I dagens VK skriver vi gruppledare för Allianspartierna i Umeå om den lokala skolpolitiken. Bifogas nedan.

Umeå förtjänar en bättre skola

 Sverige är en kunskapsnation – eller borde vara det. Umeå är en kunskapsstad – eller borde vara det. Benämningen kunskapsnation respektive kunskapsstad tycks alla vara överens om, över parti- och blockgränser. Men vad som menas, därom verkar det inte finnas mycket samstämmighet. Inte heller om vägen till den kunskapsnation Sverige borde vara, eller den kunskapsstad som Umeå borde vara, är enigheten särskilt påtaglig.

 I kunskapsstaden Umeå är det bara 80% av niondeklassarna som klarar godkänt i alla 16 ämnen. För oss står det i det läget helt klart, att man varken kan kalla sig stolt eller glad. Vi är rentav tveksamma till om man kan kalla sig kunskapsstad.

 För oss är det tämligen höljt i dunkel om de rödgröna är nöjda med sakernas tillstånd och, om inte, hur de i så fall vill komma till rätta med situationen. Vi är däremot helt klara över det recept som Allians för Umeå har för att vi med ärlighet och stolthet ska kunna kalla Umeå för en kunskapsstad.

 För oss är det helt klart att varje framgångsrikt bygge kräver en solid grund. Vi börjar alltså från början, med de små barnen: Max 15 barn i barngrupperna i förskolan! Det är ett beslut som kommunfullmäktige faktiskt har fattat, men av någon anledning finns det oräkneliga stenar på vägen till förverkligande. Att barn är borta (sjuka, hemma med ledig förälder) och det därför statistiskt inte är mer än 15 barn närvarande – det kan absolut inte accepteras. Anknytning är viktigt för alla små barn, men det finns gränser om hur många varje barn klarar att knyta an till. Räknar man att man statistiskt har nått målet, då tycker man det är helt OK att en 3-åring ska kunna knyta an till ett 20-25-tal personer. I förskolan.

 Läsa-skriva-räkna-garanti: Kommunfullmäktige har också beslutat om ett test efter årskurs 3. Inte heller detta har genomförts fullt ut. Det borde vara fullständigt odramatiskt att efter 3 år i grundskolan kontrollera att eleverna FAKTISKT har lärt sig de grundläggande kunskaperna: läsa, skriva och räkna. Att tidigt kontrollera grundkunskaperna, ger möjligheter att tidigt sätta in stöd, om så skulle behövas. Det blir svårare ju längre tiden går, att ta igen en förlorad grund!

 För Allians i Umeå är det också självklart att skolk och kränkningar inte accepteras. Misstänker man att Stina har bekymmer hemma, tar man tag i situationen, gärna med hjälp av elevhälsan. Där får man sedan bedöma om en anmälan till socialtjänsten är nödvändig. Och om man ser att Kalle är mobbad, tar man tag även i denna situation och givetvis tillsammans med föräldrarna – inte minst mobbarnas föräldrar! Att blunda och säga att man ”förstår” att eleverna skolkar, det är i sanning att svika dem.

 Lika väl som den som behöver extra stöd för att man inte riktigt klarat av vad som förväntas, måste de som så att säga klarat de första skolstegen i raketfart, ha rätt till stimulans och stöd att komma vidare. En kunskapsstad stoppar inte sina begåvningar utan ger dem verktyg att utvecklas så mycket de vill och kan! Tänk den dag när skolan i Umeå kan säga om en Nobelpristagare: se där, hon / han började sin kunskapsväg i Umeå och vi hjälpte till på vägen!

 Under de senare grundskoleåren, i årskurserna 6 – 9, är det lika viktigt att inte ha för stora grupper. Pubertetsåren, som ovillkorligen inträffar under dessa år, innebär i sig en oro hos varje enskild elev. Detta är en kunskap som även skolan har och därför måste det finnas en stor beredskap att minska grupper.

 En kunskapsstad byggs inte på luft. Den måste byggas på en solid grund och den grunden är förskola och skola.

Anders Ågren, Kommunalråd (m)

Sven-Olov Edvinsson, Gruppledare (c)

Britt-Marie Lövgren, Gruppledare (fp)

Anders Sellström, Gruppledare (kd)