Läser just nu en bok om massmedia och medieroller. Jag slås bl.a. av hur extremt uppskruvat tempot är i vår tid.

Idag nås vi människor av fler budskap under en vecka än vad våra far- och morföräldrar gjorde under en hel livstid. Det finns uppgifter om att vi möts av 3000-5000 budskap per dag, även om vi har en god förmåga att sålla i störtfloden av budskap.

En annan tydig slutsats är vilken förenklad bild som ges i intervjuer i TV och radio, för att inte tala om hur reportage kan vinklas i tidningar efter journalisternas eget godtycke. Och massmedia har alltid sista ordet om man nu skulle komma på tanken att ha invändningar på ett nyhetsinslag.

Blir du intervjuad har du mycket kort tid på dig att få fram vad du vill säga, om kring två meningar är allt du kommer att hinna säga i TV, oavsett vad det handlar om. Även här har det förändrats över tid. År 1982 var det genomsnittliga svaret 35 sekunder för en som blev intervjuad i Rapport. År 1995 hade det minskat till 20 sekunder och idag är det ännu kortare. Vid en liknande jämförelse av Ekonominyheterna i SVT och TV4, så var den genomsnittliga svarstiden i ett intervjuinslag 17 sekunder. Och om du var politiker hade du bara 10 sekunder på att ge ett svar. 10 sekunder!

Samtidigt vet man ju själv hur extremt mycket av en intervju som klipps bort och inte kommer med, utan det som reportern väljer att ta med syftar oftast till att stödja det upplägg som nyhetsredaktionen redan har valt. Så för att få en korrekt bild av vad en person tänker och tycker så är inte ett TV- eller radioinslag särskilt uttömmande. För att inte tala om de få citat man kan få med i en tidnigsintervju.

Därför är jag mycket glad att vi numera har bloggen som en kompletterande kommunikationskanal. Där kan jag skriva exakt vad jag tycker, utan att det vinklas eller ändras av någon reporter innan det når läsaren.