Umeå kommer att styras av en koalition av S och V. Det står klart sedan förhandlingarna är avslutade, och kan också ses som väntat mot bakgrund av valresultatet där S försvagades och V stärkte sina positioner.
Men det är mycket olyckligt.
Jag är starkt bekymrad över Umeås utveckling under kommande mandatperiod. Att ge vänstern inflytande över den ekonomiska politiken är oroande. Vi minns med fasa åren 1998-2002 då Umeå styrdes av en koalition mellan S och V: Återkommande budgetunderskott i de stora nämnderna, en stagnation i befolkningsutvecklingen, ett stopp för alternativa driftsformer. Långtidsjukskrivningarna ökade i rask takt.
Och nu är Vänsterpartiet tillbaka vid rodret. Spåren förskräcker! Vi går nu mot en tydligare blockpolitik även i Umeå, och om den utvecklings- och tillväxtfientlighet som vänstern företräder får genomslag är det ett allvarligt hot mot Umeås tillväxtambitioner. Med vänsterpartiet kommer det inte finnas några ambitioner som helst att förbättra Umeås företagsklimat.
I valet 2010 gick moderaterna starkt framåt i Umeå – vi gjorde vårt bästa val på ca 80 år, och Alliansen blev tillsammans större än socialdemokraterna. Men det räckte tyvärr inte för ett maktskifte. Under de kommande fyra åren girar Umeås politiska styre som en konsekvens starkt åt vänster, då socialdemokraterna går in i ett samarbete med vänstern.
Nu siktar vi på valet år 2014. Då ges nästa chans att på allvar vrida skutan rätt. Tills dess ska vi göra vårt yttersta för att ändå påverka den praktiska politiken i rätt riktning, inte minst i utvecklings- och infrastrukturfrågor. Men det blir betydligt svårare med Tamara Spiric (V) som Lennart Holmlunds (S) nyfunna allierade.
