Informationsflopp (parkeringsförbud)

Av , , Bli först att kommentera 7

Noterade i morse att bilen hade fått parkeringsböter.

"Överträdelse: 35. Parkerat fordon på plats med förbud att parkera.
Här är förbjudet att parkera på dagar med jämnt datum på den sida som märket är uppsatt på mellan kl 0-8."

Förbryllad kollade jag efter informationsskylt kring detta, och noterade en skylt slickad mot väggen längst ned på gatan. Belägen på ett sätt att den är väldigt enkel att missa. Men fair enough, den syns och nu är jag medveten om att den finns där.

MEN, av vilken brilliant anledning har man INTE skyltinformationen även vid betalningsautomaten, för de som råkar missa skylten som står intill väggen vid slutet av gatan? För tittar man på betalningsautomaten så är den tillagda förbudsinformationen frånvarande.

Är det måhända ett sätt att mjölka pengar?
Eller vad beror det på att man inte uppdaterar betalningsautomatens information, men är noga med att placera en skylt vid gatans slut tätt intill en husvägg och dessutom kontinuerligt kontrollera om det efterföljs?

Vem delar man ut informationsböter till?

Medelmåttans poesi

Av , , Bli först att kommentera 8

God morgon, Västerbotten.

Allvarligt talat, vad är grejen med alla klichéöversvämmande bilder med text på? Ett fenomen som blivit stort både på bloggar och Facebook. Personligen tycker jag att det borde bli ett stopp på den här mediokra trenden. Människor klarar sig utan photoshop-redigerade självklarheter.

Skärpning.

Stolpe ut

Av , , Bli först att kommentera 7

Frustrerad läser jag om hur man 2012 vill censurera Tintin på grund av dess etnicitetsskildringar. Samtidigt hör jag ingen prata om Emil i Lönnebergas jävla tyrann till farsa. Allvarligt talat Sverige, vem fan satte den barnmisshandlaren på piedestal?

Glad fars dag era jävla hycklare.

Funderingar kring Umeås lokaltrafik

Av , , Bli först att kommentera 7

God kväll, Västerbotten.

Det är någonting som fått mig att höja på ögonbrynen när det gäller Umeås lokaltrafik. Åtminstone den mest centrala busstrafiken. Jag har noterat att det inte finns några tidsangivelser på busshållsplatserna, utan endast en avgångstid från startstation, vilket gör det svårt för ej ingrodda Umeåbor att uppskatta bussavgångarna från centrumkärnans busshållplatser.

Jag förstår inte anledningen till att det inte finns några specifika tidsangivelser på vardera busshållplats. Det skulle ju inte krävas mycket för att tidsplacera busshållplatser direkt, så jag förstår inte anledningen till att det inte redan finns.

Någon som kan svara på detta och lysa upp mörkret för en oförstående själ?

Kulturell efterblivenhet

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag tappade just det sista hopp om mänskligheten som jag lyckats klamra mig fast vid. Tack så jävla mycket!

"C vill minnesmärka nätfenomen

I kväll avgörs om ett internetfenomen ska kulturmärkas. Centerpartiet i Västerås vill minnesmärka platsen på Djäkneberget där en arg ung man utbrast "vem vare som kasta", en klassiker för internetgenerationen där den arge mannen fått epitetet "skogsturken".

Det var 2006 som en grupp ungdomar filmade sin frisbeegolf på berget. Frisbeen råkade träffa, eller snudda, en finklädd ung man som blir arg och närmar sig kameramannen för att fortsätta grälet. Klippet har klickats fram nästan tre miljoner gånger på Youtube och givit upphov till en lång rad parodier.

"Vi önskar en minnesmärkning av Sveriges största internetfenomen ’vem vare som kasta’ och legitimera internets kulturella betydelse för hur vi lever våra liv på 2000-talet", skriver Centerpartiet i sin motion."

Källa: http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.1874211-c-vill-minnesmarka-natfenomen

 

Döden och människan

Av , , Bli först att kommentera 7

God eftermiddag, Västerbotten.

Sitter nu här med en kopp kaffe och funderar. Avslutade precis ett avsnitt med Det Okända, vilket har en tendens att lämna mig upprörd och frågvis. Personligen så tycker jag att det är underligt hur lätt människor låter sig falla in i en övertygelse att andar existerar. Att man köper det utan att kritiskt reflektera kring det. Handlar det om att människor behöver något att tro på utöver livet? Bygger en andetro på att människor behöver kunna omfamna en gränsöverskridande existens? Att slippa behöva tampas med tanken på döden och ett faktiskt avslut?

