Vi måste inse att alla större produktionsenheter i Sverige, dit Volvo Lastvagnar räknas, alltid är under luppen av dess företagsledningar. Enkelt uttryckt är företagsledningarnas huvuduppdrag att till bästa ekonomi och högsta kvalitet producera det marknaden efterfrågar. Kan mixen av kvalitet och ekonomi på mest optimala sätt ske i Umeå kommer produktionen att fortsätta här. Fabriken i Umeås överlevnadspotential ska ses över tid och avgörs av långt fler faktorer än den av Holmlund nu fokuserade transportstödsminskningen på 15 miljoner. Det vet ju även han men mörkar medvetet.

Exempelvis är vägpaketets genomförande i Umeå där transportvägen, av alla hytter från Umeåfabriken till järnvägen, förkortas och görs snabbare en viktigare faktor än transportstödets sänkning. Botniabanans tillkomst som medför snabbare och säkrare transporter av hytterna på järnvägen söderut är nog en än viktigare faktor för Lastvagnars överlevnad i Umeå.

Angående vägpaketets genomförande har ju inte Holmlunds tidigare socialdemokratiska regeringar klarat att baxa igenom beslutet om ett genomförande. Nu har vi en alliansregering som snart kommer att redovisa hur man prioriterar denna fråga. När svaret kommer tar jag gärna en debatt med Holmlund om vilken faktor som mest påverkar sakers förhållanden till varandra.

Ingen kan självklart med säkerhet sia om framtiden och vad som händer. Men att som Holmlund gör, helt i onödan utan rimligt på fötterna skrämma upp människor som är beroende av sin arbetsplats för sin vardagliga trygghet, anser jag fortfarande vara nästintill tjänstefel.

Det är direkt löjligt av Lennart Holmlund att skrämmas om att 1000 jobb på Volvo Lastvagnar i Umeå är i farozonen. Det är också rent oansvarigt av det ledande kommunalrådet att gå ut med denna typ av påståenden. Han skapar en oro helt i onödan grundat på helt felaktiga grunder. Rent logiskt kan vem som helst inse att en verksamhet av den storlek och volym som Volvo Lastvagnar representerar inte flyttar från Umeå p.g.a. ett minskat transportstöd på 15 miljoner. I deras verksamhet med den omsättning dom har är detta nästan felräkningspengar.

Skulle ändå överväganden inom Volvokoncernen ske om att flytta produktionsenheter, från Umeå till andra ställen, är detta grundat på helt andra parametrar än dessa 15 miljoner. En stunds eftertanke resulterar snabbt i den slutsatsen.

Kanske vet kommunalrådet något som vi andra inte ännu vet och försöker redan nu skylla det som komma skall på andra än sin egen person och parti. Kanske försöker Holmlund dra billiga och oärliga politiska poäng genom att använda alla arbetare på Volvo Lastvagnar som murbräcka för sina insinuationer. Genom att skapa split och splittring och oroa en mängd människor försöker han sätta fokus så lång från verkligheten som möjligt och svärta ned regeringen. Det verkar inte finnas någon insikt om att han samtidigt skapar en mängd negativ energi bland både arbetare och ledning på Volvo.

Oavsett vad syftet är och vad Holmlund är ute efter eller eventuellt har vetskap om är det ett direkt oansvarigt beteende. Som kommunstyrelsens ordförande i en kommun av Umeås storlek kräver jag ett mer moget beteende. Vet hut Holmlund!

Ett av våra stora framtida problem är att det föds för lite barn i vårt land. Vi kan trösta oss med att Sverige trots allt ligger högt upp i antalet födslar per tusen kvinnor jämfört med andra länder men det räcker inte. Antalet som ska försörjas ökar i antal i förhållande till de som ser till att det finns resurser att fördela till dessa. Därför måste "produktionen" av barn öka i vårt land och i Umeå för att den sk försörjningskvoten balanseras.

