Guds prioriterade skara

God kväll Västerbotten.

När jag kom hem tidigare idag så hade jag fått ett minst sagt uppseendeväckande informationsblad i brevlådan. Det ska väl erkännas att det bjöd på viss komik också. Man skulle kunna sammanfatta informationsbladet med ordet TRAGIKOMIK. Informationen som fanns i detta häfte var av religiös sort och berättade med stor inlevelse vikten av att ha GUD i sitt liv. Man hade radat upp några exempel där GUD ingripit för att visa att det faktiskt handlar om verkligheten. Ett sådant exempel var Martin. En bilintresserad person vars gudstro är väldigt stark, och man visar i denna ”nyhetsartikel” att GUD hjälpte honom med en trasig bil efter att han krupit in under bilen och där avgivit en bön till Gud. Efter detta fungerade bilen utmärkt.

Man kan ju skratta när man läser den här typen av smörja och tycka att det är underhållande. Kanske fungerar det utmärkt som toalettlektyr och något som man kan visa upp för folk man känner – För ett gott skratt. Men när man sedan vänder sig mot den här typen av informationsspridning så blir det rätt allvarligt. För det slår mig ganska fort. Hur verklighetsfrånvända och perspektivbefriade är dessa människor? Skulle Gud alltså hellre hjälpa Martin med sin bil än att ingripa i den tredje världen? Ligger Guds kraft och värde i den västerländska, privilegierade delen av jordens befolkning? Är det här bönerna blir besvarade, medan barn och kvinnor våldtas och mördas i inbördeskrigsdrabbade, afrikanska länder? Är GUD så pass sadistiskt selektiv i sin allsmäktighet? Och sen har de mage med att försöka få MIG att lägga min fulla tillit i händerna på denna Gud? Allvarligt talat?

Det är illa. Mycket, mycket illa, och efter att ha tagit mig igenom det här tragikomiska informationsbladet så har jag bestämt mig för att sätta upp texten ”Ingen religiös propaganda tack!” på min brevlåda, och jag hoppas att dessa skygglappsbeklädda människor slutar fingra på min brevlåda framöver.

Amen.