Anförande nummer två i gruppledaromgången.

Som vanligt – det talade ordet gäller.

Anförande 2, 2012-06-18

Ordförande, ledamöter, åhörare!

Jag höll mitt första inledningsanförande som ny gruppledare för moderaterna i budgetdebatten år 2002. Det har nu hunnit gå närmare 10 år sen dess. Själv har jag – för att citera min frisör – ”blivit ganska gråhårig” och det får man väl leva med – samtidigt som jag å andra sidan har betydligt bättre kondition nu än då. Så det ena kanske tar ut det andra 🙂

Och när jag i torsdags eftermiddag satt och skrev lite på mitt anförande, så insåg jag att mycket är detsamma i debatten. Inte så konstigt. Det är samma parti, med samma personer, som styr i Umeå. Förvisso med en tonvikt åt vänster efter valet 2010.

Varje år i fullmäktigedebatten har vi debatterat nivån på kommunalskatten. Varje år – med något enstaka undantag – har huvudfokus varit på skattesänkning eller inte. Och även det år som vi i Alliansen inte föreslog skattesänkning för det kommande året, så blev debatten ett fokus på skattenivån. När jag tittat tillbaka, så har jag nu konstaterat att vi skulle kunnat ha sänkt skatten i stor sett varje år, helt enligt de förslag vi moderater och på senare år även Alliansen presenterat.

Det innebär ju inte per automatik att framtiden ser ut på samma sätt. Vi har facit för det som har skett, men om framtiden kan vi bara spekulera, med mer eller mindre goda argument och överväganden.

Men i tio års tid har jag och Moderaterna haft rätt, när jag stått och argumenterat för möjligheten att kunna sänka skatten. Och i tio års tid har Lennart Holmlund och socialdemokraterna haft fel när han sagt att det är omöjligt. Men det är alltså om vi tittar i backspegeln.

Jag nämnde i mitt första anförande att Umeå kommun har gjort stora överskott. Pengar som man tagit ut i skatt av umeåborna. Kommunalskatten är som bekant den skatt som drabbar dem med låga inkomster allra hårdast.

2010 blev för Umeå kommun All-time high, även 2011 blev faktiskt ett starkt år (egentligen +221 mkr före avsättningar och utrangeringar) och nu för år 2012 går vi mot ett rekordöverskott. På koncernnivå (114+95 mkr) över 200 mkr.

Och för varje år vi tar ut mer skatt än nödvändigt, så minskar vi människors frihet. Vi minskar deras möjlighet att själva avgöra vad de ska göra med sina pengar. Många lever på marginalen. Nya kläder till barnen, att unna sig en resa med familjen, en ny cykel – ja, det är sådant som umebor varje år tvingas göra avkall på varje år för att vi här i fullmäktige har en av landets högsta skattenivåer.

I tio års tid så skulle vi kunna ha haft en lägre skattenivå.

Men socialdemokraterna och vänsterpartiet vill ju inte sänka skatten av ideologiska skäl. Hellre än att umeborna själva – undersköterskor, lärare, metallare, poliser, städare – får behålla en större del av sin lön, så väljer socialdemokraterna – numera ivrigt påhejade av koalitionsvännerna i Vänsterpartiet – att brandskatta kommuninvånarna.

Med risk för att bli anklagad för att vara tjatig så tänkte jag fortsätta att beröra just skattefrågan. Detta eftersom den blivit den tydligaste skiljelinjen mellan Alliansen och socialdemokraterna under Holmlunds ledning.

Jag fortsätter traditionen att citera Gustav Möller, socialminister i Hjalmar Brantings ministär på 1920-talet som en gång konstaterade:
”Varje fel använd skattekrona är en stöld från skattebetalarna”

Umeå kommun tar nu ut så mycket i skatt av invånarna att det blir saftiga överskott år efter år. All-time high kommer i boksluten som ett brev på posten. Det är en sak att ha ordning på finanserna – för det ska man ha. Men nu lägger kommunen pengar på hög år efter år istället. Låt oss titta tillbaka lite.

För 2005 gjorde Koncernen Umeå kommun ett plus på 160 miljoner kronor, som egentligen var ändå bättre (+110 mkr pensionsinlösen) så egentligen var det plus 270 miljoner. För 2006 gjorde Koncernen Umeå kommun ett plus på 274,6 miljoner kronor. 2007 gjorde Koncernen Umeå ett plus på 286,9 miljoner kronor. Och för 2008 gjorde Koncernen Umeå ett plus på 50 miljoner kronor (plus extraavsättning till pensioner med 123 mkr). Och för 2009 gjorde Koncernen Umeå ett plus på 159 miljoner kronor (trots avsättningar till både pensioner och Kulturhuvudstad). År 2010 gjorde Umeå kommun 213 mkr i plus, och räknar vi hela Koncernen Umeå kommun 298 miljoner kr i plus. Resultatet var belastat med särskilda nedskrivningar på 118 mkr, så resultatet är egentligen för koncernen över 400 mkr plus! Motsvarar TVÅ kronor i skatt. För 2011 gjorde Koncernen Umeå ett överskott på 64 miljoner kr, och på slutraden för själva förvaltningssidan står det ett 0-resultat. Då ska man komma ihåg att vi gjorde särskilda utrangeringar och avsättningar. Så egentligen var även 2011 ett starkt ekonomiskt resultat på 221 miljoner kr för koncernen Umeå.

Att fortsätta ta ut så här mycket i skatt är ju snudd på skandal. Om vi använder oss av den gamle socialdemokraten Möllers ord så är det en stöld från skattebetalarna!

Från de borgerliga partierna är vi överens om att sänka skatten stegvis under den kommande planeringsperioden så att vi vid slutet av nästa mandatperiod har sänkt skatten med 1 krona. Det är en betydelsefull signal.

Det finns ett antal kommuner i landet, som vi normalt brukar jämföra oss med. (Helsingborg, Linköping, Lund och Västerås har ungefär 2 kr lägre kommunalskatt än Umeå. Uppsala och Örebro har mer än 1 kr lägre kommunalskatt. Och egentligen är skillnaden ännu större! Räknar vi in nettointäkterna från råkraften för Umeå kommun så har vi ytterligare 177 mkr, vilket motsvarar nästan en till krona i skatt.

Och då är frågan. Har alla dessa 251 kommuner i landet sämre välfärd än Umeå kommun? Nej, självklart inte. Det vore ju unikt om Umeå kommun inte skulle kunna spara en liten del av dessa pengar, och därmed sänka skatten! Inom alliansen har i vårt förslag föreslagit en stegvis sänkning av kommunalskatten. Även med våra sänkningar kommer vi fortfarande att ha högst skatt av alla jämförbara kommuner, så Umeå kommun har en lång väg att vandra.