Det är en energislukande tanke som man oavsett övertygelse inte kan låta bli att fundera över. Det är rätt svårt att hantera tanken på att -sluta existera- och det är nog mycket av den svårigheten som föder fram funderingar kring möjligheten till fortsatt liv. Ibland undrar jag om man verkligen förstår konceptet fullt ut. Det är så abstrakt och omöjligt att uppleva. Utom när det väl händer, och då är det slutgiltigt. Det är väl i sådana stunder man funderar lite extra på det också. När det sker katastrofer runt om i världen. Som en liten påminnelse om livets skörhet och oförutsägbarhet. Människor spolas bort. Krossas under träd och bråten. Levande i ett ögonblick. Borta i ett annat. En blixtrande sekund och allt du någonsin gjort är över. Allt du lärt dig och sparat i minnet – Borta. Finito.

Jag tror att rädsla kan vara en stor bidragande faktor också till att man väljer att se livet som en konstant utveckling i olika former. För även om vi känner oss trygga i oss själva så har vi fortfarande ingen egentlig kontroll över livet. Kontraster mellan människor är så otroligt stora. Vi skapar vacker poesi och häpnadsväckande teknologi, för att i nästa sekund inte kunna kontrollera en känsla som svartsjuka och krossar någons huvud med ett verktyg. Vi kämpar och erövrar allt. Oss själva. Står på toppen av all makt för att sedan tyna bort i exempelvis Cancer, som äter upp oss utan något samvete eller tanke på livet eller framtiden. Man reduceras ned till ingenting oavsett vem man är eller hur mäktig man är och man har ingen som helst kontroll över situationen. Oavsett hur odödlig man har känt sig.

Och i sådana stunder tror jag det är naturligt att man greppar efter hoppet om fortsatt liv. När man känner hur kroppen successivt avsäger sig kraften att överleva. När man både ser och känner att man tynar bort, och är fullt medveten om att nuet endast är en punkt på en förkortad tidslinje. När allting man någonsin upplevt, lärt sig och som man har lagt ett personligt värde i bara försvinner. Upphör existera. Det är där man behöver livet tror jag. Hoppet om att kunna famna harmonisk existens bortom jordliga andetag. Det förstår jag verkligen. Även om jag inte köper konceptet "ande" eller "andra sidan". Jag förstår behovet.

Vad jag däremot har svårt för är den vardagliga "det okända"-övertygelsen där folk gärna slänger sig med floskler som "Jag tror på någonting" och "Det måste ju finnas NÅGONTING" osv. Folk som vaknar mitt i natten av att en kråka sitter på fönsterblecket, och väljer att tolka kråkan som en manifestation av en gammal släkting. Folk som tolkar drömupplevelser och sömnparalyser som övernaturliga fenomen. Där lägger sig min upprördhet och frågvishet ganska taggig. Jag säger inte att livet inte är magiskt, snarare tvärt om. Fan, vi är resultatet av en enormt lång tids utveckling och vi är utvecklingsfasen där kosmos har kommit till punkten att det kan uppleva och ifrågasätta sig själv. Genom våra mänskliga förmågor.

Så vad säger ni? Tror ni på andar och andra sidan?
Vad är det i så fall som har övertygad er om denna existens?

Klädnypan

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag noterade i fredagens VK att man upprättat en gigantisk klädnypa i Umeå. Man kallade det visst för konst och tyckte att detta var värt 1,3 miljoner kronor. Själv står jag kvar oimponerad i skuggan av denna gigantiska tumör på Umeås kropp.

Introduktion

Av , , Bli först att kommentera 3

God afton, Västerbotten.

Jag har äran att presentera det nya tillskotten i bloggosfären, som kommer att marschera under fanan AMOK. Bland mina vänner är jag känd som något av en surgubbe, men jag tror att jag genom denna plattform kommer kunna ge en mer nyanserad bild av min påstådda cynism. Sanningen är ju trots allt, som vi alla innerst inne vet, att det finns oerhört mycket att ifrågasätta.

Varje dag tvingas man nästan sätta sitt morgonkaffe i vrångstrupen när man läser om diverse kulturella blunders och politiska snedsteg. Människans tillkortakommanden kommer nog aldrig sluta att förvåna. Inte ens när det handlar om en surstöt som jag själv. Så häll upp en kopp kaffe svartare än självaste ursynden och luta er tillbaka, för ny går resan av stapeln.