Hur skapar vi då incitament till detta? Hur får vi våra fertila kvinnor att föda fler barn? Självklart handlar det om dels en bra föräldraförsäkring men också dels om fler valmöjligheter inom barnomsorgen. Dagens unga kvinnor vill bestämma mer över sina liv och kräver också ökad flexibilitet av alternativen för att ta hand om sina barn. Ju fler alternativ desto större möjligheter för föräldrarna att pussla ihop sin vardag. Därför är vårdnadsbidraget en viktig pusselbit bland alla andra. Synd att det inte införs i Umeå. I Stockholm har man förstått detta och infört vårdnadsbidraget från 1 juli.

Kanske skulle vi i Umeå införa någon form av uppvaktning i samband med varje barn som föds i vår kommun. En signal om hur viktigt samhället anser det vara med att det föds barn i vår kommun. Vi från kommunens politiska ledning behöver uppmuntra barnafödandet i Umeå och vårt land. Endast fantasin och Lennart Holmlund är gränssättare?

Få av oss skulle inte tolerera om vi bara fick handla i en affär eller om vi bara kunde köpa möbler på ett ställe. Få av oss skulle anse det rimligt att vi bara fick äta på en restaurang eller träna på ett enda ställe. Restaurangen, möbelvaruhuset, affären eller gymmet skulle inte ha några som helst incitament att förbättra utbud, kvalitet eller bemötande om de visste att kunden inte hade några alternativ. Jag och du skulle inte kunna välja någon annan affär eller restaurang om vi tyckte de höll måttet. Få skulle acceptera denna situation. Det skulle heller inte leda till högre kvalitet och ständiga förbättringar. Utbudet skulle stagnera efter ett tag.

Varför har så många politiker på vänsterkanten i Umeå så svårt att inse detta faktum när det gäller offentliga tjänster? Varför är det så svårt att förstå att konkurrens gynnar alla? Det gynnar alla vi som behöver tjänsten i vår vardag och det gynnar den som levererar tjänsten. Varför är det så svårt att t ex inom barnomsorgen erbjuda olika alternativ för föräldrarna att välja mellan, för att just göra det optimalt utifrån respektive familjs förutsättningar?

Ju mer valfrihet desto mer effektivt blir våra gemensamma skattemedel använda. Det jag och du efterfrågar av offentliga tjänster kommer att levereras medan det som inte efterfrågas fasas ut. Jag är övertygad om att kommunen och landstinget idag producerar sådant som egentligen inte skulle efterfrågas om det fanns andra alternativ. Behoven tillfredsställs inte därför att utbudet är enkelspårigt. När behoven inte tillfredsställs blir ingen riktigt nöjd. Varken personalen eller den som har behoven. Det kostar mycket energi och skattepengar.

Så är man tillbaka i bloggandet igen. Efter svensk sommar och ledighet följt av Turkiet med sol och avkoppling känns det lite jobbigt att komma igång igen. Kroppen ska in i arbetstempot och hjärnan ska börja jobba. Ska väl lyckas även detta år.

Just nu sitter jag i kommunfullmäktige och skriver dessa rader. Kommer på mig själv med att jag under debatten då och då tänker på annat än politik. Kanske för att debatten ibland handlar om annat än den frågeställning som borde diskuteras. Kanske för att politik ibland kan vara så oerhört tråkigt. Speciellt när diskussionerna inte når upp till köksbordskanten vad gäller retorik och slagkraftiga argument. För det mesta är annars politik oerhört roligt och spännande. Politik innehåller alla moment som strategi, analys, retorik, framställning, timing, marknadsföring, agerande, nätverkande, fest, glädje, sorg o.s.v.

Just därför sitter jag här i kommunfullmäktige och strider för demokratin och allas rätt att tycka. Sen är det ju inte ett problem att faktiskt alla kan engagera sig i politik. Det i sig är en tjusning. Kom med du också. Hör av dig.