltid”. Om kortare arbetstid än så har överenskommits för alla arbetstagare på en viss arbetsplats eller viss arbetsuppift, bör det likväl kallas ”heltid”.

    Detta har betydelse för arbetsgivares rätt att beordra övertid och för arbetstagares rätt att vägra övertid. Maximalt tillåten övertid, per dag, vecka, månad eller år, som en enskild arbetstagare inte får vägra, bör framgå av kollektivavtal. som dock inte får tillåta mer övertid, än som har bestämts i lag. Att det finns en lagstadgad normalarbetstid har stor betydelse för de sociala skyddsnätet. Dels deltidssjukskrivning för partitiellt arbetsföra, dels rätten till ufyllnad (socialbidrag) mellan den faktiska lönen och den av regeringen eller kommunen fastsällda socialnormnen. Socialnämnden kan nämligen kräva att en fullt frisk. men deltidsarbetslöslös person, försöker få en heltidstjänst.

    Effekten av en lagstadgad arbetstidsförkortning får inte bli att samhällets sociala kostnader ökar. De måste tvärtom minska, genom att arbetslösa går från bidrag till lön. Frågan är då om arbetskraften räcker till, både sett till totalen och till enskilda branscher och yrken. Sett till totalen gör den det. Den öppna arbetslösheten är nämligen enligt Ekonomifakta för närvarande 9,4 %, vilket betyder att 90,4 % är ”sysselsatta” – under minst en timme per vecka. Den dolda arbetslösheten, som inte redovisas i statistiken, torde vara nästan lika stor som den öppna.

    Det finns alltså en mycket stor arbetskraftreserv inom landet, varför det inte kommer att behövas någon ökad arbetskraftinvandring, åtminstone inte till yrken som kräver ingen eller låg utbildning, d,v,s, inom låg- och medelinkomstskikten. Vi har för närvarande en ökad akademikerarbetslöshet, som till stor del är dold arbetskllshet, eftersom allt fler akademiker tvingas ta jobb under deras utbildningsnivå, vilket tränger ut lågutbildade i arbetslöshet. Vartill många studenter, som inte fått jobb efter examen.. pluggar terminer extra, kanske utan nämnvärt ökad chans att få ett akademiskt jobb. Det är ju ett begränsat antal platser på de specialistutbildningar, som verkligen leder till jobb.

    Vi har alltså en mycket stor arbetslöshet i botten samtidigt med arbetskraftbrist toppen. Ska universiteten satsa på kvantitet, som de gör, eller på kvalitet som ger spetskompetens? När jag för några år sedan diskuterade dessa frågor på S-bloggar. föreslog jag som en arbetsmarknadsstrategi för att möjliggöra en arbetstidsförkorning, att alla ska ta ett steg uppåt på karriärstegen, varefter lågutbildfade arbetslösa skulle fylla på längst ner. Vad som hindrar är att vi har starka inlåsningseffekter på den svenska arbetsmarknaden Många vågar inte lämna de trygga anställningar, som de har, för att prova något nytt. Samt att vi har en dysfunktionell arbetsförmedling, som ser som sin informella huvuduppgift att dölja arbetslöshetens verkliga omfattning.

  4. brorson

    Med en arbetstidsförkortning från 40 till 36 timmar / vecka blir det ett bortfall av den totala arbestiden med 10 % för de redan anställda. Behovet av nyanställningar täcks antalsmässigt mer än väl av den inhemska arbetskraftreserven, utom möjligen i yrken, som kräver lång utbildning och / eller lång yrkeserfarenhet. Men lönerna i de yrkena torde ligga över även det nya lönegolvet för arbetskraftinvandring. Men de specialisterna behövs väl ännu mer i sina hemländer än i Sverige?

    Man borde kräva att de, som ivrar för kortare arbetstid redovisar en plan för hur nödvändiga utbildningsinsatser ska tillgodoses. Men även Moderaterna, som torde ha många medlemmar och väljare inom berörda yrkesgrupper, borde bidra med sådana planer. Dessutom bör M, som torde ha både många arbetstagare och arbetsgivare bland medlemmar och väljare ta initiativ till en förvandling av Arbetsförmedlingen till en förmedling i ordets bokstavliga bemärkelse. Varför inte privata arbetsförmedlingar, som subventioneras med offentliga medel.

    Men M verkar vara så skräckslagna av en del misslyckade privatiseringar, så att man inte vågar föreslå nya privatiseringar, som verkligen behövs. Jag föreslår: återsocialisera de helt misslyckade privatiseringarna, men prova privat drift av fängelser och ersätt de statliga arbetsförmedlingarna med kommunala och privata arbetsförmedlingar, som drivs av branschorganisationer, fackföreningar och fristående aktiebolag, med service och inte myndighetsutövning som huvuduppgift. I övrigt:

    1) Avskaffa pseudosysselsättningar som jobbsökarkurser för arbetslösa. En arbetssökande ska i stället ha hjälp av en professionell jobbsökare, som förmedlar kontakt med en arbetsgivare, som behöver just han eller hennes kompetens,

    2) Lagstadgad arbetstidsförkortning ska bara vara för dem som i utgångsläget har en årsarbetstid, som omräknad till veckoarbetstid är längre än 36 timmar.

    3) Den som har en lägre veckoarbetstid än 36 timmar (deltid) ska erbjudas heltidstjänst. Den som inte vill ha heltid, ska inte ha någon arbetstidsförkortning 30 timmar ska inte bli 27 timmar.

    4) Nya deltidstjänster bör dock inrättas för studerande, som vill kombinera studier och arbete. Och även för äldre, som vill fortsätta att arbeta efter uppnådd pensionsålder-

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.